Har veckan varit hektisk? Har påven en rolig hatt? Ujuj, så mycket att göra, har det varit. Men jag gillar högt tempo och utmaningar, så jag vill inte klaga.
Vinterkräksjukan härjar ju av och till på sjukhusen. Hela eller delar av avdelningar isoleras och patienterna får stanna kvar.
Sen rätt vad det är hävs isoleringen och då ska vi i kommunen vara beredda att ta hem våra patienter.
Så vi i vårdplaneringsteamet har varit tvungna att trolla med knäna denna vecka. Men det har gått jättebra. Vi kände oss riktigt nöjda i igår. Fast som sagt, hektiskt har det varit och en hel del kvällstid har ägnats åt journalskrivande.
Sen hände ju den fruktansvärda händelsen i onsdags, som lamslagit vår lilla stad. Det var då en femtonårig flicka påkördes av en skolbuss utanför skolan och omkom.
Jag tror att alla människor kan relatera till en femtonåring. Det skulle kunna vara ens barn, barnbarn, syster, kompis, elev, grannens barn, arbetskamratens barn etc. etc.
Katastrofer händer dagligen, men när det kommer så här inpå, blir det oerhört tungt och sorgligt.
Olycksplatsen har förvandlats till en minnesplats, med hundratals ljus, gosedjur, blommor och teckningar.
Man får som knivhugg i hjärtat, när man passerar där.
Naturligtvis känner man sorg med busschauffören också. Det här måste vara varje chaufförs mardröm.
Jag har hört att chauffören får mycket stöttning av sin arbetsgivare och är sjukskriven för tillfället.
Men hur ska denna person kunna sätta sig bakom en bussratt igen?
Här finns en jättefin blogg, startad av några kamrater till flickan.
6 kommentarer:
Hej Imse...jag har tänkt mycket på denna stackars flicka...alla runt omkring...vilken sorg och traumatisk händelse....
Var inne på flickornas blogg...de skriver fint om sin saknade vän!
Kram/caja
Det är en katastrof för alla inblandade. Jag tror inte att busschauffören kommer att köra buss igen...
Stackars familj också...
Kram
Detta är så starkt för det gäller ett barn, en människa som just börjat sitt liv, som blir avbruten. Barn och ungdomar skall inte dö. Eller hur? Det är nog det som gör oss alla berörda, när ett ungt livs släcks. Hemskt.
Fruktansvärd händelse för alla inblandade, sådant som inte får hända, men ändå händer. Livet kan vara så hårt.
Hoppas du får en lugn och fin söndag.
Oj, så sorgligt! Jag ska titta in i den bloggen...
Hemskt sorgligt för alla inblandade
Tyvärr så händer det ofattbara ibland. Oftast är det långt bort och okända människor men ibland kommer det sorgliga och katastrofala nära.
Skicka en kommentar