Nu är jag arg igen ...

Jag fick börja med insulin för några dagar sedan. Och fick en smärre chock. Jag blev så pigg! Tröttheten var som bortblåst. Dimsynen likaså. Kommer ihåg att jag upplevde samma fenomen, när jag fick insulin under en av mina graviditeter.

Dock ropade jag hej, en aning för tidigt. För det tar tid att få in rätt dos. Jag fick sluta med en av mina blodsockertabletter, samtidigt som jag började med insulinet. Och när effekten av den tabletten gick ur kroppen, steg mitt blodsocker igen och tröttheten kom tillbaka.

Så nu har jag ökat på dosen lite mer än farbror doktorn ordinerat. För tålamod kan jag ha i många sammanhang. Men jag har svårt att öka på saker så där lite bitvis.

Snabbt och effektivt ska det vara, i alla sammanhang. Sån är jag.

Annars är jag mest uppretad över hur vårt landsting sköter de svårast sjuka. Eller inte sköter ...

Utan kastar ut patienter till oss i kommunen. Trots att landstinget har specialistkompetensen. Man har geriatriker, psykiatriker, logopeder, kuratorer, psykologer etc etc.

I kommunen är sjuksköterskan den med högsta medicinska kompetensen.

Och vi ska ta hand om de riktigt svåra fallen. Den ekvationen går inte ihop.

Nej, det här retar upp mig så vansinnigt. Jag skriver avvikelserapporter, men känner inte att det leder någonvart.

Någon kanske kommer ihåg att jag skrev brev till 18 landstingspolitiker angående cancervården. Jag fick svar från 1 ....

Det visar vilket engagemang de har som styr över landstinget. Eller brist på engagemang, rättare sagt.

Funderar faktiskt på fullaste allvar att engagera mig politiskt. Tyvärr vill jag inte gå med i det parti som svarade mig, utan jag får se mig om efter ett annat lämpligt parti.

Brev till politiker

Jag har fått en ny "hobby"! Brevväxling med politiker. Eller inte riktigt brevVÄXLING, för kommunikationen är rätt ensidig. Från min sida.

Det är så här att jag på senare tid, i mitt arbete, fått erfara att mycket svårt cancersjuka patienter inte längre har så stora möjligheter att få vårdas i livets slutskede på sjukhus.

På grund av platsbrist, vill sjukvården skriva ut dessa. Och man drar sig inte ens för att ange denna orsak till anhöriga.
Anhöriga som i många fall befinner sig i svår kris. Anhöriga som kan få höra att de får lov att flytta hem till patienten och sköta om sin anförvant i hemmet.

Igår skrev jag mail till 8 landstingspolitiker. Fick svar av 1. Som i svaret bara hänvisade till en annan politiker. Så idag fortsatte jag. Skrev till ytterligare 10 politiker.

Vi i kommunen kan mycket väl vårda dessa patienter i hemmen, bara vi får ordentliga ordinationer vad gäller till exempel läkemedel och näring. Tyvärr brister det där. Sjukhusen har liksom inte tänkt på vad patienten behöver efter utskrivning.
Och, det viktigaste av allt, patient och ev. anhöriga måste själva vilja att vården den sista tiden i livet ska ske i hemmet. Många vill inte det. Många vill befinna sig på sjukhuset istället.
Men som sagt, där vill man helst skriva ut patienterna.

I mina mail har jag påtalat att detta tillvägagångssätt inte är acceptabelt.

Fettoskatt

Extra skatt på tjockisar, föreslås av en politiker. Då vill jag kontra med ett förslag på extra skatt på korkade politiker. Det borde ge statskassan ett rejält tillskott.
Ett så stort tillskott att vi kanske kan få se mindre skatt på frukt och grönt!
Då gör vi ju två flugor på smällen på samma gång!

Högst opassande

Det blev visst ett väldigt rabalder efter publiceringen av den här krönikan i Expressen. För min del uppskattade jag det skrivna. Det var fakta och inget flum. En beskrivning av läget i vårt samhälle.

