Puss o kram

Katt är på G! Bara så ni vet. Och mannen målar både fan och hans moster på väggen. Det här kommer att bli en KATTAstrof!! Det är han fullt övertygad om.

Att jag är olycklig utan husdjur, tvivlar han nog på, eftersom jag som han säger "alltid är glad". Och det är väl sant. Jag lyckas se humor i nästan allting, tjat är inget för mig och långsinthet vet jag inte vad det är.
Men man kan ju vara lite olycklig i hjärtat ändå.

Har man haft husdjur under större delen av sitt liv, är det rysligt tomt utan. Mannen tycker att det är rysligt skönt utan.

Jag vill passa på att tacka er alla, som stöttat mig i den här diskussionen. Puss och kram på er allihop!

Katt!!!

Vet ni vad mannen plötsligt säger?
Jo, "Skaffa dig en sån där katt då! Jag vill inte att du ska vara olycklig. Men om det blir jobbigt, då jäää...".

Mer behövdes inte, jag förstod precis. Blir det jobbigt, åker katten och jag ut med svansarna mellan benen. Eller om det är mannen som åker ut, med svansen mellan benen.

Alltså kan jag skaffa mig en katt. En katt är ingen hund, jag vet. Men i alla fall. Ett husdjur är det. Så gott som något.
Jippie!

Nu ska jag vara korvförsäljerska en stund. Med scouterna i Skolparken. Finns det någon svensk flagga där, ska jag vifta lite extra med den. Jag har ju mycket att fira idag!

Släktband

Ni vet ju hur gärna jag vill ha ett nytt husdjur. Livet utan djur i huset känns tomt och närapå lite innehållslöst.

I huset finns en man, som tvärvägrar införskaffandet av ett nytt djur. Nu har jag ånyo tagit upp frågan till diskussion, eftersom jag hejdlöst förälskat mig i den fulsnygga kattrasen Cornish rex.

Mannen tycker att jag kan klappa på honom istället och att det är helt onödigt att ha ett djur i huset, bara för att jag vill ha någon att kela, leka och gosa med.

End of diskussionen alltså.

På tal om något helt annat, så har jag sett Israels Sverigeambassadör på TV flera gånger och slås alltid med häpnad över hur lik min avlidna far han är.
Min pappa var alltid så stolt över sin stora näsa, eftersom folk många gånger frågade om han var fransman! På grund av näsans utseende.

Jag vet inte om det är så lyckat att gå omkring och vara stolt och säga att jag har en israelisk näsa. Risken är väl att jag åker på moppo.

Däremot har jag länge funderat på att börja släktforska. Och det kanske är dags att börja nu.
Kan mitt intresse för Mellanöstern helt enkelt sitta i generna?
Jag som alltid känt mig så hemma i Dalarna. Min pappa var född och uppvuxen i Dalarna.
Det kanske visar sig att släkten har ett helt annat ursprung?

Är djur djur?

Läste en intressant artikel, om hur vi behandlar våra husdjur nu för tiden. Vi låter nämligen inte våra husdjur vara djur längre, utan vi klär på våra djur modekläder, bjuder på tårta och skickar dom på spa och massage.

Vad djuren själva tycker om detta vet vi inte, men min fundering är ändå om de inte trivs bäst om de får vara det de är, djur.

Jag har själv haft många husdjur genom åren och jag har nog försökt behandla dom som djur. Men vem vet, de kanske hade gillat att åka på spa?

Min första hund, en labradorkille, försåg sig dock själv med spaupplevelser. Han badade nämligen i allt som gick att bada i.

Tårta skaffade han sig också själv. Bland annat en gång när min man var hemma hos en familj för att hjälpa dom med lite hantverksarbete.
I ett obevakat ögonblick lyckades den oskyldiga vovven sätta i sig en hel tårta, som damen i huset hade bakat, för att senare på dagen bjuda goda vänner på.
De vännerna blev alltså utan tårta.

Det här var bara ett av alla hyss, denne driftige vovve bjöd på. Om han hade gillat att få kläder på sig, förtäljer inte historien, men jag är ganska övertygad om att han i sånt fall, hade förvandlat dessa kläder till småsmulor inom loppet av några minuter.

