Tavlan

Här kan ni se den lilla tavlan, som jag köpte på konstrundan. Det är en erkänt skicklig konstnär, som heter Helena Larsson, som har målat den. När man ser den i verkligheten, ser man ljuset och djupet i den. Den är riktigt, riktigt fin.

Idag var jag med om en otäck händelse. Jag var ute på hembesök och åkte på landsvägen utanför stan. Då ser jag en bil komma emot mig, den kör i mitten av vägen. Ju närmare mig den kommer, desto mer kör den över på min sida. Till slut ligger den helt på min körbana och kör rakt mot mig. I sista stund kastar jag bilen åt sidan, för att på så sätt undvika en krock. Jag ser sen i backspegeln att bilen fortsätter på fel sida, bilarna som kommer efter mig får också slänga sig åt sidan.
Jag hann uppfatta bokstäverna på registreringsskylten. Jag stannar och ringer till polisen, som lovade att genast skicka ut en bil.
Jag undrar om det var en självmordskandidat eller galning? Hoppas i alla fall att polisen fick tag på bilen och föraren, och att det inte hände någon olycka.

Om man bortser från denna händelse, så mår jag riktigt bra. Fick en ny blodtrycksmedicin för ett par dagar sen och den verkar fungera.
Så nu finns det hopp om livet igen!

Ny utmaning

Den käre bloggvännen Witchbitch har utmanat mig. Hon vill att jag skriver ner hur mitt liv var för 20, 15, 10 och 5 år sedan. Så här kommer en kort sammanfattning.

20 år
Ett gott år. Lillsonen var ett halvår och storsonen tre år. Jag var hemma och var barnledig. Vi bodde idylliskt på landet. Hade hund förstås.

15 år
Var förmodligen rätt trött, efter ett par jobbiga år. Både far och svärfar dog i cancer året innan. Min far skötte jag i stort sett själv hela tiden. Samtidigt som jag jobbade som sjuksköterska. Barnen var fortfarande små.
Vi bodde kvar på landet.

10 år
Ett år jag inte glömmer. Blev utsatt för en fullständig galning, på natten på mitt jobb. Denne galning var kapabel till att döda, men jag hade väl några högre makter med mig, som såg till att jag överlevde. Fick inga fysiska men, fast psyket fick sig en knäck.
Kunde inte jobba kvar, gick över till dagtid på ett annat ställe.
Hade då flyttat till ett samhälle närmare staden.

5 år
Gjorde en underbar resa till Thailand. Vi åkte runt och var bl.a. längst upp i norra delen. Där gjorde vi vandringar och elefantritter ut i djungeln. En dag skulle vi åka flotte ner för en flod. Flotten var gjord av några bambupinnar, som var hjälpligt ihopsatta med snören.
På natten innan, hade det regnat fruktansvärt mycket och vi skulle egentligen inte blivit ivägsläppta på den här utfärden.
Det var otroligt mycket vatten i floden, med strida strömmar. Vi befann oss lika mycket under, som över vattenytan.
Men roligt var det!
Guiden som hade skickat iväg oss, hade haft ångest hela dagen, när hon förstod hur väderförhållandena hade varit. Hon mötte upp oss på hotellet på kvällen och såg mycket lättad ut!
Vid det laget hade vi också flyttat till vår nuvarande bostad i staden.


Nu får gärna Kloktok, Barbakvinna och Znogge berätta sin historia!

Blotta sig

Idag såg jag åter en bild på Britney Spears, där hon visar hela härligheten, när hon kliver ur en bil. Är det snyggt och sexigt att blotta sig så där?
Tänk om en man gick omkring med hela paketet dinglande utanför byxorna, skulle man tycka att det vore okey?

Och är det bekvämt att ränna runt utan trosor? Det blir ju luftigt såklart, och det är ju bra. Motverkar svampinfektioner.
Men för egen del skulle jag inte kunna tänka mig att göra det. Kvinnor i min ålder måste ständigt göra knipövningar för att undvika små läckage.
Tänk om man troslös skulle kliva ur en bil och samtidigt få en nysattack. Oh, hemska tanke!

