Ingen hund på vägen

Ja, som jag trodde, fick jag inte mycket datahjälp av sonen. Jag visade honom alla hjälpsamma kommentarer, som jag fått, men det han föreslog verkade alltför omständligt. Så jag får nog sätta mig ner själv i lugn och ro, och se om jag kan åstadkomma något.
Ute i stugan använder jag mig av den bärbara datorn och den verkar fungera bra.

Solen skiner och det är riktigt skönt här ute. Det är första året utan hund, och jag måste säga att det känns tomt. Han hade sina givna platser, i soffhörnet och i favoritfåtöljen. När jag går ut på verandan, tittar jag av gammal vana bortåt vägen. I sina unga år drog han sig med förkärlek ut till vägen och det var många gånger jag stod med hjärtat i halsgropen och försiktigt ropade honom tillbaka.

Nu är det bara maken som rör sig. Och han rör sig desto mer. Han kan omöjligen vara stilla, när vi är här. För min del är stugan vila och avkoppling. För maken är det pyssel med allehanda grejer.
Vi är nog extrema åt varsitt håll!

Protest

Hoppas att alla har fått lite sol idag. Jag satt en stund ute vid stugan, i lä, på en stol vid väggen och bara njöt. Fåglarna underhöll mig med sitt kvitter. Det droppade försynt från taket. Livet kändes gott, just då.
Det enda som saknades, var att det inte fanns någon liten fyrbent krabat vid mina fötter. Det här blir första året i stugan utan hund.

Nu har jag just författat en insändare och skickat iväg till lokalbladet. Våra landstingspolitiker har nämligen drabbats av syndromet "hissen går inte ända upp", och lagt fram ett förslag som urholkar vården på vårt sjukhus.
Allt har gått rysligt fort och förslaget har hemlighållits för samtliga anställda på sjukhuset. Det presenterades först i lokaltidningen.
Förslaget inbegriper också till viss del oss kommunanställda sjuksköterskor. Enligt det ska vi nämligen nattetid, bedöma om folk ska läggas in eller inte. Eftersom man vill stänga akuten på natten och även lägga ner intensiven. Helt horribelt, anser jag och många med mig.
Sådana bedömningar, ska enligt lag, göras av läkare.
Så det är det jag protesterar mot i min insändare.

Han fattas mig

Det är så tråkigt nu. En liten hund fattas mig. Soffhörnet är så tomt. Ingen som värmer mina fötter, när jag ligger och slöar framför TV:n.
Ingen som snuffsar i sig smulorna som jag tappar. Ingen som står där och viftar på rumpan när jag kommer hem.
Det är helt obeskrivligt tomt.

Ingen julhund

Första julen på 29 år, som firades utan hund i huset. Jag försöker intala mig att det är bra. Och praktiskt.
Ingen hund som snappar åt sig mat, som står för nära bordskanten. Godis och nötter kan lämnas framme. Julklapparna under granen fick ligga ifred.
Papper och snören kunde lämnas i en kasse, som fick stå kvar orörd i hallen.
Men ändå...
Det är tomt. I soffhörnet ligger bara en kudde. Ingen hund.
På natten är det bara mänskliga snarkningar som hörs. Och ingen tassar upp och ner för trappan mitt i natten.
När jag kom hem från jobbet igår, var det bara skor som mötte mig i hallen.
Tomhet...

En ny era är på gång. En ny tid. Ett liv som kommer att bli mycket enklare.
Men kanske med mindre kärlek...

Sorgen

980429-081223

Sorgen är en frukt
av kärleken.
Att bära sorgen
är att bära smärtan
och ... saknaden.

Ju större kärlek
desto större sorg
desto större smärta
desto större saknad.

Sorgen är kärlekens seger
över likgiltigheten

Därför är sorgen
inte ett mörker
utan endast ett återsken
av ljuset
precis som vår måne
speglar solens strålar.

Det finns ingen kärlek
utan sorg.

Sorgen
är inte mörker.

Oberördhet
är mörker.




Poesi av Jack E. Gladh

Slutet

Nu är lillskrutten borta. Han blev riktigt, riktigt dålig idag.
Det var bara veterinären som återstod.

