Svara mig CHP

Bild Jan Stenmark

Mitt tidigare så glada lynne har fått sig ett störningsmoment. I form av en kvinna, vid namn Cristina Husmark Pehrsson. Ni som läste mitt tidigare inlägg i debatten, vet hur rasande arg denna dam och hennes gelikar gjort mig.
Min ilska har inte lagt sig, tvärtom. Den bara ökar i intensitet.

Jag är otroligt nyfiken på vilka arbetsgivare, som kommer att anställa den här gruppen människor, som går från sjukskrivning till heltidsarbete? Kan CHP vara snäll och berätta det för mig?
Kan CHP också informera mig om vilken medicinsk utbildning handläggarna på Försäkringskassan har, eftersom deras ord väger tyngre än läkarnas?

Det här är frågor som har etsat sig fast i min skruvade hjärna. Jag väntar med otålighet på ett svar.

Om ni undrar vad bilden har med ämnet att göra, så är svaret: Ingenting.

Jag är så jävla upprörd

Ursäkta mitt språkbruk, men igår såg jag en skräckfilm, som fick mig att bli kräkfärdigt arg. Filmen handlade om kvinnan som tog sitt liv, sug på de orden, tog sitt liv, efter att ha kränkts å det grövsta av Försäkringskassan.

Hur i helvete kan någon inkompetent handläggare sitta och underkänna ett läkarintyg, skrivet av kvinnans läkare, där han påtalar att det är hennes psykiska sjukdom, som utgör hindret för arbete?
Hennes psykiatriska diagnos var depression och ångest. Vad kan svårt deprimerade personer göra? Jo, just det, det föreligger alltid en självmordsrisk vid svår depression. Vid insatt behandling ökar till och med den risken påtagligt under en period.

Ska inte en handläggare på Försäkringskassan känna till det här? Ska inte chefer och ansvariga på Försäkringskassan säkerställa att personalen har de mest elementära kunskaperna i psykisk och fysisk hälsa?

Svårt sjuka människor är samhällets bottenskrap. Är du till råga på allt psykiskt sjuk, är du inte värd mer än en hundskit på gångbanan.

Arbetsförmedlingen ska nu överta ansvaret för denna människospillra. Hur, hur, hur i hela friden ska dessa personer kunna få jobb?
När det dräller av arbetslösa ungdomar. När företag läggs ner och kompetent folk i massor står utan arbete.

Jag fullständigt hatar när flata politiker och menlösa tjänstemän hävdar att de bara följer lagen.
Det gör vi alla andra också. Varenda människa i Sverige måste följa lagen.
Men vi har ingen lag som säger att vi ska ta död på svaga och sjuka.

Experter har länge varnat för att den här reformen kommer att öka antalet självmord. Detta är ingenting oväntat.

Jag som själv har varit utbränd, vet hur oerhört utsatt man är, när man krälar på botten. Lyckliga omständigheter gjorde att jag kunde ta mig upp till ytan igen och reparera mig till en styrka jag aldrig haft tidigare.
Men många, många har inte de omständigheterna och förutsättningarna omkring sig.
Ett sådant här agerande från en myndighets sida, kan då bli det som får bägaren att rinna över.

Vad vinner alliansen på detta? Ja, sänkt förtroende förstås och möjlighet att sänka skatterna.
Vad vinner vi, vad vinner de svaga och sjuka? Svara på det, den som kan.

Det bränns

Jag sitter på altanen ute vid stugan och förundras över hur vackert allting är. Utsikten är vidunderlig, jag ser åkrar, röda stugor, en bondgård, fantastiska träd, sjön är spegelblank. Det är så fint att jag nästan blir tårögd. Det här är mitt paradis, här kan jag koppla av, känner inga krav eller måsten.
Jag åkte ut hit direkt efter jobbet igår, eftersom jag har ledig dag idag. Under kvällen var maken och jag ute och paddlade. Vi gjorde ett stopp på Biskops-Arnö och drack det medhavda kaffet.
Jag känner att jag måste ta alla chanser till återhämtning och vila. Jag har så svårt att låta bli att stressa på jobbet. Det är en ruggig balansgång, det behövs nog inte mycket för att få mig att ta ett felsteg.
När jag surfar runt bland dagspressen, hittar jag en intressant artikel på DN debatt, angående senaste tidens hetsjakt på utbrända.
Till min glädje hör jag dock på nyheterna, att Socialstyrelsen har börjat backa, när det gäller de nya riktlinjerna för sjukskrivning vid utmattning och depression. Jag hoppas verkligen att de förstår hur fel de har, en utbränd person kan inte gå kvar på jobbet.
De som har arbetat fram det här förslaget har naturligtvis aldrig själva varit utbrända, för då hade detta förslag inte sett ut så här.
Min egen utbrändhet var av det lindriga slaget, som inte krävde så lång sjukskrivning. Men jag har ändå fått betala ett högt pris, rent ekonomiskt. Jag bytte arbetsplats och gick ner rejält i tjänstgöringsgrad, vilket betydde en ordentlig lönesänkning. Men för mig var det, det enda tänkbara alternativet.
Naturligtvis är orsakerna till de nya riktlinjerna rent ekonomiska. Man tror att detta ska spara in mycket pengar, som ska gå till andra finansieringar. Dock tror jag att det är ett väldigt kortsiktigt tänk.
För alla människor som då blir utslagna ur arbetslivet, hur ska de tas om hand? Ja, inte kommer det att bli billigt i alla fall. För att inte tala om det mänskliga lidandet. Men till det tas det inte särskilt mycket hänsyn till, i dagens samhälle.