För att gå över till något helt annat, så har jag städat ur skafferiet idag. Allting åkte ut. Jag hittade ingenting som kunde krypa, gå eller titta därinne. Jag var beredd på att jag kunde husera ett litet minizoo där.
Nu är alla gryner och sådant snyggt upphällda i märkta burkar.
Damerna från "Rent hus" skulle bli stolta om de såg mitt skafferi nu.

Konstrunda

Idag har vi varit på konstrunda. Och som de typiska klantskallar vi är, så åkte vi iväg alldeles för tidigt. Vi fick ta en långpromenad på nästan en timme, i en by långt ute på landet.
Träffade f.ö. ett par bekanta som gjort likadant, men de åkte och fikade istället.

I år handlade jag en hel del, förr om åren har jag mest tittat. Jag köpte ett halssmycke, gjort i glasfusing. Oftast lägger de in ett motiv i silver mellan glasen, men det här smycket har en målad ängel. Och skyddsänglar kan man inte få för många av, tänkte jag.

Sen köpte jag en sidensjal. Det är en konstnär som målar på siden, oftast motiv från runstenar, som vi har gott om här. Den här sjalen är dock bara färgad i två nyanser.
På bilderna ser ni halsbandet och min nya jacka med sidensjalen.

Sista inköpet blev en tavla av en fantastisk konstnär, som heter Helena Larsson. Hon gör otroliga naturmålningar i gouacheteknik. Jag köpte en liten tavla föreställande en vitsippsbacke med ett par björkar. Vad som är så speciellt med hennes tavlor, är att hon lyckas fånga ljuset och spel med skuggor. Det ser naturtroget ut, men ändå inte som ett fotografi. Man vill liksom bara kliva in i hennes tavlor.

När det gäller min hälsa, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag fick ju tabletter mot högt blodtryck, en liten provförpackning, eftersom många inte tål den. Och det verkar inte jag heller göra.
Den har en hel uppsjö av biverkningar och några har drabbat mig. Jag har fått nässelutslag, hosta, huvudvärk och är hemskt trött och seg i kroppen.
Det känns som om jag festat obönhörligt i fyra dagar, minst, har dock inte druckit något starkare än påskmust.
Maken var så glad, innan jag började med tabletten, eftersom han som han säger, hade hoppats att jag skulle bli kontaktbar igen. Nu sliter han sitt hår, eftersom jag mest går omkring som en zombie.
På tisdag ska jag kontakta läkaren igen och be honom byta medicin.

Sonen har nu kommit fram till Frankrike. Vid det här laget har han förmodligen slagit läger i Fontainbleuskogen och är på väg upp för någon klippa. Han och en kompis ska tälta där och ägna sig åt låghöjdsklättring. De klättrar utan rep, som max 6 meter upp, och har släpat med sig en jättestor madrass, som de kan landa på om de faller.
Helt ofarligt, säger han!!

Bergsklättring

Imorgon åker yngste sonen till Frankrike, för att klättra i berg. Ska det vara nödvändigt? Att klättra och att göra det så långt borta.

Ja, tydligen. Där har en stackars mamma inte mycket att säga till om.

Så stöter ni på en vimsig och nervös virrpanna nästa vecka, så är det förmodligen en mamma, som har sin son hängande i ett berg i Frankrike.

Virrpanna

Virrpanna är mitt mellannamn! Häromdagen var jag till ICA, för att köpa två saker. När jag gick ut från affären bar jag på 5 (fem)! kassar.
Tror ni att de två sakerna jag åkte dit för att köpa, fanns i dessa kassar? Nehejdå! Men allt annat tänkbart och icke tänkbart fanns där. Typiskt mig!

Idag fastnade jag framför TV:n under en timme. Brukar sällan eller aldrig titta på TV under dagtid, men råkade av en slump hamna på SVT 24 Direkt och en fantastisk föreläsning av en läkare som heter Nils Simonson. Han blev f.ö. årets talare 2006. Föreläsningen handlade om varför vi i Sverige är så olyckliga och mår så dåligt.
Den finns att tillgå på SVT 24 Direkts hemsida. Jag rekommenderar alla att gå in och lyssna.

