Att apa sig

Igår kväll kände jag att tristessen började ge sig till känna. Mannen pillar på sin nya leksak, och jag plöjer igenom bok efter bok. Det kan bli enformigt i längden.
Alltså skulle något göras idag och eftersom vi under ett par år pratat om att åka till djurparken i Furuvik, så bestämde vi att det skulle ske nu.

För egen del är det främst aporna som är intressanta. Jag har ju också ett speciellt förhållande till orangutanger.
Mannen däremot, är egentligen inte ett dugg intresserad av djur, men han kan offra sig och besöka en djurpark då och då.

Schimpanserna i parken, var minst sagt livliga. Ledarhannen Santino är den som styr och ställer i apriket. Med diverse gester visade han även publiken, vem det är som bestämmer.
Varje kväll plockar han tydligen ihop en hög med stenar, som han dagen efter kastar mot människorna. Dock klarade vi oss ifrån att bli stenade.

Orangutangerna däremot, var betydligt lugnare. Ett par ungar klättrade omkring, men de vuxna satt mest stilla och käkade purjolök.

Vi blev också hungriga och intog en god lunch, färsk strömming, vid restaurangen nere vid havet.
Det är en rätt liten park och snart hade vi sett de djur som fanns att se.

På hemvägen stannade vi vid Dragongate, utanför Älvkarleby. Det är en jätteanläggning, som någon rik kinesisk affärsman låtit bygga.
Det är tänkt att bli en konferens- och hälsoanläggning. Dock var det i dagsläget väldigt ödsligt. Hotelldelen verkar inte ha tagits i bruk, det fanns en liten shop och ett museum, mer var det inte. Men det var snyggt och prydligt allting, så vi får se vad som händer med det.

Nu blir det några dagars stillhet vid stugan igen, för tillfället har jag sällskap av Olov Svedelids bok "Riden av maran, besatt av demoner, helad av änglar".
Den handlar om Svedelids egna möten med sjukvården. Beskrivet med humor och lite stänk av bitter sarkasm. Jag känner mig väldigt hemma just i den stilen. Det liknar nog mitt eget skrivande och tänkande en hel del.