lördag, juni 19, 2010

Att bråka

Det finns människor som tror att de alltid måste bråka, för att få sin vilja igenom. Som saknar förmåga att lugnt och sansat diskutera saker. Utan istället inte drar sig för att ta till grova ord av alla de slag och till och med komma med hotelser.

Tyvärr har jag råkat ut för just det, de senaste dagarna. Har haft ett par helvetiska dagar på jobbet. Med ett par anhöriga som agerat just så som jag beskrivit här ovan.
Jag tror att dessa människor är rättshaverister. Vars livsluft just är att bråka. Om precis allt.

De saknar också empatisk förmåga. Kan inte sätta sig in i hur den sjuke, närstående, känner inför hela situationen. Och hur vi runtomkring, som sätter alla klutar till för att den sjuke ska få det bra, reagerar inför dessa hotelser.

Jag fick ett par goda råd, av en person i ett rådgivningsteam i grannstaden, som jag vände mig till. Nämligen det att när man har med sådana här människor att göra, är det viktigt att sätta gränser. För de kommer aldrig, aldrig att sluta bråka. Deras uppträdande har inget med den sjuke och omständigheterna runt den personens situation att göra, utan detta beteende står för något helt annat.

Nu ska jag tanka energi, för fortsättning följer i veckan.

7 kommentarer:

Jonas sa...

"Den som bråkar för ALLT, bråkar för INGET"
Tråkigt det där när det blir så att människor faktiskt bara förstör för sig själva genom att vara just så du beskriver.

Okki sa...

Låt inte dessa männikor stjäla energi från dig... de är absolut inte värda det!
Kram

Å sa...

Man kan aldrig "vinna" i en sån situation, det gäller bara att behålla sin professionalitet och inte ta åt sig personligt och att vara tydlig med sin ståndpunkt.
Och, som sagt, låt dem inte stjäla din energi.....

Kram,
Å

Bloggarmorsan sa...

Min upplevelse är att anhöriga som bråkar och väsnas ofta gör det pga av att de själva känner sig otillräckliga och kanske rentutav har dåligt samvete för att de inte räcker till. Då är det inte lätt att som sjuksyrra bete sig rätt! De letar fel och lär hitta saker att hänga upp sig på trots att du beter dig klanderfritt! Hoppas att du kan skaka av dig skiten, se det för vad det är... Och orka fortsätta med det du gör, för jag är övertygad om att du gör det jäkligt bra! Kram Helena

gladmymlan sa...

så är det ju...jag som arbetat i många år som kyrkvaktmästare, har för det mesta träffat på nån ilsk gubbe som är förbannad över hur gravlandet ser ut eller nåt träd som "stjäl vatten från hans plantor" men det handlar ALDRIG om det.
nio gånger av tio, är det sorg och frustration. man kan liksom inte "bli arg" på den sjuke, fast man kanske ÄR det i hjärtat, man är förbannad över att situationen är som den är, och då blir det alla andra rung omkring som får ta skiten...
kramen!!!

Ystrasystra sa...

När man råkar ut för sådana människor får man tänka som Kay Pollack säger - " den här personen är utsänd för mig att öva på"

veiken sa...

Tyvärr finns det människor som inte mår bra om det inte finns något att gnälla om och att bråka. Det svåra är för oss andra att fullkomligt bortse från vad dom säger eller gör....