Eftersom jag snart ska göra Skottland osäkert, bestämde jag mig nyss för att inhandla några klädesplagg. Att springa i affärer är ingenting för mig. Springer hellre omkring på nätet.
Hittade
denna kjol, samt den här
T-shirten.Beställde en fin sjal också, men där var jag lite för ivrig och läste inte innantill. Den var nämligen slut, upptäckte jag sen. Nåja, de kanske hittar nån gammal övergiven sjal på lagret, annars får jag klara mig utan. Eller rättare sagt, kan ju inte säga att jag har brist på sjalar. För det är något som inhandlas lite då och då.
Annars har jag nog kläder så jag klarar mig. Vet inte vad det är för väder i Skottland, men har fått för mig att det är blåsigt och kallt. Jag brukar vara expert på att ta med mig fel sorts kläder. Otaliga är de gånger jag fått inhandla både strumpor och tjocka tröjor på plats. Så den här gången ska jag gardera mig och ta med lite varmare kläder.
När jag var i New York, för några år sedan, höll jag på att frysa ihjäl. Så där inhandlades till och med långkalsonger. Och en fuskpälsmössa.
På Island köptes en tjock ullkofta, Den får nog följa med till Skottland.
Vad jag ska ha på mig på fötterna, är jag lite osäker på. Men det lutar åt att jag tar med mig ett par läderkängor, eftersom jag numer är så otroligt frusen om fossingarna. Ett par gympaskor och ett par lätta promenadskor, kan nog också komma till användning.
Några eleganta skor för kvällsbruk, är jag egentligen inte innehavare av. Så det är möjligt att jag måste inhandla ett par sådana.
Maken, däremot, lär nog inte göra en sån här noggrann planering. Kan tänka mig att han kvällen innan vi ska åka, öppnar garderoben och slänger ner det som hänger närmast i en väska. Möjligen att han tvättar något favoritplagg dagen innan.
Varför gör män det alltid så lätt för sig? Och vi alltid så krångligt?