Nä, den där livliga vovven gjorde sig, liksom de flesta vovvar, bäst på långa skogspromenader.

Husdjurssvammel

Oh no no, kattfilmen i förra inlägget är bara en skojfilm. Absolut inget djurplågeri, hoppas jag.
Jag som är en djurvän av guds nåde, vill verkligen inte skada någon liten katt. Ni som läst min blogg ett tag, vet ju att jag ibland nästan längtar ihjäl mig efter ett husdjur och att jag får hålla till godo med djur på film.

Tidigare i mitt liv har det funnits många olika djur. Ett stort antal hundar, ett antal katter, en dvärghamster, en råtta, ett antal undulater, en nymfparakit, akvariefiskar, en kanin och det konstigaste av alla husdjur, en mås. Måsen "Måses" har jag för mig att jag berättat om i ett tidigare inlägg.

Men nu är det som sagt tomt på husdjursfronten. Förutom en och annan skata och koltrast och diverse småfåglar, som behagar äta från fågelbordet.

Fortsatt tomt ska det vara, säger maken, som vägrar dela bostad med något djur. Ibland funderar jag på att byta ut honom mot en hund, men det är ju ändock vissa saker som en man är bra att ha till.
Tvätta bilen till exempel och gå små ärenden. För att inte tala om nattliga eskapader i sovrummet.
Möjligen kan man få en hund att gå små ärenden, men de övriga sakerna behöver man nog ha en tvåbening till.

Nej, det verkar som om jag får gulla med dammråttorna i fortsättningen. För såna finns det gott om och eftersom de förökar sig som kaniner lär man aldrig bli av med dem heller.

Kraschlandning

Igårkväll kraschlandade jag i soffan, när jag kom hem efter jobbet. Reste mig upp, bara för att transportera mig till sängen.
Jag var så trött. Och min uttorkade, eksemhärjade hud på armar och ben skrek efter lindring. De få gånger som jag har drabbats av den här åkomman, har jag satt det i samband med stress. Nu känner jag mig inte särskilt stressad, så jag har skyllt på vinterkyla och torr luft.
Fast jag vet också att stress kan lagras inom en och visa fysiska krämpor som första tecken.

Mitt nya jobb, som jag stormtrivs med, avslutas sista mars. Nu är det beslutat att den tjänsten ska permanentas. Och sånt måste ju gå till väga på ett sätt som är rätt och riktigt.
Min chef kom in med annonsunderlaget till tjänsten och visade mig. Där hade hon rabblat upp mina positiva egenskaper, sa hon.
Sen kom det! "Jag vill ju ha någon som är bitchig, som du", sa hon. Hahaha! Det var roligt. Jag tog det som beröm.
Men visst oroar jag mig för att det inte ska bli jag som får tjänsten, fast jag vet att alla tycker att jag är rätt kvinna på rätt plats.

Rent privat funderar jag mycket på det här med husdjur. Jag vill ju hemskt gärna ha ett djur igen. Men det är icke genomförbart såsom det är nu. Att leva resten av livet utan husdjur, känns tråkigt, det är som nåt fattas mig.
Men skulle jag besluta mig för att skaffa ett djur, så får det stora konsekvenser. Ibland kan jag tycka att konsekvenserna känns lockande, ibland vet jag ingen råd alls.

Så visst kan det vara alla grubblerier som sätter myror i skinnet.
Tack och lov hade jag en burk med cortison hemma, utskriven just för sådana här reaktioner. Startade upp en behandlingskur igårkväll och är redan nu mycket bättre.
Liten ljusglimt, alltså.

Historien om måsen Måses

Jag tror inte att jag har berättat historien om måsen Måses för er.
Ni vet ju att jag är en sann djurvän, inte minst när det gäller djur i nöd, då blöder mitt hjärta.
Jag går ofta ner till hamnen. Inte för att spana på sjömän, utan för att det där finns mängder med fåglar.

