Nörd

Förra veckans energi tog hastigt slut i fredagskväll. Som om man sticker hål på en ballong ungefär. Poff!!
Jag blev plötsligt kanontrött och gick till sängs redan 19.30. Sov som en stock till kl. 7 igårmorse. Då var jag dock pigg som en mört och fylld med ny energi. Maken skulle åka till Stockholm, för att hälsa på en kollega, som har ett garage, där man säljer bildelar och gamla bilar. Nu är mitt bilintresse inte särskilt stort, men jag beslöt mig för att åka med och gå på stan istället.

Först gick jag en rundvandring på Streetmarknaden på Söder, sen fortsatte jag med en långpromenad i nämnda stadsdel.
Jag tycker om alla små butiker där. Avskyr att gå i stora gallerior och köpcentran. Jag blir alltid kissnödig och hungrig, när jag kommer till dylika ställen. Något psykologiskt förstås, men jag känner mig inte bekväm när det är för stort och för mycket folk.

Min man blir ofta galen på mig, för att jag har så mycket fixa ideér och är, som han säger, så osocial. Jag har svårt att kallprata och drar mig ofta undan och är för mig själv.

Något som alltid förundrar mig är, att det nästan alltid är folk som börjar prata med mig, när jag går på stan. Alltså helt okända. Jag tycker att det är trevligt och svarar naturligtvis artigt.
Men jag undrar varför de börjar prata med mig? Vad utstrålar jag? Jag förmodar att det inte syns på utsidan hur pass blyg och osocial jag är.

Idag vaknade jag också tidigt. Kvart i 7. Av en ilsken telefonsignal. Jag trodde att maken, som redan var uppe, skulle svara. Men det visade sig att han var ute på morgonpromenad. Så när jag hade stapplat ner för trappan, hade personen i andra änden redan lagt på luren. På nummerpresentatören stod det "skyddat nummer". Genast började tankarna mala. Knappast en försäljare, som ringer vid den här tidpunkten. Hade det hänt barnen något? Det har dock inte ringt någon mera gång, så jag antar att det inte var något viktigt. Men olustigt känns det.

Vill du veta om du är en boknörd? Gå in här och gör det skojiga testet. Jag blev 57 % boknörd.