Min lilla resa

Nu har jag varit på min lilla semesterresa. Till Vässarö, utanför Grisslehamn. Mer avancerad än så, blir inte min semester i år.

Vässarö är en lägerö, som ägs och drivs av Svenska scoutförbundets Stockholmsdistrikt. Jag har varit där flera gånger och yngste sonen har jobbat där på somrarna under flera år.

I år jobbar han som konfirmationsledare. Ca 50 konfirmander tillbringar 4 veckor där och ska undervisas i allt från segling, överlevnad i naturen, till religion.

Själv fick jag vara med på ett par mycket fina kvällsandakter i det fantastiska kapellet, samt en föreläsning med en multireligiös guide.

Han berättade om och visade symboler från de 6 största religionerna. Symboler som utövarna använder här i landet.

För mig som är intresserad av sånt, var det förstås en spännande föreläsning.

Sen blev det ju lite båtåkande och solande. Bad hoppade jag över. Och lek med Kezzi naturligtvis. För honom var det rena paradiset. Han fick springa lös och öns alla gäster gosade oavbrutet med honom.

Men nu är vi hemma igen, i tystnaden och ensamheten. En omställning för både Kezzi och mig.

Och på måndag börjar allvaret. För oss båda. Jobbet väntar och jag räknar med att Kezzi ska kunna vara med mig där en hel del.

Ut på äventyr

Dagarna tillbringas nu med prinsen. Prins Kezzi. Som igår fick åka riktigt ståndsmässigt. Han placerades nämligen i cykelkorgen, inför färd till Hamncaféet.

Han verkade väldigt nöjd och belåten med den åkturen. För så värst vidlyftiga äventyr blir det inte tal om denna semester.
Men jag har i alla fall bokat in oss två några dagar på Vässarö. Som är scouternas ö i skärgården. Som medlem bor och äter man till en billig penning.

Yngste sonen är där samtidigt på sin semester och jobbar. Han har tillbringat varje sommar där i åratal. Det är mer eller mindre hans andra hem.

På lördag kommer min lägenhet invaderas av en samling suspekta typer! :-) Har nämligen anordnat en träff för ett gäng nätvänner. Kompisen och Kezzis gudmor Lena är med som mitt stöd från hemmaplan. Annars är det bara utsocknes folk.
En av deltagarna träffade jag för första gången för någon vecka sedan, annars är det premiär. För oss allihop faktiskt. De flesta av oss har inte träffats tidigare.

Men jag tror och tycker mig veta att det är rejäla människor hela bunten. Vi har umgåtts på nätet under lång tid.
Riktigt spännande ska det bli!

Delade åsikter

Alltså så här är det. Efter ett "normalt" scoutläger, tar det ungefär en vecka innan man är återställd och funkar som vanligt igen. Det är nog alla scoutledare överens om.

Men efter ett sådant här läger, med psykisk och fysisk utmattning och ett ständigt regnande, då tar det....ja....en evighet, innan man är som folk igen.

Den lilla energi jag har, får jag lägga på jobbet. När jag kommer hem, transformeras jag till trasdocka och agerar på så sätt klätterobjekt till Isai, katten.
Hans andra favoritsysselsättning är utforskning av blomjord och blommor. Det är dock en sysselsättning som inte uppskattas av hans matte.

Till min lättnad närmar sig helgen och jag räknar kallt med två sovmorgnar, även om en liten katt förmodligen är av en helt annan åsikt.

Det krävs en förklaring

Det kanske är på sin plats med en förklaring, till föregående inlägg. Och svar på frågorna i kommentarerna.

Scoutingverksamhetens ledord är och har alltid varit "Learning by doing". Och vad blev det för learning för scouterna på det här lägret? Jo, de lärde sig att det finns en betydande, om än liten gren inom verksamheten, som förespråkar hårt arbete och disciplin.
Att sättet vi jobbar på i vår kår, inte är allenarådande.

De lärde sig att i pressade lägen ställer man upp, man hjälps åt, allas bidrag är lika viktiga. Och alla behövs, för att få en någorlunda acceptabel tillvaro.
Ska vi till exempel hämta ved, för att laga mat till 50 personer, så måste vi hjälpas åt.

Att vara scout i allmänhet är tufft och krävande. På läger är det extra tufft och krävande. På ett läger av den här kalibern är det naturligtvis så, att man sätts på hårda prov, både barn och vuxna.

