onsdag, maj 11, 2011

Brev till politiker

Jag har fått en ny "hobby"! Brevväxling med politiker. Eller inte riktigt brevVÄXLING, för kommunikationen är rätt ensidig. Från min sida.

Det är så här att jag på senare tid, i mitt arbete, fått erfara att mycket svårt cancersjuka patienter inte längre har så stora möjligheter att få vårdas i livets slutskede på sjukhus.

På grund av platsbrist, vill sjukvården skriva ut dessa. Och man drar sig inte ens för att ange denna orsak till anhöriga.
Anhöriga som i många fall befinner sig i svår kris. Anhöriga som kan få höra att de får lov att flytta hem till patienten och sköta om sin anförvant i hemmet.

Igår skrev jag mail till 8 landstingspolitiker. Fick svar av 1. Som i svaret bara hänvisade till en annan politiker. Så idag fortsatte jag. Skrev till ytterligare 10 politiker.

Vi i kommunen kan mycket väl vårda dessa patienter i hemmen, bara vi får ordentliga ordinationer vad gäller till exempel läkemedel och näring. Tyvärr brister det där. Sjukhusen har liksom inte tänkt på vad patienten behöver efter utskrivning.
Och, det viktigaste av allt, patient och ev. anhöriga måste själva vilja att vården den sista tiden i livet ska ske i hemmet. Många vill inte det. Många vill befinna sig på sjukhuset istället.
Men som sagt, där vill man helst skriva ut patienterna.

I mina mail har jag påtalat att detta tillvägagångssätt inte är acceptabelt.

8 kommentarer:

Kim sa...

Håll fanan högt, du underbara kvinna.

Pia sa...

Bra jobbat!!! Det gäller att inte ge sig liksom..

Pennelina sa...

Toppeninitiativ!

Kramar från mig <3<3<3

Znogge sa...

Bra jobbat! Fler sådana som du behövs.

Kram

Cici sa...

Mycket bra!
Jag vill knappt tänka på hur min mamma blev behandlad sina sista dagar i livet, trots att hon låg på sjukhus. Hade jag inte varit så chockad skulle jag nog agerat på ett helt annat sätt. Trots att det är många år sen nu smärtar det oerhört att tänka på det.

Ejsans sa...

Det är tur att de finns sådana som du som inte ger upp.
Hoppas du får god respons på det också.

Kram

Lisbeth sa...

Det behövs fler som dig och det är MÅNGA fler det handlar om. Varför accepterar vi? När jag blev sjuk fick vi ingen hjälp. Min sambo ringde sjukhus direktören och berättade hur vi upplevde det.
Och kan du tänka helt plötsligt kom ett telefon samtal och jag fick remiss till regions sjukhuset. Borde vara självklart. tänker på de som inte har samma drift som mig. Vem ska hjälpa dom
Heja på

Charlotte sa...

Kan bara hålla med övriga!
Du är en enastående kvinna!!

Kramar!