Hög höjd

Här är en kille som gillar höjder. Isai har fått ett eget klätterträd i stugan. Han ska få ett i stan också.

Den här rasen älskar höjder. Så förhoppningsvis kommer han att använda klösträdet både till klättring och till vässning av klorna.

Hög höjd, har jag också fått uppleva idag. Jag for 130 m upp, på Globens utsida. Och det var fantastiskt. Vilken utsikt!

Äventyret började med en kort filmvisning, som visade Globens historia. Sen tog man plats i gondolen. Själva färden tog drygt 15 minuter. Det var bara kul, inte alls otäckt.

Jag har faktiskt inte så många rädslor kvar. Jo, naturligtvis är jag rädd att det ska hända mina närmaste något, men annars har jag blivit av med både rädslor och fobier.

Mycket förändrades för ett antal år sedan, när jag råkade ut för en galen inbrottstjuv, när jag jobbade natt och var ensam på jobbet. Så rädd som jag var då, har jag aldrig varit, varken förr eller senare. Det här var en människa som var full med droger och som var kapabel till vad som helst, vad det gäller våldsbrott.

Så en färd upp för Globen, var en bagatell i jämförelse.

Till toppen

Snart så, är jag däruppe. På Globens topp! Om ni hör talas om en misstänkt terroristattack mot Globen idag, så är det bara denna dam som får ett klaustrofobiskt anfall och försöker ta sig ur den lilla glasgondolen.
Och förhoppningsvis behöver jag inte klättra på en spång mellan de båda gondolerna!

Mitt är mitt

Vafalls!? Är inte det här min solstol? Va e de för trams?
Allt här är mitt, ska jag be att få tala om. Så de så!

Sex ute

Bild stulen på internet

Ikväll minsann, infaller den! Nationella orgasmnatten! Då ska det enligt tradition, nuppas utomhus.

Så fram med filtar, långfillingar, yllesockor, myggolja, antifästingmedel, ficklampa och gummistövlar. Ge dig sen ut i naturen. Tag gärna med en partner, om du har någon.

Glöm för all del inte kameran, så du kan dokumentera myggbetten.
Ser fram emot alla bilder på rödprickiga rumpor, som läggs ut på Facebook imorgon.

Sluta fota hela tiden

Numer har folk alltid kamera med sig. I och med att alla har mobil med kamera. Och vad händer då? Jo, det fotas och fotas. Överallt.

Och det är inte tjusiga naturmotiv, som man är angelägen om att föreviga. Utan man fotar människor. Till höger och vänster. Titt som tätt.

Vilken tillställning man än är på, så nog sjutton ska det fotas. Usch, säger jag. Jag vill inte vara med på bild hela tiden.
Och jag vill verkligen inte bli utlagd på nätet.

Jag menar, man gör sig i ordning och i sin enfald tror man att man ser skaplig ut. Sen går man på partaj, blir fotad och när man får se fotona, inser man att man inte alls såg så skaplig ut som man trodde.

Snälla, kan man inte få ha den illusionen kvar. Att man ser skaplig ut på fest. Ta inte det ifrån mig!

Min sambo

Man kan inte äga en katt. I bästa fall
kan man bli hans sambo.

Sir Harry Swanson

Sommar, var tog du vägen?

Var tog sommaren vägen? Här behöver man bara vända ryggen till ett par dagar, så behagar den försvinna.

Men ska jag vara ärlig, så var den nog på väg bort redan i torsdags, när vi kom till vännerna i Dalarna. På kvällen besökte vi Tyttforsen och ni kan se på bilden ovan, att det blåste en hel del redan då.

Men ett par trevliga dagar blev det, i goda vänners sällskap. Lilla Isai var förstås med och gjorde stor succé. Trots att väninnan blev ordentligt allergisk.
Cornish rex anses ju vara en rätt allergivänlig ras, men det finns inga garantier för att en allergiker tål den.

Idag är det en riktigt trist dag, mulet och halv storm! Man vill inte ens gå utanför dörren.
Funderade en stund på att göra en arkeologisk utgrävning i damm- och stökhögarna, men istället gjorde jag ugnstekta äppelklyftor med kanel och musli. Mmm, så gott!

Nu hör jag emellertid att mannen har tagit badrummet i besittning, han ämnar väl befria det från de värsta kalk- och smutsfläckarna, så jag får nog göra en insats, trots allt.
Isai och jag får hjälpas åt att jaga dammråttorna!

Shoppa loss

Igår lämnade jag stugan för en shoppingtur till Barkarby outlet. Jag och shopping brukar inte vara någon bra kombination, eftersom jag antingen får en blodsockerdipp eller blir fruktansvärt kissnödig, när jag kommer till ett shoppingcentra. Den tänkta shoppingen, brukar istället övergå till ett letande efter toalett eller efter något att äta.

