Min lilla resa

Nu har jag varit på min lilla semesterresa. Till Vässarö, utanför Grisslehamn. Mer avancerad än så, blir inte min semester i år.

Vässarö är en lägerö, som ägs och drivs av Svenska scoutförbundets Stockholmsdistrikt. Jag har varit där flera gånger och yngste sonen har jobbat där på somrarna under flera år.

I år jobbar han som konfirmationsledare. Ca 50 konfirmander tillbringar 4 veckor där och ska undervisas i allt från segling, överlevnad i naturen, till religion.

Själv fick jag vara med på ett par mycket fina kvällsandakter i det fantastiska kapellet, samt en föreläsning med en multireligiös guide.

Han berättade om och visade symboler från de 6 största religionerna. Symboler som utövarna använder här i landet.

För mig som är intresserad av sånt, var det förstås en spännande föreläsning.

Sen blev det ju lite båtåkande och solande. Bad hoppade jag över. Och lek med Kezzi naturligtvis. För honom var det rena paradiset. Han fick springa lös och öns alla gäster gosade oavbrutet med honom.

Men nu är vi hemma igen, i tystnaden och ensamheten. En omställning för både Kezzi och mig.

Och på måndag börjar allvaret. För oss båda. Jobbet väntar och jag räknar med att Kezzi ska kunna vara med mig där en hel del.

På läger

Den här helgen har jag inte gjort ett enda vettigt handtag. Varit som lamslagen av de hemska händelserna i Norge och följt nyhetsrapporteringen hela tiden.

Jag är ju själv en "lägermänniska" och har tillbringat åtskillig tid på scoutläger, som scout och som ledare. Vet hur betydelsefullt en lägervistelse är för barn och ungdomar.

En vecka på läger är årets höjdpunkt. Något som barnen sett fram emot hela vintern. Pratat om och längtat till. Jag tror att det även gäller barn och ungdomar som åker på politiska läger. För jag tror att lägerlivet är ungefär detsamma, oavsett vem som arrangerar.

Det är fullt av skoj, allvar, bus, gemenskap, kunskap, hemlängtan, kärlek och framför allt, att man växer som människa på ett läger.

På ett läger får man ta ansvar, inte bara för sig själv, utan även för andra. Man får hjälpas åt. Man får trösta, man får skratta. Man får kärlek och man ger kärlek.

Att då, mitt upp i allt detta, få uppleva den värsta mardröm man kan tänka sig, måste vara så ohyggligt vidrigt.

Den här ensamma mannen, med sin sjuka och förvirrade hjärna, tog på sig rätten av avrätta nästan 100 barn och ungdomar. Det är så obegripligt hemskt. Så extremt fasansfullt.

Imorgon ska jag själv åka till just en sådan lägerö, Vässarö. Det är också ett paradis för en massa barn och ungdomar.

Vi måste alla bidra till att inget enda barn igen ska behöva uppleva helvetet, som de norska barnen befann sig i.

Ut på äventyr

Dagarna tillbringas nu med prinsen. Prins Kezzi. Som igår fick åka riktigt ståndsmässigt. Han placerades nämligen i cykelkorgen, inför färd till Hamncaféet.

Han verkade väldigt nöjd och belåten med den åkturen. För så värst vidlyftiga äventyr blir det inte tal om denna semester.
Men jag har i alla fall bokat in oss två några dagar på Vässarö. Som är scouternas ö i skärgården. Som medlem bor och äter man till en billig penning.

Yngste sonen är där samtidigt på sin semester och jobbar. Han har tillbringat varje sommar där i åratal. Det är mer eller mindre hans andra hem.

På lördag kommer min lägenhet invaderas av en samling suspekta typer! :-) Har nämligen anordnat en träff för ett gäng nätvänner. Kompisen och Kezzis gudmor Lena är med som mitt stöd från hemmaplan. Annars är det bara utsocknes folk.
En av deltagarna träffade jag för första gången för någon vecka sedan, annars är det premiär. För oss allihop faktiskt. De flesta av oss har inte träffats tidigare.

Men jag tror och tycker mig veta att det är rejäla människor hela bunten. Vi har umgåtts på nätet under lång tid.
Riktigt spännande ska det bli!

Mors och goodbye!

Finns det något tristare än en regnig, grå novemberdag? Är det så att vädergudarna håller på att slå något slags rekord? Tävlar de i tråkigt väder? Ska de ta kål på oss?
Nej, mors och goodbye alla gudar, se till att skaka fram lite snö nu. Och sol. Och det ska räcka fram till sista mars.
För då får ni se till att våren kommer. Poff! På en dag. Inget slask och blask. Lite fågelkvitter och blomster.
Det kan väl inte vara för mycket begärt?

Kan ni tänka er att livet kan se ut så här? Det kan vara fullt av blommande salvia.

Det kan vara en bänk i parken. Att vila på.

Eller en kastrull med vinbär.

Eller varför inte en blå himmel och en flaggstång, som busiga scoutbarn målat röd.

Jag vill ha allt det där nu!

Rättelse: Det är ju för jösses december nu, november är passerat! Tack Margareta!

Längtan tillbaka och framåt

Längtar tillbaka. Till sånt här.


Eller det här.


Eller varför inte det här.

Hemma igen

Nu är jag tillbaka i stugan, efter några härliga dagar på Vässarö. Vi har slappat och solat, rott och seglat. Vädret har varit bästa tänkbara. En eftermiddag gjorde vi i alla fall lite nytta, då vi hjälpte till i bageriet och gjorde några hundra småkakor.

Nu är det lite böcker som ska läsas, korsord som ska lösas och sommarprogram som ska lyssnas.
Med andra ord, fortsatt ledighet i tre veckor till.

Äntligen

Andra semesterdagen. Solen tittar fram.
Ett högtryck på väg.
Imorgon åker jag hit.
Kan inte bli bättre.

Målarfärg

Idag publiceras min insändare i tidningen. Jag har redan fått positiv respons. Men det lär väl säkert dyka upp en och annan, som har en helt annan uppfattning.

Imorgon är det en stor dag. Vet ni varför? Jo, det är sista arbetsdagen före semestern! Jag hade bara två veckors semester förra sommaren och drygt en vecka i våras, så denna fyraveckorsperiod är efterlängtad.
Sen fyller jag år imorgon också, inte att förglömma. Hur mycket? Nja, det är väl inte så viktigt. Jag har i alla fall fyllt 25, två gånger om, till och med och lite till.

Till maken har jag sagt att jag önskar mig upplevelser i present. Ska bli spännande att se om han lyckats hitta på något. Det här med upplevelser brukar annars vara min specialitet.
Han föreslog direkt en burk med rödfärg, till stugan. För det måste väl vara en upplevelse att måla och se den nymålad, tyckte han. Men det var ju inte riktigt så jag menade.

Lillsonen, som jobbar ute på Vässarö (scoutön), pratade jag med igår. Han kommer inte hem imorgon, men däremot planerar maken och jag, att åka dit ett par dagar nästa vecka och hälsa på honom.
Sonen jobbar som segelinstruktör och konfirmationsledare där, så jag hoppas att han har möjlighet att ta med oss ut på en segeltur.

Men det är nästa vecka det, nu väntar jag ivrigt på morgondagen. Håll tummarna för att jag inte får målarfärg i present!