Han lämnar mig snart

Nu tror jag att det är så att min lilla hund är på väg bort från mig. Hans svåra hjärtsjukdom har snart besegrat hans kropp. Han har förvisso levt på övertid i flera år redan, men ändå är man inte beredd när slutet är nära.
Nu vill han varken äta eller dricka. Går undan och lägger sig och sover.
Nu måste jag ta beslutet. Det finns ingen återvändo.

Närmare ett beslut

Efter förra inlägget tog jag en intensiv löp- och promenadrunda. En timme i hög fart, för att rensa skallen. För att försöka komma fram till ett beslut. Tror att jag har kommit lite närmare det ofrånkomliga nu.

Lyssna på det här. Det är så ljuvligt underbart.

Vad ska jag göra?

Idag är jag extremt trött. LillaVovven har hållt mig vaken inatt. Han skulle ut ideligen.
Han börjar bli så eländig nu. Hans sjukdom tär på hans krafter. Kroppens funktioner börjar avta.

Det här är svårt, riktigt svårt. Ska jag avsluta hans liv? Ska jag bestämma att det är över nu?
Jag vet att jag inte får tänka egoistiskt i den här frågan. Men det är ju det som är så svårt.
Hjälp!

Nu kommer bilderna

Nu ska jag visa bilderna, som hör till mitt förra inlägg. Först är det faten, som jag köpte på loppisen. Det översta är från UppsalaEkeby.

Här är det kaffe och glass med jordgubbar.

En timme senare ser det ut så här!

Så här kan man också ha det i stugan! Tycker i alla fall matte och LillaVovven.

Upp och ner

Vilken erbarmligt tråkig helg. Eftersom jag jobbar så mycket helger, vill jag alltid att mina lediga helger ska vara roliga. Det kan man inte säga att den här helgen har varit. Kallt, blåsigt och regnigt väder.
Har varit inomhus i stort sett hela tiden. Gått några kortare promenader med LillaVovven. Hans hjärtsjukdom börjar ta ut sin rätt nu. Han blir överlycklig när jag tar fram kopplet, men kroknar rätt fort. När vi kommer hem från en promenad är han helt slut.
Han sover faktiskt hela tiden, förutom när det vankas promenad eller mat. Aptiten är det inget fel på.

Nu har jag två solrosbröd på jäsning. Det är ungefär det enda roliga med den här helgen. Nu låter jag riktigt deppig och gnällig.

Imorgon ska jag till gynekologen. När jag var på cellprovstagning häromdagen, upptäckte barnmorskan att min livmoder är väldigt svullen. Det var ingen nyhet för mig precis. Jag har länge gått omkring med en mage som ser misstänkt gravid ut. Inte roligt i min ålder.
Jag vet att jag har mycket myom, muskelknutor, och förmodligen är det dessa som växer och breder ut sig. Det trycker också på urinblåsan. Jag känner mig ständigt kissnödig.
Jag tänker själv föreslå att man tar bort hela paketet. Har liksom ingen nytta av en livmoder längre.

På tal om deppighet, läste jag i Expressen, att man uppfunnit en ny diagnos, bipolär light, sannolikt för att kunna hålla liv i läkemedelsindustrin. Det är lite tragiskt att allt ska slätas ut, nu för tiden. Är det inte huden, så är det humöret.
Jag tror att man behöver ha de här svackorna, som jag har just nu, likväl som man behöver ha topparna också.
Kriterierna för att få diagnosen verkar inte heller särskilt märkvärdiga. Det här är nog en sjukdom som man har en släng av lite till mans, då och då.
Jag har under mina många år i vården, träffat patienter som har en "riktig" bipolär sjukdom. Det är en helt annan sak. Där förstår jag att man måste behandla. Men att behandla lätta humörsvängningar, är inget jag tror är nödvändigt.

Fästingar

Skrattar gott åt tjuvarna, som bröt sig in två gånger, på samma ställe. Andra gången var det för att lämna tillbaka sitt byte, en kakadua, de orkade tydligen inte med den tjattrande fågeln.