Själv är jag glad idag, för jag fick ett brev från min läkare.
Han har satt in mig på vätskedrivande medicin igen, samt ytterligare en medicin för mitt höga blodtryck. Det ska bli så skönt att få börja med den vätskedrivande tabletten igen, eftersom jag mådde så mycket bättre när jag tog den. Och att få ned trycket. Att bli av med den bultande, sprängande känslan i huvudet.
Nu har jag jättegoda förhoppningar om att jag ska må bra på resan i april.

En glad skärtorsdag till er alla! Fram med kvastarna!

Vickes utmaning

I den grekiska bloggsfären pågår just nu en lek. En boklek.

Spelets regler lyder som följer:
Ta boken som är närmast dig.
Gå till sidan 123 (saknas denna sida ta boken som är nästnärmast dig)
Räkna fem meningar (en mening = från punkt till punkt)
Skriv i din blogg följande tre meningar, alltså den sjätte, den sjunde och den åttonde meningen (på sidan 123).
Källan ska också anges!

Min närmaste bok är en ljudbok. En bok av Alexander McCall Smith om Mma Ramotswe. Eftersom det är lite knepigt att bläddra fram till sidan 123 i en ljudbok, tar jag den näst närmaste boken:

-Tar jag den tredje sorten kommer jag att spy oavbrutet.

-Får jag dra ett exempel för dig? sa Sigurdur Oli.

-En grupp människor har varje år i tjugofem år vandrat en helg i Porsmörk tillsammans.

Ovanstående är hämtat från "Mannen i sjön", av Arnaldur Indridason.

Det är en deckare av allra bästa sort.

Fortsätt gärna med den här leken, alla som vill och inte har gjort den redan. Kul att få lite boktips!

Frisk igen!

Nu är datorn återställd. Och för evigt frisk, hoppas jag. Vill inte ha några nya virus.
Enda fördelen var att jag äntligen kom mig för att lägga över alla foton på en extern hårddisk.

För övrigt kämpar jag på med promenader och allehanda fruktdrinkar. Tack för att ni peppar mig med kommentarer och kramar!

Sjuk dator

Min dator har fått spatt! Den uppför sig som om den vore tokig. Kan dessvärre inte kommentera hos er just nu.
Jag tror att jag får gå till datordoktorn!

Ingen sömngångare

Jag har bestämt mig! På resan till Italien i början av april, ska jag vara pigg. Tänker inte gå omkring som en sömngångare.

Jag har skaffat en stegräknare och går nu minst 8000 steg om dagen. Borde gå 10000, men någon måtta får det vara. Fast vissa dagar är jag faktiskt uppe i 11000.

Jag har minimerat intaget av bröd, potatis, ris och pasta. Äter bönor och alla sorters grönsaker istället. Vräker i mig frukt. Dricker grönt the istället för kaffe. Men en kopp kaffe per dag kan jag inte låta bli att dricka.
Varje dag dricker jag också ett par drinkar gjorda på bär, sojamjölk, yoghurt, Provivadryck och Mighty Greens grönadrinkenpulver. Mighty Green smakar som sju svåra år, så jag hoppas verkligen att det ger resultat.

Jag är fortfarande svullen i kroppen och har värk i händer och fötter. Blodtrycket, som jag kollar en gång i veckan, ligger alldeles för högt. Men fram till nästa återbesök hos läkaren ska jag kämpa på och göra allt jag kan själv för att komma ur tröttheten.

Mode-blogg

Att det här inte är någon vidare mode-blogg, blev jag varse för en stund sedan, när jag insåg vad jag hade handlat idag. Det är inköp gjorda med tanke på min Italienresa i april.

Jag har köpt ett par röda gympaskor på rean på Intersport. Sen har jag beställt en grön jacka från Gudrun Sjödén. Jag kommer alltså att gå omkring och se ut som en julgran i Italien!

Möjligen kan någon tro att jag hedrar den Italienska flaggan, med min utstyrsel. Med en vit tröja till, blir bilden komplett.

Ledig

Idag är jag ledig, efter mitt långa helgpass. Jag lyckades sova till 8.30 och nu har jag tagit en långpromenad med LillaVovven. Det var skönt och behagligt ute, även om solen lös med sin frånvaro.