En gång fanns där den lilla måsen Måses. Han var så ynkligt liten och hade förmodligen fallit ut från ett bo på taket. Jag väntade både länge och väl på ett undanskymt ställe, på att mamma och pappa mås skulle komma och hjälpa den lille kraken, men ingen mås visade något intresse för den.

Så vad gör då denna sanna djurvän? Naturligtvis tog jag med mig måsungen hem.
Vi bodde på landet då, och hade en hundgård, som befolkades av två hundar och en kanin. Dessa tre levde i harmoni och hade mycket hyss för sig.
Måses flyttade också in i hundgården och de andra tre mottog den nya flockmedlemmen utan några problem.

Hur man utfodrar en måsunge, hade jag ingen aning om, men antog att fisk kunde vara en lämplig föda. Alltså inhandlades strömming i parti och minut. För nåt glupskare än den lilla måsen, hade jag aldrig sett.
När man kom hem möttes man inte bara av viftande hundsvansar, utan även en skrikande mås, sällade sig till välkomstkommittén.

Så småningom försökte jag lära Måses att flyga. Det var inte lätt. Länge var han nog övertygad om att han var en hund. Eller en kanin.
Men en dag ramlade till slut poletten ner och Måses tog sina första staplande vingslag.
En dag förstod jag att Måses till slut fattat vad det innebar att vara fågel, för han var plötsligt försvunnen.

Många gånger stod jag och spanade mot skyn, i förhoppning om att den förlorade sonen, åtminstone skulle komma och hälsa på sin bonusmamma, men jag såg aldrig röken av honom mer.
Och det var väl som det skulle, förhoppningsvis hittade han till sjön, som inte var så långt borta och skaffade sig en ny familj där.

Numer är hemmet en husdjursfri zon. Det har femtio procent av hushållet bestämt. Själv tycker jag att det är mycket sorgligt att inte få ha djur omkring mig. Men det är som det är och valet är egentligen mitt, man eller djur? Det är inget lätt val och helst vill jag ju ha båda.
Men jag kanske får nöja mig med änderna i hamnen!

Me and my cat

Try JibJab Sendables® eCards today!

Ni vet ju att jag älskar djur. Och musik. Därav denna film!

Att apa sig

Igår kväll kände jag att tristessen började ge sig till känna. Mannen pillar på sin nya leksak, och jag plöjer igenom bok efter bok. Det kan bli enformigt i längden.
Alltså skulle något göras idag och eftersom vi under ett par år pratat om att åka till djurparken i Furuvik, så bestämde vi att det skulle ske nu.

För egen del är det främst aporna som är intressanta. Jag har ju också ett speciellt förhållande till orangutanger.
Mannen däremot, är egentligen inte ett dugg intresserad av djur, men han kan offra sig och besöka en djurpark då och då.

Schimpanserna i parken, var minst sagt livliga. Ledarhannen Santino är den som styr och ställer i apriket. Med diverse gester visade han även publiken, vem det är som bestämmer.
Varje kväll plockar han tydligen ihop en hög med stenar, som han dagen efter kastar mot människorna. Dock klarade vi oss ifrån att bli stenade.

Orangutangerna däremot, var betydligt lugnare. Ett par ungar klättrade omkring, men de vuxna satt mest stilla och käkade purjolök.

Vi blev också hungriga och intog en god lunch, färsk strömming, vid restaurangen nere vid havet.
Det är en rätt liten park och snart hade vi sett de djur som fanns att se.

På hemvägen stannade vi vid Dragongate, utanför Älvkarleby. Det är en jätteanläggning, som någon rik kinesisk affärsman låtit bygga.
Det är tänkt att bli en konferens- och hälsoanläggning. Dock var det i dagsläget väldigt ödsligt. Hotelldelen verkar inte ha tagits i bruk, det fanns en liten shop och ett museum, mer var det inte. Men det var snyggt och prydligt allting, så vi får se vad som händer med det.