Men så får man tydligen inte skriva. Nej, nej, allt ska förskönas. Problemskräcken frodas. Stoppa huvudet i sanden och sopa allt under mattan.

Jag är så trött på all flathet i media och hos politikerna. Ingen vågar vara obekväm. Jobbiga sanningar putsas till oigenkännlighet.

Tassa på tå och stryka medhårs, ska vi göra. Annars är det opassande.
Bevare mig väl!

Mona går

Så avgår då Mona. Inte en dag för tidigt, om ni frågar mig. Hon och partiet har fört en otidsenlig politik. Nu krävs förnyelse av stora mått, för att komma igen.

Arbetarklassen är inte längre vad den har varit och nu för tiden ärver man inte partitillhörigheten av sina föräldrar.
Sverige är inte det industrisamhälle, som vi har varit vana vid. De traditionella industriarbetarna är snart ett minne blott.
Dagens arbetare är mer välutbildade och kräver en annan sorts politik.

Politikersverige måste också våga ta tag i obekväma frågor. Vi får inte ett bättre samhälle, bara för att vissa frågor tystas ner.

Nu är det upp till bevis för partiet. Att skapa en politik för det moderna Sverige.

Alliansen får VG

Det verkar som om Alliansen har tagit ett försprång i årets valrörelse. Men man ska inte ropa hej, förrän man gått över bäckenet. Allt kan hända.

För mig har det hänt sig som så, genom åren, att jag har bytt åsikt flera gånger. Jag har röstat på KD, på S, på V och på MP.

Sedan förra valrörelsen har jag gjort en svängom igen. Mer och mer har jag anammat den liberala politiken och i år blir det en röst på FP.

Efter förra valet fick jag katastrofkänslor och trodde att det skulle barka direkt åt skogen för Sverige. Men jag har reviderat mina känslor ett antal gånger och främst har jag uppskattat den ekonomiska politiken.

Naturligtvis finns det mycket som skulle kunna göras bättre, men jag ger ändå Alliansen ett väl godkänt i betyget.

Vad gör dom?

Jag kan tycka att årets valrörelse är aningen oseriös. Schyman eldar upp pengar, medan Jämtin vill ha könsneutrala toaletter, samt butlers i tunnelbanan.

Nu kommer nästa korkade förslag, clowner till äldrevården! Herregud, våra äldre som bor på särskilda boenden är faktiskt vuxna människor. De har uppfostrat dig och mig, de har arbetat som poliser, lärare, sömmerskor, författare, hantverkare etc, etc...
Men när de blir gamla, ska de tydligen behandlas som barn.

Igår såg jag Schyman vinna poäng åt Jimmie Åkesson i TV-debatten. Hur nedlåtande och föraktfull kan en politiker vara?
Hade en man betett sig som Schyman, mot en kvinna, hade tidningarna varit fulla med artiklar om härskartekniker.

Nej, jag efterlyser en sansad och seriös debatt. Där respekt visas för både mot- och medspelare och inte minst för oss väljare.

TUT RUT

Jag har tidigare tyckt att Carin Jämtin, varit en rätt hygglig politiker. Av och till rätt klok, faktiskt. Men numer måste jag säga att hon förefaller ha tappat greppet om verkligheten.

Först föreslår hon att vi ska ha könsneutrala toaletter, undrar förresten om hon själv pinkar på sunkiga herrtoaletter?

Sen kommer nästa utspel. En butler i T-banan! Milde tid! Och det är inte första april idag. Jag har kollat almanackan flera gånger.

RUT-avdraget vill man avskaffa, som ger massor med arbetstillfällen och som ger till exempel pensionärer som inte är berättigade till hemtjänst, möjlighet att få hjälp i hemmet till humana priser.

Nä, istället ska Stockholmarna få TUT-avdrag, tunnelbanenära tjänster!

Men det finns faktiskt en värld utanför Stockholm, även om vissa politiker inte har förstått det. Och vi som bor i den världen, var ska vi till exempel lämna in vår tvätt? I bussgaraget och få BUT-avdrag, bussnära tjänster? Och nog får vi väl en butler på bussen också?

Nu tror jag att omvärlden skrattar åt Sverige och åt svenska politiker!

