tisdag, mars 22, 2011

Som vanligt

Idag är det en vecka sedan det förfärliga hände. Nästan precis så här dags ringde telefonen och jag fick veta vad som hade hänt.

Nu ska jag ta mig i den dock rätt obefintliga kragen. Rycka upp mig.

Våren är på ingång, solskenet flödar.

Den kastrerade katten har vårkänslor. Igår på lunchen hade vi en riktig mysstund. Då var han hur gosig som helst.
Igår kväll visade han andra känslor. Då tyckte han att jag var en fet råtta som han måste tugga på. Oskönt!
Idag ska jag köpa doftämnet, som förhoppningsvis kan göra honom lite lugnare.

Så ni ser. Allt är som vanligt igen.
Och jag är oerhört tacksam över att ni finns, alla cybervänner!

15 kommentarer:

Znogge sa...

Hoppas det hjälper huggaren hos dig då.

Kram

Huskatt sa...

Slönt att höra att du landat lite och kanske känner dig en aning bättre. KRAM <3

Huskatt sa...

Skönt...detta förbenade "k" som allt för ofta blir "l"...

4U2! sa...

Det är viktigt, så viktigt att ha en axel att luta sig mot, oavsett vems den är, bara det är en axel som visar riktiga, äkta känslor.
Kram

Susjos sa...

och idag lyser solen :)
Kram på dej,hoppas dofterna gör susen hos Isai!

Tankar vid midnatt sa...

Soliga och varma vårhälsningar!

Åsa! sa...

Hur det än är så lunkar livet vidare, och tur är väl det. Hoppas kisse coolar ner lite med hjälp utav den där doften vad det nu är för något?!

lisbeth sa...

Vad bra att du börjat landa.
Kom ihåg att om du ska rycka upp dig är det för din skull inte för andras
Kram

Osloskånskan sa...

Bloggvärlden är underbar, bak varje blogg finns det som oftast en vän som vill en väl...

Mimmione sa...

allt som vanligt, men ändå inte, ledsen att höra vad som hänt ta hand om dig, kramar Ing-Marie

gladmymlan sa...

tisdagskram på dej du rara!
hoppas ämnet hjälper..vad det nu är ( förklara gärna;-)

Cici sa...

Det är konstigt att man saknar sin mamma så mycket som man gör fast man är vuxen sen många år och kanske inte ens har haft så där jättebra relation alla gånger. Kan fortfarande efter mer än 20 år komma på mig med att vilja slå en signal till mamma och höra hur det är.
Hoppas att hormonerna hjälper så att kissen och du får en bättre relation.

Moniqa sa...

Hej du rara! Jag livet går vidare och som någon skrev här att när allt är över och det gått en tid så kommer de där stunderna när man tänker ringa o fråga om saker, minns hur det var när min far gick bort, men han var ju så sjuk sista tiden o gick sakta bort i hemmet. Gic i ett vakum länge efteråt och så plötsligt drabbade jag av insikten... han finns ju inte här längre...då kom den verkliga sorgen som jag kunde bearbeta.. och samtidigt de där stunderna när jag skulle fråga om saker o glömt för en stund att det inte gick längre... ja det är en process.. han gick bort 1997 och känns än väldigt nyss... men så är det bara och vi får försöka leva och göra det bästa av nuet och känna den där tacksamheten och känslan av att ha tur att ha någon älskad att sakna. Som fyllt våra liv på en fint och kärleksfullt sätt. Tyvärr inte alla som har den förmånen. Det blir ju en dubbel sorg på nåt sätt. Ha en fin dag och må så gott! Vi låter våren ta tag i oss! :) kraam

Eleonor sa...

Kram!!
Så skönt att ha hittat din blogg från den här sidan av världen!! (underifrån fb liksom;))
Nu missar jag inget längre!!! :)
Kramar i mängder!!
ps. så himlans glad du har ett sånt underbart jobb och arbetskamrater!! Superduktig är du!!

Eleonor sa...

Och jag upptäckte precis att jag kan se din fb status från din bloggsida!!! :) Helt strålande underbart!! :) KRAM och lycka till med doften åt tigern!! love!!