måndag, mars 16, 2009

Barnen i Amstetten

Vore jag Gud
då skulle jag gråta
över människorna,
dem som jag har skapat
till min avbild.
Vad jag skulle gråta
över deras ondska
och gemenhet
och grymhet
och dumhet
och deras stackars godhet
och hjälplösa förtvivlan
och sorg.

Och så alla barnen,
alla, alla barnen,
dem skulle jag gråta över allra mest.
Ja, vore jag Gud,
så nog skulle jag gråta
mycket över barnen,
för inte hade jag tänkt
att de skulle få det så här.

Av Astrid Lindgren

7 kommentarer:

Anonym sa...

Utan att vara Gud så gråter jag över ondskan i artikeln och hoppas att han aldrig, aldrig mer får se världen utanför ett fängelse, helst ett litet tortyrfängelse.

Vi ska ju ge förlåtelse men allt går inte att förlåta.

/Margareta G

Susjos sa...

En mycket talande dikt av Astrid Lindgren. Och det som hände i Österrike går inte att förstå...
Suck..

Anonym sa...

En oerhört fin dikt av Astrid Lindgren.

Arma barn. Hur ska de kunna leva ett bra, normalt liv efter denna tortyr.
Saknar ord!

Sköt om dig och var försiktig med spikmattan.

Lallis - liv och leverne sa...

Jaaa.. en sådan fin dikt av Astrid.
Det är ju fruktansvärt. Ja så pass att det inte ens finns ord för det, vad som hände i Österrike.
Och en stor kram till dig.

Anonym sa...

Hej
Det var en fin dikt av Astrid Lindgren och den passar bra just nu.Stackars barn!
i-)

Mia S sa...

Tack Astrid för allt du gett åt barnen... och vilken hemsk man, om det var så synd om honom som barn varför utsätter man sitt eget barn för det samma ?
Det är synd om människorna... som Strindberg sa..och man har svårt att förstå Gud och han tänker !
Kram på dig..

Anonym sa...

Kära Astrid! Hon sa, skrev och gjorde mycket klokt!!

Du har en award att hämta hos mig!! :o)