Fredagsfundering

Jag har nog blivit en kaffesnobb. Monsun Malabar från en moccabryggare, har blivit en alldeles nödvändig dryck.

Att ha en vän är också nödvändigt.


Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två.
av Nalle Puh


När jorden gungar
Vänner
Växer inte på träd
De är träd
Med djupa rötter
av Jack E Gladh

PR-kupp?

Efter en rätt tuff dag på jobbet, känns det skönt att koppla av med en semla, en kopp Monsun Malabar, en skvätt Limoncello och ett bubbelbad.
På Spotify sjunger Leonard Cohen igenom sin repertoar.
Med ens känns det rätt gott att leva.

Läste en bokrecension. En bok som släpps idag och verkar så fängslande. Som man vill läsa.
Sen läser jag att författarinnan är spårlöst försvunnen, sen igår.
En pr-kupp? Bara dåligt omdöme? Eller vad?

Det nya livet

Nu har det nya livet börjat. Det nya livet, som innebär till exempel stavgång. Att ha en hund i koppel och samtidigt gå med stavar, är en omöjlighet, så nu travar jag på så lätt och smidigt.

Sen vill jag passa på att tacka alla er, som stöttat och lämnat värmande kommentarer. Om ni bara visste hur mycket det betyder.
Något som också betytt mycket är den här dikten, som jag av en slump hittade på nätet. Jag har läst den så många gånger i helgen. Den har gett mig sån tröst. Tänk att kunna fånga sorgen så, att förmedla precis hur det känns. Det är en gåva.

Annars har helgen inneburit både arbete och ledig tid. På julafton var det många släktingar som tittade in en stund. Bland annat kom min f.d. svägerska, som jag inte träffat på flera år.
Igår skulle bohemsläktingarna från Uppsala komma, men de lämnade återbud. Mannen låg i hög feber. Och kanske var det lika bra det, för de har nämligen två hundar och jag vet inte om jag är beredd på att få in andra hundar i huset just nu.

Sen har ju förstås sönerna varit hemma. Stora sonen har kommit hit och ätit middag varje dag och lillsonen har bott kvar. Nu packar han som bäst och ska åka tillbaka till Stockholm.
Storsonen beklagade sig över sin ledvärk. Dessvärre ser det ut som om han har ärvt min artros. Värken förvärras betydligt efter alkoholintag. För min del är det inga problem att avstå eller dricka ytterst lite, men för en ung man i farten kan det förstås kännas jobbigt. Att behöva säga till sina kompisar att man är försiktig med drickat på grund av ledvärk.
Han har ju redan fått offra sin fotbollskarriär, så jag förstår att det kan kännas tungt.

Av lillsonen har jag fått inloggning till Spotify. Så fantastiskt! Jag bara spelar och spelar underbar musik. Just nu sjunger Eva Cassidy. Igår upptäckte jag bandet Magic Numbers, som spelar melodiös pop i 60-70talsanda.
Han hade också med sig ett sagolikt gott kaffe hem, Monsun Malabar. Jag undrar om det inte är lite beroendeframkallande?

Kafferep

Igår hade vi fikafrämmande. Jag hade bakat syndigt goda Brownies. Bullarna hade maken bakat. De var också goda.
Synd att jag har magkatarr. Det var inte läge för att frossa, precis.

Här kommer receptet på "Syndiga Brownies":

185 g smör
185 g mörk choklad
3 ägg
3 dl finkornigt strösocker
1,5 dl vetemjöl
1 dl kakaopulver
2 tsk hot chocolatekrydda
2 dl grovhackad vit choklad
2 dl grovhackad mjölkchoklad

Ugn 180 grader. Smält smör och choklad, rör om och låt svalna.
Vispa ägg och socker poröst. Blanda ner smör- och chokladblandningen, samt hot chocolatekryddan.
Sikta mjöl och kakao över smeten och rör om försiktigt. Tillsätt den hackade mjölkchokladen och den hackade vita chokladen.
Rör om och häll smeten i en bakpappersklädd fyrkantig form.
Grädda mitt i ugnen i 35-40 minuter. Låt svalna. Skär i bitar. Ca 20 stycken.