En pissfråga

Ett sånt tramsande! Nu vill Carin Jämtin ha könsneutrala toaletter. Har hon frågat sina väljare hur de vill ha det?
Och har inte politiker viktigare frågor att ägna sig åt, mitt i valrörelsen, än toaletter?

Nej, rör inte damtoaletten! Det är mitt budskap. Jag vill inte gå på pissiga toaletter, som delas av både män, kvinnor och de tvåkönade.

Och hur stort kan problemet egentligen vara? Är jag kvinna, men vill leva som man, så ska jag väl gå på herrtoaletten? Och tvärtom.

Det finns andra, viktigare saker att lägga våra skattepengar på! Vård, omsorg och skola till exempel.

Fi vale

Nä du Gudrun, du kan ta dig i brasan! Nu har du minsann skitit i det blå skåpet. Med det här tilltaget kan du säga ajöss till politiken.

Hur i hela friden kan människan tro att löneglappen blir mindre, genom denna korkade demonstration?

Nej Fi för den lede!

Reepalus grodor

Inte vet jag vad Ilmar Reepalu, Malmös starke man, gjorde förra året, men så värst insatt i vad som hände i hans egen stad verkar han inte vara.
Om det här är något slags röstfiske från Reepalus sida, så kan jag nog garantera att han samtidigt blir av med en hel del röster. Både han och hans parti.
Den stackars Nalin Pekgul, som i mina ögon är den mest förtroendeingivande politikern i hans parti, lär få det hett om öronen i valrörelsen.
Hon har ett hårt jobb framför sig.

Berättelsen om fröken Snipplund

Anonymiteten är hotad! Flera gånger den senaste tiden har folk glatt påpekat att de har hittat en blogg på nätet, som heter Zvammel och att det är jag som skriver den.
Svårt att förneka liksom.
De verkar dessutom tycka att den är rolig, både vad det gäller innehållet och alla kommentarer som jag får. Det blir jag naturligtvis glad åt.

Men som sagt, mitt alter ego Imse, kanske inte funkar så länge till.
I mitt förra inlägg, skrev jag om andra alter egon, och fördelen med att kunna låta alter egona ta ansvaret för, i första hand de pinsamma sakerna som man gör. Det verkar ju också vara ett vedertaget sätt att handskas med vissa situationer.

Jag tänkte berätta för er om en av de egona, den jag gillar bäst. Det är naturligtvis fröken Snipplund. Måste också påpeka att alla eventuella likheter mellan Snipplundskan, Imse och den riktiga I, bara är tillfälligheter. Absolut inget annat än tillfälligheter.

Fröken Snipplund saknar som sagt både vett och sans. Hon svär som en borstbindare och drar gärna en fräckis. Hon har obekväma åsikter om främst politik och religion. I timtal kan hon sitta och läsa obskyra sidor om islam. Även judendomen är ett ämne som intresserar henne mycket.

Hon är så politiskt inkorrekt att hon tycker att båda sidor i mellanöstern är lika goda kålsupare. Hon tar ställning för den vanliga befolkningen i både Israel och i Palestina. Speciellt för barnen och de sjuka och handikappade.

Hon avskyr islamismen, som inte har ett dugg med religion att göra, utan är en politisk gren, med en agenda som för tankarna till medeltiden.

När det gäller det emotionella, är hon som sagt lagd åt det fräcka hållet. Och, icke att förglömma, det humoristiska. Hon faller pladask för människor som är roliga, galna, fräcka och lika tokiga som hon själv. Om de är rika eller fattiga, snygga eller fula, män eller kvinnor, spelar ingen roll.
Det är knasigheten som lockar.

För stackars Imse och stackars I, är det inte alla gånger så lätt att samsas i tillvaron, med en sån som fröken Snipplund. Hon har åsikter om det mesta och som ni märker är dessa åsikter inte alltid av det rumsrena slaget.

Ni som läser den här bloggen och tvärsäkert får för er att den är skriven av I, ni ska inte vara så tvärsäkra. För ibland tar fröken Snipplund kommandot och det som kommer av hennes pekfingersvals är sånt som varken I eller Imse skulle drömma om att skriva.

