lördag, november 05, 2011

Det visste jag inte

För ett drygt halvår sedan, hade jag ingen aning om att jag idag, den 5:e november, inte skulle fira min bröllopsdag. Hade heller ingen aning om allt annat elände som skulle hända under detta halvår. Ni som följt mig, vet vilken nedförsbacke jag hamnat i. Och fortfarande befinner mig i.

För ett tag sedan slog jag larm på jobbet. Jag orkade inte med tempot, helt enkelt. Jag klarade inte av att åsidosätta kvalité, för att åstadkomma kvantitet.

Jag har gått rakt in i den berömda väggen, för ett antal år sedan och fann plötsligt att jag befann mig farligt nära den igen. Inget, absolut inget, är värt den mardrömmen en gång till.

Att jag då på omvägar får antydningar om att detta inte riktigt accepteras, gör mig bedrövad, ledsen och arg. Kom och prata med mig istället, öga mot öga! Stå upp för din åsikt! Be om en förklaring, om jag varit otydlig.

Är det något jag avskyr så är det mesighet och feghet. Rädsla för att vara obekväm. Rädsla för konflikter.

Jag jobbar, som man säger, arslet av mig. Går in med 100%igt engagemang i varje ärende som vi handlägger. Jag ger mig inte förrän patienten, som vi planerar utskrivning och hemgång för, får en trygg och säker vård i hemmet.

Jag sitter i stort sett varje kväll och skriver journaler, för det hinns inte med på dagarna. På obetalt tid, vill jag tillägga.

Jag är sådan, det går inte att ändra på. Kan aldrig dra ned på engagemanget. Men hamnar ibland, och det är väldigt sällan, i ett läge där jag måste dra åt bromsen.

Jag är så innerligt glad över att jag har min bästis och kollega, som brinner på samma sätt för vårt jobb. Men jag förstår också att man stör sig på oss. Att vi alltid håller ihop, att vi är för "på", hela tiden.

Men vi har samma tänk, kring patienterna. Samma inställning, samma mål.
Samma arbetsmoral.
Då blir man farlig. Ett hot. Vi blir obekväma, som ifrågasätter. Vi nöjer oss inte med halvdana lösningar.

Men ändå, en kollega i någon slags nöd, som drar åt handbromsen, borde man respektera.


7 kommentarer:

Znogge sa...

Det är ren och skär feghet att mumla bakom någons rygg men visst förstår jag att du blir besviken. Men stå på dig för du har rätt och agerar så klokt!

Snart blir det nog en uppförsbacke i stället!

Kram

Bildgatan sa...

Jag applåderar dig verkligen, fortsätt med dina åsikter och ditt handlande.

Måste berätta att en kompis till min son slog larm om ogentligheter på ett äldreboende i Luleå, våldtäktsmålet som du säkert sett och läst om. Hon har belönats rejält med både årets lulebo samt årets civilkuragepris, även om det inte var det hon hade i tankarna när hon slogs för de äldres rättigheter och missförhållendena som var. Hon fick mycket mothugg och de ledande försökte verkligen sopa under mattan.

Tycker att de valt bra samtidigt som jag tycker att det är tragiskt att det förekommer och att bli så motarbetad för att människor ska bli behandlade som människor.

Skriver än en gång STÅ PÅ DIG.

Pennelina sa...

Det känns tungt när man är mitt uppe i allt, men det blir bättre... och framtiden ljusnar tillslut...

Vem vet, kanske livet blir ännu bättre än förut :-D

Tänker så mycket på dig!

Kramar från mig <3<3<3<3

Jerry sa...

Vi är så lika... så jävla lika.. så jag blir rädd... jag länkar dig direkt...stor kram!

Kim sa...

Hmm. Förra kommentaren kom ej fram.
Skickar en tanke. Och en kram.

Lisbeth sa...

Visst är det sorgligt att det är så. Så många arbetsplatser som det händer samma saker.
när jag arbetade som lärare var det samma sak.
jag hade då två teorier; Jantelagen alltså du ska inte tro att du är något. Den andra var att helt plötsligt skulle det märkas hur lite jobb en del gjorde men ändå tog åt sig äran
Hoppas det löser sig för dig.
Tänk på att även du har bara ett liv.
Dina vårdtagare är inte betjänta av att du går ivägg. Dom behöver sådana som dig
Jag älskar din inställning till människor
Kram

Gunnar sa...

Det är jobbigt att "gå i vägen". jag har också gjort det liksom många andra. Det är kanske ingen tröst för dig men du är inte den enda.
Du skulle behöva bra stöd från jobbet. Vad gör företagshälsan?