Har nyss tagit en promenad i solen. Försökte gå så att jag fick solen i ansiktet hela tiden. Ett lagom snötäcke på marken. Det knarrade skönt under mina fötter.
När jag promenerar rensar jag skallen. Många tankar som virvlar förbi.
Tänkte på kvinnorna som bär burka, och som jag skrev om i ett
tidigare inlägg. De får ingen sol på sin hud och riskerar att drabbas av benskörhet och andra sjukdomar relaterade till D-vitaminbrist.
Hur hemskt är inte det?
I länderna där burka förekommer är kvinnors värde inte stort och kvinnors rätt att söka vård är förmodligen begränsad.
Här uppe i Norden har ju vi kvinnor i alla fall möjlighet att hålla våra muskler i trim och vi har ett skyddande fettlager på kroppen, som tar emot vid stötar.
Men kvinnorna i dessa länder vistas ofta enbart i hemmet och dess närhet. Det ger inte mycket träning av musklerna.
Så olika förutsättningar vi har, ändå är vi så lika.
Vi letar och längtar efter kärlek. Vi vill ha ett hem och vi skaffar barn. Vi vill ha en meningsfull sysselsättning. Vi vill ha vänskap och närhet.
Ändå är vi ljusår ifrån varandra.