söndag, augusti 31, 2008

Det var nära ögat

Igår var vi på besök hos bohemsläktingarna i Uppsala. Det höll på att sluta riktigt illa.

Vi tog en tur i deras minibuss och när jag skulle försöka hiva mig ur den, jag vet, jag är ovig, tog jag tag i dörrkarmen. Just i denna stund är jag en hundradels sekund från att få några fingrar avklippta.
I ögonvrån ser jag nämligen hur maken fullkomligt dänger till dörren. I absolut sista hundradelen rycker jag undan handen.
"Oj, säger han. Där höll du på att bli några fingrar kortare".
"Och du en fru fattigare", svarar jag.
"Men inte skulle du väl skilja dig för en sån sak", svarar han.
"Jo, ett litet tag i alla fall", säger jag.

Nåväl, det blev varken skilsmässa eller brutna fingrar. Vi kunde fortsätta kvällen med kräftor och annat gott. Hur skulle jag ha kunnat äta kräftor med brutna fingrar, förresten? Vilken katastrof!

7 kommentarer:

kvinnotankar sa...

Vilken tur :) Även jag åt kräftor i går, men det är ju i och för sig säsong just nu ;)
Fingrar ska man vara rädd om, har själv klämt min ena mellan en tegelsten och en yxas baksida. Det gjorde ont kan jag meddela, fingertoppen bröts!
Ha en skön söndag

Veiken sa...

Usch!*ryser* Min svärfar fastnade i en bildörr en gång och det är inte roligt!! Bra att du hann dra undan dina fingrar!!!

Anonym sa...

Ryser. Att inte kunna äta kräftor./Rosa

Znogge sa...

Vilken tur för maken men även för dig! Skador på fingrarna ska man akta sig för. Min kusin klämde handen i en hissdörr när han var liten och fingrarna var inte vackra. Men har är kirurg i dag så det slutade bra!
Kram!

Bitte sa...

OJOJ,kunde ha slutat illa!Tur i oturen!

Mags sa...

Sitter här och ojar mig när jag läser och det gör ont i fingrarna, så snacka om att leva sig in.
Minns en gång när vi var i USA, jag skulle hoppa in i en sån där Van som såg ut som en mindre buss. Tar klivet och reser mig upp lite för mycket, vilket gör att skallen smäller i dörrkarmen ovantill och kyss mig så jag såg stjärnor. Allt gungade och större delen av kvällen var förstöd av värken och att jag mådde så konstigt. Antar att jag fick en lindrigare hjärnskakning utan att inse det.
Sån tur på äktenskapet att fingrarna sitter kvar.
Massor av kramar

amlor sa...

"Jo, ett litet tag."
Haha...vad du är rolig. Tur att det inte blev fingrar i kläm, sånt gör jätteont.