Tack

Den alltid så hjälpsamme Jonas har just hjälpt en tekniknörd=Imse, att lägga in bild och länkar till mina musiklistor från Spotify, här i sidokolumnen. Jag hoppas att det funkar.
Skyll inte på Jonas, bara, om resultatet är pannkaka. Och listinnehållet står för mig, det är min "självmordsmusik", se ett tidigare inlägg.
Tack snälla Jonas!

Och tack för att alla ni som läser och kommenterar här, är så otroligt snälla och kloka. Det är helt sanslöst, så många underbara människor det finns.

Är det kristider?

Jag får hoppas att den gode Jonas har ett oändligt tålamod. Han håller nämligen på att lära mig lite tekniska saker. Som att lägga ut min låtlista från Spotify, här i bloggen.
Som vanligt fattar jag ungefär ingenting.
Har ni tur, kanske ni så småningom får se min låtlista. Fast då måste ni nog ha en väldig tur. Och definitivt inte för bråttom.

Såhär i kristider är SKL mycket uppfinningsrika, måste jag säga. Deras styrelse tar verkligen sitt uppdrag på allvar. De ska nämligen företa sig en resa till Kalifornien. För förmodligen är det så att man just där har lösningen på hur framtidens vård och omsorg ska se ut.
Och det är absolut inte dyrare att resa utomlands, än att resa i Sverige, säger man.
Vad spektaklet kommer att kosta? Två miljoner!
Så nu ser jag riktigt, riktigt mycket fram emot, vad min arbetsgivare ska lära sig under resan.
Kan nästan inte bärga mig!

PR-kupp?

Efter en rätt tuff dag på jobbet, känns det skönt att koppla av med en semla, en kopp Monsun Malabar, en skvätt Limoncello och ett bubbelbad.
På Spotify sjunger Leonard Cohen igenom sin repertoar.
Med ens känns det rätt gott att leva.

Läste en bokrecension. En bok som släpps idag och verkar så fängslande. Som man vill läsa.
Sen läser jag att författarinnan är spårlöst försvunnen, sen igår.
En pr-kupp? Bara dåligt omdöme? Eller vad?

Det nya livet

Nu har det nya livet börjat. Det nya livet, som innebär till exempel stavgång. Att ha en hund i koppel och samtidigt gå med stavar, är en omöjlighet, så nu travar jag på så lätt och smidigt.

Sen vill jag passa på att tacka alla er, som stöttat och lämnat värmande kommentarer. Om ni bara visste hur mycket det betyder.
Något som också betytt mycket är den här dikten, som jag av en slump hittade på nätet. Jag har läst den så många gånger i helgen. Den har gett mig sån tröst. Tänk att kunna fånga sorgen så, att förmedla precis hur det känns. Det är en gåva.

Annars har helgen inneburit både arbete och ledig tid. På julafton var det många släktingar som tittade in en stund. Bland annat kom min f.d. svägerska, som jag inte träffat på flera år.
Igår skulle bohemsläktingarna från Uppsala komma, men de lämnade återbud. Mannen låg i hög feber. Och kanske var det lika bra det, för de har nämligen två hundar och jag vet inte om jag är beredd på att få in andra hundar i huset just nu.

Sen har ju förstås sönerna varit hemma. Stora sonen har kommit hit och ätit middag varje dag och lillsonen har bott kvar. Nu packar han som bäst och ska åka tillbaka till Stockholm.
Storsonen beklagade sig över sin ledvärk. Dessvärre ser det ut som om han har ärvt min artros. Värken förvärras betydligt efter alkoholintag. För min del är det inga problem att avstå eller dricka ytterst lite, men för en ung man i farten kan det förstås kännas jobbigt. Att behöva säga till sina kompisar att man är försiktig med drickat på grund av ledvärk.
Han har ju redan fått offra sin fotbollskarriär, så jag förstår att det kan kännas tungt.

Av lillsonen har jag fått inloggning till Spotify. Så fantastiskt! Jag bara spelar och spelar underbar musik. Just nu sjunger Eva Cassidy. Igår upptäckte jag bandet Magic Numbers, som spelar melodiös pop i 60-70talsanda.
Han hade också med sig ett sagolikt gott kaffe hem, Monsun Malabar. Jag undrar om det inte är lite beroendeframkallande?