onsdag, mars 16, 2011

Den svåra vägen (till mor)

Så vände sig vinden en stund

och framåt blev bakåt och uppåt blev ner.

Livet rasade samman

och vägen blev oöverstigligt svår.

Men hinder ska rivas och mörkt ska bli ljust.

Sorgen ska skingras och minnen ta plats.

För i hjärtat finns en boning

där såna som du lever kvar.


Egen dikt!


Tack alla underbara vänner för omtanke och fina kommentarer!

12 kommentarer:

Osloskånskan sa...

Men käraste du! Jag såg först nu, beklagar sorgen...

Uffematten sa...

En så otroligt vacker dikt... Den säger allt!!!
Kramar om!!!

Marie'S sa...

lisbeth Köhlqvist sa...

Tror mamma älskar din dikt där hon är nu
Massa kramar

gladmymlan sa...

All kärlek och styrka till dig i denna svåra stund:-(
*kramar om*

gladmymlan sa...

All kärlek och styrka till dig i denna svåra stund:-(
*kramar om*

Znogge sa...

Så vackert och tänkvärt!

Många kramar

UnderCover sa...

Så vackert
Så sant

Att med så få ord kunna beskriva det så exakt är en otrolig förmåga. Var rädd om den...

Susjos sa...

En sån fin dikt! Kramar om ♥ ♥ ♥

Charlotte sa...

Verkligen en fin dikt!

Kram!

Huskatt sa...

KRAM <3

Caja: sa...

Åh Imse, såg först nu...jag har ju inte haft dator på jättelänge. Kramar om det varmaste jag kan och beklagar er sorg.....er förlust...

♥/caja