Sådana här lediga dagar har jag ofta femtioelva saker som behöver göras. Oftast blir dock nästan ingenting gjort. Det blir mest en slappardag.
Igårkväll satt jag uppe sent och tittade på en urdålig film. Jag tycker att det är kul att sitta uppe en måndagkväll bara för att jag kan. Det är som en lördagkväll för mig, efter en jobbarhelg.

Något som jag åstadkommit idag är en jobbansökan. Mitt vikariat går ut efter sommaren, så det är dags att lägga ut lite krokar.
Det här är ett sjuksköterskejobb som jag alltid har drömt om. På onkologmottagningens hemsjukvård. Det är nog ett attraktivt jobb, men någon ska ju få det. Varför inte jag?

Nu ska jag cykla ner till stan och köpa Litozin nyponkapslar. De är bra mot ledvärk och sen har jag upptäckt att jag inte har varit förkyld en enda dag, sen jag började med dessa för ett par år sedan. Vet inte om det är kapslarnas förtjänst, men jag inbillar mig det.
Hoj svejs så länge!

Gäsp!

Ungefär såhär trött är jag, efter att ha jobbat hela helgen. Återkommer när jag vaknat!

En rolig grej!

Gå in på google.com, skriv find chuck norris i sökraden. Klicka på "jag har tur". Läs allt som står på sidan.
Hahaha!

Stol

Vilken underbar stol eller vad det nu är. Finns hos Mazuvo. Hade jag en sådan, skulle jag nog bosätta mig i den på sommaren.

Lyset

För några månader sedan köpte jag mig en liten bil. En Renault Modus. Det är en bil med hög säkerhet och fantastisk komfort. Den är lättkörd och smidig. Så liten att den får rum överallt.

Enda nackdelen visar sig, när en glödlampa går sönder.
Man kan nämligen inte byta lampa själv.
Den måste in på verkstad, för hela fronten ska tas bort! Snacka om konstig konstruktion.
Tidningen "Vi bilägare" har tydligen utnämnt den till världens sämsta bil, när det gäller glödlampsbyte.

Jag var precis ner till verkstaden med min bil. Det här lampbytet kommer att göra ett stort hål i min plånbok. Suck!

Öva

Övning ger färdighet

Heltid

Måste man jobba heltid? Jag får ständigt frågan från min arbetsgivare, om jag kan utöka min arbetstid och gå in på andra ställen i kommunen där det fattas sjuksköterskor.
Men jag vill inte!
Jag går redan nu in några timmar extra, på min ordinarie arbetsplats, varje vecka. Det har jag inget emot. Men att vara på andra ställen har jag ingen lust med.

Dels har jag inte mått så bra på senaste tiden, med värk och annat, dels har jag faktiskt gått in i väggen en gång tidigare. Vill absolut inte hamna där igen.

Jag har så jag klarar mig ekonomiskt och tycker att jag kan unna mig att jobba deltid en period i livet.

Jag är på intet sätt osolidarisk med min arbetsgivare, men jag måste sätta min egen hälsa i första rummet.

Är jag konstig? Det känns faktiskt så.

Mossa, mossa

På rullande sten växer ingen mossa

LillaVovven gästbloggar: Räknar stegen

Matte och husse har skaffat sig varsin stegräknare. Det är jättebra, tycker jag. För då får jag gå två långpromenader varje dag. För de går inte så ofta tillsammans, för husse tycker att matte går för sakta. Mig gör det ingenting, att hon går sakta. För då får jag mer tid att lukta.

Sen är husse väldigt förvånad, för han har trott att han går mycket mer än matte. Men de går ungefär lika många steg varje dag. Där fick han!

På onsdag ska jag visst vaccinera mig, säger matte. Hos den där besvärliga veterinären. Nu har jag inte varit dit på länge, för jag mår så bra. Det är faktiskt ingen som kan tro att jag är hjärtsjuk.

Sen har jag hört matte prata om hundpensionat och Italien. Kan det vara så att jag ska till ett hundpensionat i Italien? Skulle inte tro det. Det är nog jag som ska till ett vanligt hundpensionat, när matte och husse åker till Italien i april.
Men de har inte frågat mig, om jag har lust med det. Så är det att vara hund, man får finna sig i det mesta.

Känner ni några läckra tikar, kan ni väl säga åt dem att åka till mitt hundpensionat i april. För lite roligt ska man väl i alla fall kunna få!