Igår hände för ovanlighetens skull inget av ovanstående. Istället shoppade jag glatt två par byxor och ett linne från Noa Noa, en tunika från Odd Molly, skor från Ecco och en BH från Abecita.
Jag förvånade mig själv, måste jag säga.

Idag blir det en slappardag. Det är stranden, bok och kaffekorg som gäller.

Isai

Visst är han fin, med sina ståtliga öron? Ja, nu är jag ju ingen opartisk bedömare förstås. ;-) Men, men, vacker är han.
Pälsen är mjuk som silke och han är lugn och behaglig i sättet.

Han tassar omkring på verandaräcket och har ännu inte smitit ut. Igår spatserade en grävling över tomten, tack och lov nöjde sig Isai bara med att titta på den märkliga filuren.

Han är verkligen en riktig innekatt, tycker inte om att gå omkring ute, när jag tar med honom ut i koppel. Han söker sig direkt tillbaka in eller till verandan.

Inomhus sysselsätter han sig gärna med flugjakt. Det får han så gärna göra.
Sen är det mycket sömn som gäller. Han är ju bara en väldigt liten bebis!

Gaza igen

Nej, jag kan inte tycka synd om Mankell, som blev av med sitt manus på Ship to Gazabåten.
Ger man sig i lag med terrorister, som är ute efter konfrontation med Israel och att uppnå martyrstatus, så är det rätt obetänksamt att medföra ett manus. Vad skulle han med det till på båten?

Vad skulle han överhuvudtaget på båten att göra? Ibland skäms man över att vara svensk. Och över vårt land, som okritiskt hatar Israel och stöttar terroristregimen i Gaza.

Vad är det där?

Vad är det där för nåt?? Det var en väldigt vanlig fråga, som jag fick när jag visade mig med Isai under Dalaresan.
Är det en hund eller är det en katt?? Var också en vanlig fråga.

I såna lägen blir jag lätt obstinat och var flera gånger på väg att säga att det är en lemur eller en väldigt liten känguru. Men jag besinnar mig alltid och säger att det är en Cornish rex och att öronen ska vara så där stora.

Och alla damer, vill ni veta hur man lätt får kontakt med en massa män? Jo, man står och väntar utanför Clas Ohlsons i Insjön, med en Citroen 2CV och en kattunge. Alla, och jag menar alla män, kommer fram och pratar. Antingen pratar de om bilen eller om kattungen eller om båda delarna.
Den mest testosteronstinna man blir mjuk som bomull, när han får klappa en kattunge. Eller en 2CV.

Jag fick också trevligt sällskap av en norsk gutt, cirka 4-5 år. Han pratade rätt obegripligt, men jag förstod i alla fall att han hade en katta hjemme.
Jag undrade länge var hans föräldrar fanns, när så hans norska moder dök upp. Som jag har letat, hörde jag henne säga och hon blängde på mig med en frågande blick.
Förmodligen trodde hon att jag var en farlig tant, som lockade till mig smågutter, med hjälp av en kattunge.
Själv funderade jag över vilken slags förälder hon var, som inte hade bättre koll på barnet.

I alla fall så väcker Isai både känslor och nyfikenhet. Till och med min stenhårde make, erkänner i pressade lägen, att katten besitter en viss charm.

Dalatrippen

Middagsdags i björnparken

Ståtlig sibirisk tiger

Vilken syn! Tigrar i en svensk skogsbacke

Bästa lilla tigern Isai, med tigerkompis

Nu är minisemestern i Dalarna avslutad. Det har gått förvånansvärt bra, att resa med lilla Isai. I början protesterades det dock vilt, men sen var det som om Isai resignerade. Han tänkte förmodligen att det är väl bara att gilla läget. Att det är så här livet kommer att vara, varje dag på väg till ett nytt ställe!

Första stoppet på resan blev Gesunda, där höjdpunkten förstås var turen med linbanan upp till Gesundabergets topp. En helt sanslös utsikt, bjöds det på från bergets topp.

Nästa dag gick resan till Orsa. Där hittade vi ett underbart boende på Fryksås fäbodar. En liten stuga, som bjöd på många spännande vinklar och vrår för en nyfiken liten katt.

Sen besöktes björnparken. De nyinflyttade leoparderna såg vi inte skymten av, däremot visade sig brunbjörnarna, isbjörnarna och de imponerande sibiriska tigrarna.

Sista natten på resan spenderades i fängelse! Jo minsann, det är sant. I Falu fängelse, som numera fungerar som vandrarhem. Så fängelsevistelsen var högst frivillig och väldigt kortvarig.
I falutrakten besöktes också orterna Torsång och Ornäs.
En liten nostalgitripp blev det, då det är min pappas hemtrakter.

Idag blir det en lugn dag på landet. Men en speciell dag är det. För det är min födelsedag!
Hipp, hipp!