Att jag inte bara drog därifrån, beror på att jag dels är envis som en åsna och så gott som alltid slutför det jag påbörjat, dels för att barnen behövde mig.

Jag opponerade mig då och då, mot de som styrde och ställde, men jag vägrade bestämt slösa energi och kraft på att komma i konflikt med dem.

Bästa sättet att dämpa sådana här människor, är att helt enkelt inte bry sig så mycket. De är så vana vid mothugg och förväntar sig det, att de blir mer eller mindre tillplattade om man inte ger dem näring till konflikter och bråk.

Vad fick då barnen med sig från detta läger? Jo, de fick lassvis med beröm från sin ledare (jag), de fick veta att deras insatser var oerhört värdefulla och att de faktiskt stod bakom hela byns välbefinnande.

Själv fick jag en helt annan referensram för vad som är jobbigt...

Satt på prov

Nu är vi hemma från lägret igen, jag och katten. Ja, katten har mestadels vistats i stugan, eftersom vädret var så lynnigt, med mycket regn.

Jag ångrar lägervistelsen av hela mitt hjärta. En semestervecka la jag ner på något, som mest liknade ett arbetsläger.

Det finns nämligen en liten falang inom scouting, som driver sin verksamhet med någon sorts militärisk disciplin. Och för första gången hamnade jag i en lägerby med sådana människor. Man blandar ju oftast kårer från olika orter, vi var runt 50-60 personer i vår by.

De här människorna, från en annan ort i Sverige, tog direkt kommandot och utnämnde sig själva till ledare över byn.
Vi var bara ett fåtal scoutledare från vår ort och hamnade på något vis i underläge. Vi fick ta hand om deras barn också, för de var som sagt enbart byledare, som gav order.
Så för oss och barnen blev det ett läger, där vi fick slita extremt mycket. Från ottan till sena kvällen.

Att laga mat över öppen eld, tre gånger om dagen, till så många personer tar tid. Liksom att bära ved och vatten långa sträckor.
Terrängen i Tiveden är oerhört kuperad och svårforcerad.

Många gånger kände jag att jag ville åka hem, men det skulle ha inneburit att barnen blev lämnade i sticket, så jag härdade ut.
Barnen har varit helt underbara. De fick slita som djur, men har klarat alla påfrestningar galant. Jag kunde inte berömma dem nog igår, när vi tog avsked.

Själv tillhör jag den största falangen inom scoutingen. En falang där vi med glädje, humor och mycket lek lär oss saker och utför praktiska sysslor.

Men vad vet jag, det kanske var nyttigt, både för barnen och oss vuxna, att prova på det här synsättet och framför allt känna att vi klarade av att leva under sådana här omständigheter.

Nu är semestern slut och att återgå till jobbet efter den här veckan, känns som rena barnleken.

Hej då

Imorgon åker katten och jag på läger. I Tivedens mörka skogar. Där ska katten och jag lyxa oss riktigt. Har hyrt en stuga till oss två, medan de andra lägerdeltagarna bor i tält.

Med ålderns rätt tycker jag gott att jag kan unna mig den lyxen. Tältlivet överlämnar jag med varm hand till ungdomarna.

Bloggeriet blir nog lidande, kan jag misstänka, men vi skrivs så fort tillfälle ges.

Sköt om er!
Puss

Allt kaputt

Jag hade tänkt titta på mysserien "Himmelblå" ikväll, men som vanligt strejkar TV:n i stugan när det är dåligt väder.

Även vattnet strejkar tydligen. Ja, inte det som kommer från ovan, det kommer i rikliga mängder, utan jag menar det som ska komma i kranarna. Inte en droppe behagar komma. Vet inte om brunnen har sinat eller om pumpen är kaputt.

Så nu får man kissa i buskarna och tvätta sig i regnvatten.

Annars har dagen idag bestått av en tripp till stan, för tvättning av kläder och påhälsning hos min mor.

Jag åker iväg på scoutläger på lördag och det är en del bestyr så här dagarna innan. Till lägret ska man gärna medtaga något slags medeltida klädesplagg, men jag som både är senfärdig och icke sykunnig, har ännu inte ordnat något sådant.