Det är många som undrat över lådan, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Den innehöll tomater, gurka, ananas, citron, morötter, vitkål, bananer, röd paprika och sallad. Det enda jag inte var nöjd med var salladen. Fick kasta i stort sett hela salladshuvudet. Skickade ett mejl till dem om det och fick svar omgående. De lovade dra av kostnaden för salladen på fakturan.
Något som var en stor överraskning var paprikan, den var otroligt god, söt och knaprig. Har aldrig ätit sådan paprika förut.
De har ett stort utbud av olika lådor, ska prova mig fram och se vad som är bäst.

Jag har min lediga dag idag, efter ett långt helgpass. Den ska jag i huvudsak ägna åt LillaVovven. Jag ska nämligen gå lös med saxen på honom. Han är otroligt långhårig och blir ett lätt byte för fästingar. Det måste vara fästingrekord i år.
En arbetskamrat har precis blivit sjuk efter fästingangrepp. Hon har fått hjärtmuskelinflammation och förlamning i ena armen.

Usch, de är hemska, de där små rackarna. Jag blev av med en älskad hund, för ett antal år sedan. Han blev förlamad, lever och njurar slogs ut.
Min man har en arbetskamrat, som för tio år sedan fick TBE. Han svävade mellan liv och död länge. Han fick bestående hörselnedsättning, tinnitus och andra neurologiska besvär och har inte kommit tillbaka till arbetslivet.

Så jag har respekt för de otäcka krypen.

Eldfat

Ikväll har vi proveldat i mitt nya eldfat, som jag beställt från Buxus. Jättemysigt! Vi grillade några korvar och njöt i fulla drag.
LillaVovven brydde sig inte så mycket om elden och mysfaktorn, han var mer intresserad av korvarna.

LillaVovven gästbloggar: Räknar stegen

Matte och husse har skaffat sig varsin stegräknare. Det är jättebra, tycker jag. För då får jag gå två långpromenader varje dag. För de går inte så ofta tillsammans, för husse tycker att matte går för sakta. Mig gör det ingenting, att hon går sakta. För då får jag mer tid att lukta.

Sen är husse väldigt förvånad, för han har trott att han går mycket mer än matte. Men de går ungefär lika många steg varje dag. Där fick han!

På onsdag ska jag visst vaccinera mig, säger matte. Hos den där besvärliga veterinären. Nu har jag inte varit dit på länge, för jag mår så bra. Det är faktiskt ingen som kan tro att jag är hjärtsjuk.

Sen har jag hört matte prata om hundpensionat och Italien. Kan det vara så att jag ska till ett hundpensionat i Italien? Skulle inte tro det. Det är nog jag som ska till ett vanligt hundpensionat, när matte och husse åker till Italien i april.
Men de har inte frågat mig, om jag har lust med det. Så är det att vara hund, man får finna sig i det mesta.

Känner ni några läckra tikar, kan ni väl säga åt dem att åka till mitt hundpensionat i april. För lite roligt ska man väl i alla fall kunna få!

LillaVovven gästbloggar: Nyklippt

Nu tror jag att Imsematten har blivit tokig.
Häromdagen duschade hon mig och idag ställde hon upp mig på ett bord och klippte pälsen och klorna på mig.
Undrar vad hon hittar på för tok imorgon?

LillaVovven gästbloggar: Blöt hund

Nä nu, är tama hästar vilda! Imsematten har nämligen duschat mig! Fy för den lede, vad våt jag blev!

Tidningsomslag

Gulliga Katrin, har tipsat om en kul sida. Man kan göra egna tidningsomslag där.
Det här är ett par av omslagen jag gjorde.

Överst LillaVovven.
På nedersta bilden står jag på färjan mellan Manhattan och Staten Island.
Mössan, en röd fuskpälsmössa, har jag köpt i hamnen.
Det var fruktansvärt kallt i New York i januari i år. Någon av dagarna var det till och med köldrekord.
Hotellrummet var naturligtvis svinkallt. Vi fick sova med kläderna på.
Vi blev även tvungna att inhandla långkalsonger och halsdukar, för att överhuvudtaget kunna gå ut.

