lördag, juni 05, 2010

Släktband

Ni vet ju hur gärna jag vill ha ett nytt husdjur. Livet utan djur i huset känns tomt och närapå lite innehållslöst.

I huset finns en man, som tvärvägrar införskaffandet av ett nytt djur. Nu har jag ånyo tagit upp frågan till diskussion, eftersom jag hejdlöst förälskat mig i den fulsnygga kattrasen Cornish rex.

Mannen tycker att jag kan klappa på honom istället och att det är helt onödigt att ha ett djur i huset, bara för att jag vill ha någon att kela, leka och gosa med.

End of diskussionen alltså.

På tal om något helt annat, så har jag sett Israels Sverigeambassadör på TV flera gånger och slås alltid med häpnad över hur lik min avlidna far han är.
Min pappa var alltid så stolt över sin stora näsa, eftersom folk många gånger frågade om han var fransman! På grund av näsans utseende.

Jag vet inte om det är så lyckat att gå omkring och vara stolt och säga att jag har en israelisk näsa. Risken är väl att jag åker på moppo.

Däremot har jag länge funderat på att börja släktforska. Och det kanske är dags att börja nu.
Kan mitt intresse för Mellanöstern helt enkelt sitta i generna?
Jag som alltid känt mig så hemma i Dalarna. Min pappa var född och uppvuxen i Dalarna.
Det kanske visar sig att släkten har ett helt annat ursprung?

7 kommentarer:

Znogge sa...

Ja nöjer mig med att citer en ordväxling mellan min mamma och min pappa!

-Antingen flyttar katten eller jag!
-Katten stannar i alla fall!

Och det gjorde den. I många, många år.

Jag tror inte du blir av med din tjurskallige gubbe så lätt ;-)

Kram

mimmione sa...

trist när man inte är överens om en sådan sak i vår familj är det samma visa INGEN HUND, absolut inte, men den som lever får se, jag ska ha ha hund, någon gång...

Fighter ღ sa...

Åh! Vill också ha katt!

Trollpackan sa...

Hmmm...men en katt är ju inte samma sak som en hund. Det borde ju din man fatta...säkert inte samma pass med en katt som går på låda och så, som en hund.
Borde väl gå, och det tycker jag är en bra kompromiss;)
kramen

Helena sa...

Jag är så nykär i våra småkatter så jag förstår din längtan fullt ut!
Kramkram

Ejsans värld sa...

Det verkar nog som det inte blir något husdjur. Karlar kan vara väldigt envisa.
Svar: Man kan nog ha roligt på äldre dar också, tydligt det, men så roligt! Njae.
Nej jag är inte på Facebook.

Ha en fin helg
Kram

Kristina Birkesten sa...

Imse!
Åh, vad jag hoppas det ska lösa sig med husdjur. I mina ögon är det svårt att jämföra hund med katt, men det kan ju vara en kompromiss.

Hoppas ni kommer fram till något så det inte sliter för mycket på er.

Släktforskning är nog jättespännande (om man är en tålmodig person). Det kan bli väldiga överraskningar om våra ursprung, har jag förstått.

Själv undrar jag var mitt mörka kommer ifrån..

Var rädd om dig!
Kram