Jag gjorde ett besök på Brödet & Fiskarna idag, för att se om där kunde finnas något lämpligt plagg. Men nej, jag gjorde inga fynd, förutom ett par gamla slitna jeans, som jag köpte.
På läger blir man både blöt, smutsig och trasig, så ett par utslitna byxor passar bra.
Det medeltida modet, får jag nog dock avstå ifrån.

Jag kommer inte att bo i tält under lägret. Utan jag har hyrt en liten stuga till mig och Isai, någon mil från lägerplatsen. Det är i de djupa Tivedsskogarna, söder om Askersund, som det hela går av stapeln.

Det finns tydligen många skrönor om rövare just i de skogarna, men det är ingen fara för mig. Jag har ju vaktkatt med mig!

Semesterplaner

Så här semestertider funderar man naturligtvis på, hur man ska spendera semestern detta år.

Eftersom jag väntar tillökning lagom till semesterstarten, i form av den profetiske katten Isai, så blir det ingen lång resa i år.
En biltur Siljan runt, är vad som planeras. Hoppas att det lilla livet inte har anlag för åksjuka.

Annat var det för fyra år sedan, då åkte jag Transsibiriska järnvägen till Kina. Bilderna ovan är från den resan.
Det var en fantastisk resa, med ett underbart stopp i Mongoliet under några dagar. Sen bjöd ju naturligtvis Kina på mängder med sevärdheter.

Men i år som sagt, blir det Dalarna och där är det nästan lika vackert som i Kina. Funderar du på en Kinaresa, så finns det en informativ sida här.

Sen åker lilla Isai och jag på scoutläger. Eftersom jag har tröttnat rejält på tältlivet, så har jag hyrt en liten stuga till oss två i Tivedsskogarna, söder om Askersund.

Det finns många skrönor om rövare, just i dessa skogar och jag hoppas att det bara är skrönor.
För den lilla kattkraken är nog inte mycket till vakthund. Möjligen att hans utseende, med de stora öronen, kan skrämma en och annan rövare på flykten!

Katt!!!

Vet ni vad mannen plötsligt säger?
Jo, "Skaffa dig en sån där katt då! Jag vill inte att du ska vara olycklig. Men om det blir jobbigt, då jäää...".

Mer behövdes inte, jag förstod precis. Blir det jobbigt, åker katten och jag ut med svansarna mellan benen. Eller om det är mannen som åker ut, med svansen mellan benen.

Alltså kan jag skaffa mig en katt. En katt är ingen hund, jag vet. Men i alla fall. Ett husdjur är det. Så gott som något.
Jippie!

Nu ska jag vara korvförsäljerska en stund. Med scouterna i Skolparken. Finns det någon svensk flagga där, ska jag vifta lite extra med den. Jag har ju mycket att fira idag!

Goda kompisar

Idag har jag köpt en dopklänning. Ja, alltså det är en klänning som jag ska ha på mig på ett dop nästa helg.

Sönerna har två kusiner, två bröder, som fått varsin flicka i år, Meja och Agnes, och det är lilla Agnes som ska få vatten över huvudet.
Dopet kommer att äga rum i stadens vackra kyrka. Som förmodligen är en av landets vackraste, med oerhört fina takmålningar.
Så vill man inte lyssna på prästen, när man besöker kyrkan, kan man ägna sig åt att granska målningarna.

Lyssnade på en präst, gjorde jag senast igår kväll. När jag var i nyss nämnda kyrka och firade scouternas största högtid, S:t Georg. Det är en dag som varje år firas över hela världen.
Kåren har en väldigt trivsam präst, som inte drar sig för att vara rolig och skoja till det.
Svenska scoutförbundet är ingen kristen organisation och det är endast vid detta tillfälle, som man har någon aktivitet förlagd till svenska kyrkan.

Nästa år fyller stadens scoutkår 100 år. Jag har dock inte varit med i kåren riktigt så länge.
Jag skulle tro att hundraåringen kommer att firas stort då. Och det är ett födelsedagsbarn som förtjänar att firas.

Jag ser scouting som en global fredsrörelse. Det är endast i cirka 5 länder som scouting inte förekommer, bl.a. i Kina.
Det fina med scouterna är att det inte är så prestationsinriktat. Är man bara en god kompis, så får man vara med.

Och det är inte så bara, för goda kompisar, det är något värdefullt det.