Hur svårt kan det vara?

Tänk så otroligt behändigt att slippa ta ansvar för sina handlingar. Jag menar, det måste ju vara okey, när till och med en riksdagsman, har anammat den stilen.

Jag tror faktiskt att jag ska börja parkera lite hur som helst. Om jag får P-böter, ska jag skylla på mitt alter ego fröken Silverhjärta. Jag tänker minsann inte betala den slarvmajans böter.
Likadant om jag får fortkörningsböter. Då är det nog fru Leverklo som varit i farten.

Nu är det bara att hoppas på att fröken Snipplund blir bjuden på en riktig mutresa. Denna dam är mitt värsta alter ego. Hon har varken vett eller sans och skulle inte tveka en sekund, om någon viftar med en muta framför näsan.

Undrar om inte någon av mina alter egon ska börja ägna sig åt politik? Hur svårt kan det vara att stå och gråta i talarstolen och rösta mot sin egen övertygelse? Och blir jag sugen på choklad, är det bara att handla på tjänstekortet och skylla på att den där ansvarslösa tokfian varit framme igen.
Sådärja, nu har jag min framtid utstakad!

Solidaritet inget för pampar

Är Wanja dum på riktigt eller har hon bara dåliga rådgivare? Var finns moralen? Och solidariteten?
I dessa dagar, när så många är arbetslösa och inte ens i sin vildaste fantasi kan drömma om en Italienresa, far Wanja iväg för att liksom kolla läget på fackets hotell.
Förtroendet för Wanja är sedan länge förbrukat. Nu är hon enbart en pamp bland alla andra pampar.
Och pampkontot är redan mer än fullt, behöver inte fyllas på med ytterligare pampar!

Det som drabbade oss

När jag gick på gymnasiet, fanns det en tjej i stan som var min dubbelgångare. Inte bara det att vi hade långt ljust hår och stora glasögon, båda två. Utan det var allt, kroppen, ansiktet, vi såg ut som tvillingar.

Många var det som tog fel på oss. I 20-årsåldern började hon dessutom att bli något av en kändis i stan. För mig, som är en sån som inte vill synas, var det ibland lite pinsamt, när folk trodde att jag var hon.

Sen blev hon ju rikskändis och då började folk i stan förstå, att hon som bodde kvar här, inte var den där kända politikern.

En annan likhet är också att vi båda blev mamma till två söner. Hennes är dock några år yngre än mina. Våra äldsta söner har förresten samma namn!

Otaliga är de foton, som jag har sett på henne genom åren och där jag hajat till. För det kunde nämligen vara jag på bilderna.

Tyvärr har jag aldrig pratat med henne och jag vet inte om hon var medveten om att hon hade en dubbelgångare.

Hennes öde tog mig väldigt hårt, eftersom jag på något sätt kände ett släktskap med henne.
Jag är helt övertygad om att Sverige hade sett annorlunda ut, om hon hade fått vara kvar hos oss.

Leva som man lär

Ett är då säkert och det är att svenska politiker inte lever som de lär. Här kan man läsa om politikerna som flyger till jobbet, istället för att ta det mer miljövänliga tåget.

Och vilken arbetsam vecka de har! De anländer till sitt jobb på tisdag förmiddag och åker hem igen på torsdag kväll. Tar de tåget, hinner de inte i tid till sina möten på tisdagarna.
Vad jag vet, så börjar arbetsveckan för de flesta på måndagar. Utom då för dessa politiker förstås.

Andra skäl, de uppger för att ta flyget, är att de blir åksjuka och vill spendera mer tid med sina barn. Vem vill inte det?

Fast de ändrar sig nog inför nästa val. Då är det förmodligen tåget som gäller. Åtminstone ett tag.

Dårskap

Nationalsocialisterna har klistrat fula lappar lite här och där i vår stad den senaste tiden. Häromdagen tog jag bort en lapp från en lyktstolpe på vår gata.
Jag stoppade ner lappen där den hörde hemma. I påsen med hundbajs!