måndag, november 26, 2007

Livet är kort

Min pappa var inte ett dugg kyrklig. Inte alls. Han hade gått ur kyrkan, efter sin mors begravning. Prästen som begravde henne var just en sån kyrklig person, som han inte kunde med. En som var fördömande, som spred oro istället för tröst.
Annars var pappa en människa som alltid såg alla som goda. Lite naiv rent av. Men denna präst gav honom avsmak för allt vad kyrkligheten stod för. Med ett undantag.

Pappa var nämligen en stor beundrare av Bo Setterlind. Han hade träffat honom åtskilliga gånger på regementet, där han arbetade. Setterlind kom ofta dit. Han pratade med människor, läste sina dikter och fanns där som ett stöd, om någon hade det svårt.

Pappa sade ofta att han önskade att alla religiösa människor skulle vara som Bo. Då skulle det inte finnas några krig i världen.

När Bo Setterlind gick bort 1991, sörjde han mycket. Året efter gick pappa själv bort i cancer.

Pappas begravning blev naturligtvis en borgerlig ceremoni. Som tema valde jag texter av hans favorit, Bo Setterlind. Sång och musik framfördes av två vänner till mig.
Begravningen var mycket vacker, den berörde gästerna starkt. Pappa själv, skulle ha älskat den.

Livet är så gränslöst kort

Låt oss ge varandra tid,
låt oss göra famnen vid.
Låt oss älska, låt oss sjunga,
inte hålla tand för tunga.

Låt oss skratta, låt oss leka,
låt oss sorgerna beveka.

Låt oss jaga tvivlen bort,
livet är så gränslöst kort.


Till fjärilens minne

Säg inte
att ingenting blir kvar
av den vackraste fjäril livet gav.

Säg inte
att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft.

Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande
flykten kvar.


Dikter av Bo Setterlind

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det är synd att vissa präster ska göra allt så högtravande inom kyrkan. De glömmer bort den mänskilga värmen som de så ofta predikar om. Kyrkan måste leva mer i fas med vårt moderna samhälle. Hoppas alla unga präster tänker på det!
Kram!

Anonym sa...

Har samma inställning som din pappa... Trist med fördömande människor...extra trist när de kallar sig kristna/religiösa...
Bo Setterlind var en mästare att måla med ord...
Sköt om dig & ha det gott! kram

Anonym sa...

Hej Imse!

Tack för din kommentar. Visst bloggade du på Ab förut?
Känner igen ditt nick iallafall.
Blir berörd av detta inlägg. Min far gick bort för drygt två år ovh visst skall vi bejaka livet när vi är i det?
Blir nästan rörd av dikerna.
Nu skall vi se OM de går att skicka kommentaren då, har förr mig att de vart problem förut att FATTA hur man gör här =)

/menuette på AB (nuttes funderingar:)

Kryssar o provar då.

Anonym sa...

Det funkade.
WEEEE!!

;)

Ejsans sa...

Håller helt och fullt med din pappa. Man behöver inte vara kyrklig/religiös för att tycka om texter och musik. Min pappa gick också bort i cancer. 67 år.

Tack för din så snälla kommentar hos mig. Inte svårt med sådana bilder, tryck på ett par knappar, vips.
Ha detbra och så vet du....Lilla vovven. Kommer han och bloggar snart?

Kram

Anonym sa...

Jag kopierade dikterna och skickade dem till min mamma. Så vackra ord och tänkvärda...
Kram Maggan

Anonym sa...

Ja det finns präster av alla sorter..
Min pappa gick bort 1987 och prästen var en god vän så det blev en fin begravning.
Jag gillar också Bo Setterlind.

Anonym sa...

Jag älskar Bo Setterlind :-)Ja, det kan vara svårt det där med präster.Vi har haft samma präst de senast 3 begravningarna, och ett bröllop.Vår släkt utnämnde honom till vår familjepräst, så nu är han det :-)Han är mysig och ung, men med lite gammeldags ideer, men vi gillar honom.Det är sååå viktigt att det känns rätt i en sån svår stund som en bergravning .
Kram till dig /Ann Mysterie