Behöver hjälp

Jag har ju börjat som scoutledare igen, efter att ha gjort ett uppehåll på något år. Det är alltid brist på ledare och eftersom jag tycker att scouting är en sån bra sysselsättning för barn och ungdomar, så sade jag ja, när jag fick frågan i höstas om att komma tillbaka.

Till sommaren är det dags för läger och det är då det blir problematiskt. För jag vill inte ligga i tält!
Jag har gjort det tillräckligt under mina scoutår. Det har sin tjusning, jag vet, men just den tjusningen har jag ingen längtan till numer.

När man är så här lite till åren kommen, är det jobbigt att vistas i markläge. Att krypa in och ut ur ett tält. Att sitta på marken.
Att vakna mitt i natten eller jättetidigt och vara sprängkissnödig och försöka kravla sig ut ur tältet och ta sig till lämplig kissplats.

Så jag har bestämt mig, ska jag med så ska jag bo inomhus. Lägret kommer att hållas i Tiveden, i närheten av Askersund. Är det någon av er bloggare, som känner till om det finns någon stugby eller dylikt i den trakten? Eller vandrarhem eller vad som helst, som inte är ett tält?
Jag tar tacksamt emot tips!

Under isen

Idag hoppas jag att denna dam inte hamnar under isen. Ska nämligen ut på nämnda is, med ett gäng små scoutbarn. Och jag vore ju ingen bra förebild för dem, om jag hamnade under isen.
Tvärtom ska jag försöka lära dem hyfs och vett. Hur nu det ska gå till? Bättre lärare när det gäller just det, kunde de ju önska sig.

Men jag har i alla fall packat isdubbar och livlina, så vi kan ha lite praktiska övningar. Inte för realistiska då, utan vi kan gott hålla oss på ovansidan av isen.

Tyvärr lyser solen med sin frånvaro, igår var det ju en underbar dag. Men den kanske vågar sig fram så småningom.

Så har vi tur, så skrivs vi snart igen. Ja, om det är tur för er, vet jag inte precis. Men jag har i alla fall tur om jag får återvända hit till bloggen.

Där går jag bet

Jag sliter mitt hår! Jag ska nämligen lära mina små scoutbarn, hur man gör makramé imorgon. Och jag har glömt bort hur man gör.

Hantverk är en av grundpelarna inom scouting, men det är tyvärr inte en hörnpelare i mitt liv. Jag är totalt värdelös på allt vad hantverk och konstverk heter. Ni må tro att jag har försökt. Oj, oj vad jag har försökt. Målning, keramik, smyckestillverkning, poesi. You name it! Allt har jag provat.

Innan jag går till verket, har jag en mycket tydlig bild av slutresultatet. För fantasin är det inget fel på.
Men tyvärr ser resultat ut som om vore det tillverkat av en klent begåvad fyraåring.

Jag har inga andra problem inom scoutingen. Jag kan handskas med utåtagerande bokstavsbarn, av vilket vi har många och som är en tillgång i vår verksamhet.
Jag kan göra upp eld och bygga vindskydd lätt som en plätt. Sjunga lägerbålsvisor och hitta på roliga upptåg. Allt sånt ligger helt för mig.

Men, hantverksbiten, den går jag bet på!

Cool dam i skogen

Idag har jag gjort en insats för det uppväxande släktet. Jag har nämligen stått vid en kontroll i skogen. Och låtit scouter leta efter föremål, som inte borde finnas i naturen.
En helt okey sysselsättning en sån här gråtråkig dag. Inte var det speciellt kallt heller. Hade mina grova jaktkängor på mig, så jag frös inte ens om fötterna.

Så den här helgen får helt klart godkänt.
Igår var jag till Kista galleria, där de ugly bootsen, som jag visade i förra inlägget inhandlades. Sen åt jag god libanesisk mat i gallerian.
Av alla utländska matkulturer är det just det libanesiska köket som jag föredrar. Goda kryddor, men inte för starkt och mycket grönsaker. Och inte särskilt mycket ris. För ris är inte min favoritmat.

Nu ska jag plugga låttexter och coola handviftningar, inför körövningen på tisdag.
För här har ni damen med attityd!

Under mitt paraply

Nej, några färgglada hattar, har vi ännu inte sett till i vår kommun.
Förmodligen är det så, att vår kommunala arbetsgivare redan tycker att vi är så kreativa och duktiga på att tänka, att vi inte behöver ha de där hattarna.
Däremot har vi idag begåvats med svarta paraplyer. Jag vet inte riktigt vad avsikten är, förutom reklamvärdet och att vi inte ska bli blöta. Men man kanske tänker bra under ett paraply också.