Men människorna var varma och trevliga. Och hjälpsamma. Det kom alltid fram någon och hjälpte till, när vi stod och läste kartan i gathörnen.

LillaVovven gästbloggar: Att mysa

Matte har verkligen gått in för det här med Reiki. Varje dag lägger hon sig och gör reikibehandling på sig själv. Det är så mysigt, hon tänder ljuslyktor i sovrummet och så sätter hon på reikimusik. Jag brukar lägga mig på fårskinnet nedanför hennes säng.
Hon tycker att jag är såå duktig. Jag varken snarkar eller krafsar omkring under reikin. Nån som däremot snarkar är matte!
Hon somnar jämt. "Oj, är skivan redan slut", säger hon när hon vaknar. Ett tag trodde hon till och med att det var något fel på skivan. Att de sista låtarna försvunnit, på nåt märkligt sätt.
Men hon behöver väl sova, stackarn. Hon är ju så gammal!

Nåt som har gjort mig lite upprörd, är att matte har bokat en resa till Italien för henne och husse. Jag kan inte förstå att hon envisas med att boka resor till ställen dit jag inte kan följa med. "Det ordnar sig", säger hon, när jag undrar var jag ska vara. Vadå ordnar sig!? Bergis ska dom lämna mig på nåt hundpensionat, där det finns stora, elaka hundar. Fast det kanske finns en och annan söt tik där också. Det kanske inte är så tokigt i alla fall?

Nu ska matte gå ner i källaren och rota fram adventsstakarna. Om hon nu kan hitta nåt i den röran. Bäst att man håller sig undan. Kan tänka mig att hon blir hysterisk, om inte alla ljus fungerar!

LillaVovven gästbloggar: Protest!

Igår när matte och jag var ute på promenad, så träffade hon en tant som hon kände. Naturligtvis blev de stående länge och de pratade och pratade. Tror ni att jag tyckte det var roligt?
Nä, inte ett dugg. Det var jättetråkigt. Då gjorde jag ett litet bus. Jag kissade på mattes ben!
Och inte ville hon skälla på mig, eftersom tanten var med och sen såg jag så snäll och oskyldig ut, som bara jag kan.
Hon borde ju förstå att man måste protestera, när hon bara står och snackar och solen skiner och jag vill gå långpromenad.

Häromkvällen gjorde jag ett annat bus. Snabbt som ögat sprang jag in och lade mig längst in under sängen i sovrummet. Matte brukar annars stänga dörren, mitt framför nosen på mig. Men jag vill ju också sova i sovrummet.
På morgonen sa matte att det var som att sova på motorvägen, med mig under sängen. Hon tyckte att jag snarkade och hade så mycket ljud för mig. Men jag vet nog vilka det är som snarkar!

Nu ska matte åka på kurs i två dagar. Hon ska lära sig Reikihealing. Då ska hon väl hålla på och heala mig sen. Det kan ju vara bra, eftersom hon säger att mitt hjärta är så sjukt.

Hoppas att hon healar sig själv också, så att hon slutar snarka. Då kanske jag kan sova i sovrummet igen.

Sväng på stan

Direkt efter jobbet idag, tog jag som vanligt en långpromenad med LillaVovven. Vädret var underbart skönt. Vi promenerade runt i några av stadens parker och tog sen en sväng på stan. Där upptäckte jag två nya affärer. En med damkläder och en med smycken.

Vårt centrum är annars rätt så tråkigt, med en jättekoloss med Åhléns bl.a. vid torget. Byggt på 70-talet, då man rivningshärjade som värst i vår stad.
Sen finns också ett ruskigt förfallet stadshotell. Ja, det är ju inte hotell längre förstås. Huset är förmodligen livsfarligt att vistas i, även på utsidan är det risk för nedfallande fasaddelar. Huset är en skamfläck för vår stad och ingen vill ta på sig ansvaret för förfallet.

Nu planeras ett stort affärsområde i utkanten av staden, vilket väl resulterar i ett ännu tristare centrum.

Kom ihåg att fortsätta kampen för Burmas frihet. Gå gärna in på Svenska Burmakommitténs sida.