Rivjärn

Idag vaknade jag med ett rivjärn i halsen. Ja, åtminstone kändes det så. Förkylningen har helt tagit kommandot, verkar det som.
Inte blev det bättre av jag var tvungen att stiga upp tidigt, trots ledig dag. Hade nämligen tid hos ögonläkaren. Man får inte köra bil, efter en sådan undersökning, så därför var jag hänvisad till sjukresebussen. Som inte har alltför täta avgångar.

Har därför tillbringat större delen av dagen på sjukhusets cafeteria. Roligare kan man ha. Fast i och för sig kan det vara trevligt att bara sitta och iaktta folk. En sak jag inte gillar, är när unga tjejer har tjocka strumpbyxor och till det en tröja eller tunika, som i bästa fall täcker större delen av rumpan.
Jag vill liksom gå fram och säga att de har glömt någonting. En kjol, till exempel.
Nu får man ju dock gå klädd precis som man vill och dessa ungdomar tycker nog att den här tanten, iförd jeans som är lika slitna som tanten själv, inte är något föredöme för de modemedvetna precis. De är nog också tacksamma över att jag inte har anammat deras mode. Skulle väl vara förargelseväckande beteende i sånt fall.

Nåväl, besöket hos ögonläkaren avlöpte väl. Inga nya näthinneförändringar eller diabetesskador. Grumlet och suddet i ögonen är glaskroppsavlossning och det får man dras med.

Nu väntar en lång arbetshelg, så jag hoppas att rivjärnet ger sig iväg. Jag försöker mota bort det med allehanda medikamenter och drycker.
Rösten låter som om jag har intagit avsevärda mängder whisky, och vistats i obskyra rökiga lokaler, vilket jag inte har gjort. Ser nog sån ut också, för den delen.
Men tanken slår mig, att det kanske är just en whisky som behövs, för att rensa upp i strupen.