Annars känns det lite kasst just idag. Har nämligen haft symtom på en urinvägsinfektion under några dagar. Jag har försökt kurera den själv, med dryck och C-vitamin, men känner nu att slaget är förlorat.
Vi sjuksköterskor drar ju oss i det längsta för att gå till doktorn, men nu får jag nog lov att ringa husläkeriet efter lunchen. Jag vill påbörja en antibiotikabehandling så fort som möjligt.
Jag hoppas klara av körsångandet ikväll, utan att jag låter allt för lidande och till helgen har jag en utflykt med scouterna på programmet.
Jag har ju så smått börjat som scoutledare igen, efter 1,5 års uppehåll.
Så att hamna i sjukbädden, har jag varken tid eller lust med.

Skål på er!

Klackarna i taket! Öppna skumpan! Nu ska här firas!

Jag blev kallad till högsta chefen idag och fick ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag tror att mina drömmar håller på att slå in.

Jag blev erbjuden ett helt nytt arbete. Jag ska jobba på biståndssidan, med kvalitetssäkring av den medicinska biten runt biståndshanteringen. Jag kommer att samarbeta med biståndshandläggarna och "MASarna".
Det ska bli så himla roligt att starta upp något nytt, sen är jag förstås stolt över att jag har blivit handplockad till det här arbetet.

Ikväll fick jag också ett telefonsamtal från scoutkåren, med en förfrågan om jag inte ville komma tillbaka som ledare igen. Jag tröttnade för något år sedan och hoppade av scoutingen, men jag måste erkänna att jag har längtat tillbaka många många gånger. Jag lovade fundera på saken, men jag har nog redan bestämt mig för att gå tillbaka.

Scoutkåren har en tuff och tynande tillvaro, eftersom bristen på ledare är så stor. Det blir ett tungt lass att dra för de ledare som finns.
Men jag tycker att det är en sådan värdefull verksamhet, speciellt för barn med särskilda behov. De får eller klarar inte av att vara med i andra föreningar, men inom scoutingen har de en plats, där får alla vara med. Även om du har en bokstavskombination eller mycket spring i benen.

Nej, nu är det mycket som snurrar i mitt huvud. Hur ska jag kunna sova inatt?

Heja Kungen!

Kungen har helt rätt! Scouting är världens bästa barn- och ungdomsrörelse. Om barnen gick med i scouterna, istället för att sitta och hänga framför dokusåporna, så tror jag att samhället blir både bättre och tryggare.

I scouterna lär sig barnen att hjälpas åt och att med gemensamma krafter nå ett mål. Scouting innebär också resor och äventyr, minst lika spännande som vilket Robinsonprogram som helst.

Scouting är även en global fredsrörelse. Endast en handfull länder, bl.a. Kina, står utanför scoutverksamheten.

Jag är ingen anhängare av kungahuset, men när det gäller scouting, har Kungen gjort berömvärda insatser.

Mors och goodbye!

Finns det något tristare än en regnig, grå novemberdag? Är det så att vädergudarna håller på att slå något slags rekord? Tävlar de i tråkigt väder? Ska de ta kål på oss?
Nej, mors och goodbye alla gudar, se till att skaka fram lite snö nu. Och sol. Och det ska räcka fram till sista mars.
För då får ni se till att våren kommer. Poff! På en dag. Inget slask och blask. Lite fågelkvitter och blomster.
Det kan väl inte vara för mycket begärt?

Kan ni tänka er att livet kan se ut så här? Det kan vara fullt av blommande salvia.

Det kan vara en bänk i parken. Att vila på.

Eller en kastrull med vinbär.

Eller varför inte en blå himmel och en flaggstång, som busiga scoutbarn målat röd.

Jag vill ha allt det där nu!

Rättelse: Det är ju för jösses december nu, november är passerat! Tack Margareta!

Längtan tillbaka och framåt

Längtar tillbaka. Till sånt här.


Eller det här.


Eller varför inte det här.

Äntligen

Andra semesterdagen. Solen tittar fram.
Ett högtryck på väg.
Imorgon åker jag hit.
Kan inte bli bättre.