Nu blir det några dagars stillhet vid stugan igen, för tillfället har jag sällskap av Olov Svedelids bok "Riden av maran, besatt av demoner, helad av änglar".
Den handlar om Svedelids egna möten med sjukvården. Beskrivet med humor och lite stänk av bitter sarkasm. Jag känner mig väldigt hemma just i den stilen. Det liknar nog mitt eget skrivande och tänkande en hel del.

Djurmisshandel

En arbetskamrat berättade att hon häromdagen mötte en kille, som gav sin hundvalp rejält med stryk. Den lilla valpen, av "kamphundsras", gick okopplad och fick syn på en annan hund. Den blev nyfiken och ville gå fram och hälsa och förmodligen leka med den andra hunden.

Då blev valpens ägare rasande och lyfte upp valpen och slängde och dängde med den i luften, och kastade sen ner den i backen. Varvid han fortsatte misshandeln med sparkar.

Att min kamrat skrek åt honom att sluta, brydde han sig inte om. Hon hade en vårdtagare med sig, och ville inte gå in i någon närkamp.

Tänk den här lilla hunden, som är helt utelämnad åt sin ägare och flockledare. En ledare som den följer och älskar över allt annat. En ledare som den ska känna trygghet och tillit inför. En ledare som ska lära en liten valp hur man uppför sig i den stora världen.

Är det någon som tvivlar på att det här kommer att bli en mycket aggressiv hund?

Vackrare än vackrast

Tänk att den här rätt så anspråkslösa fågeln

kan påbörja en förvandling

och sakta utvecklas till något så enastående

vackert!

Klicka på bilderna, så blir de större.

Grymt, sa grisen, om Scan

Nu tycker jag att Mamma Scan får skärpa sig. Att koka grisar levande, är verkligen svinaktigt.

Sjuka människor

Vad är det för sjuka människor, som gör så här? Så vidrigt!
Varför skada andra varelser, för att tillfredsställa egna lustar? Vad är det som driver, varför har man inga normala spärrar och gränser?
Det är en fullständigt empatilös handling. Folk som begår övergrepp på barn och djur, har enligt mig, inte rätt att vistas i samhället. Ja, jag tycker faktiskt så!

Världen är galen

Har du en dålig relation till ditt husdjur? Det kan i såfall bero på att ditt djur inte är tillräckligt vackert. Då finns lösningen här! Botox, silicon och plastikoperationer för djur. Så lägg din vovve med hängtuttar under kniven eller ta bort stämbanden på din skällande hund.
Lätt som en plätt och alla problem är ur världen.

Nästa korkade sak, är väl det här! Barnen fick lussa för interner dömda för sexövergrepp. Till exempel övergrepp mot barn.

Sunt bondförnuft verkar vara en bristvara idag!

I vår herres hage

I vår herres hage finns många konstiga djur. Här är två av dem.

Först finansgrisen och längre ner fastighets-katten.



Känner du till några konstiga djur?

Snigelns hjärta

Idag såg jag en liten, liten snigel på utsidan av badrumsfönstret. Den var ungefär 1 cm lång och strävade sig uppför rutan långsamt, långsamt.

Jag satt där länge på toastolen och följde fascinerat den lilla snigelns mödosamma förflyttning.
På ryggen hade den sitt lilla, genomskinliga hus. I det huset klappade snigelns hjärta.

När jag såg hjärtat kände jag plötsligt något för snigeln. Den var inte bara ett slemmigt äckel.
Den var en varelse, en individ. En unik individ.
Med ett bultande hjärta. Precis som jag.

Värmen

Värmen är svår att uthärda för både människor och djur. Värst utsatta är grisar och hundar.

Grisar är som vi, blir stingsliga och irriterade i värmen. Hamnar lätt i bråk.
Hundar blir trötta och slöa. Kan drabbas av allvarliga vätskerubbningar.

Och kom för all del ihåg, att aldrig lämna din hund i bilen under varma dagar. Den blir på kort tid en dödsfälla.
Lämna inte din gris i bilen heller, för den delen.

Elefant

Inte för att jag vet om det här är på riktigt eller om det är fejk. Men det är i alla fall roligt att titta på den målande elefanten.

Popcorn

Tänk att popcorn kan vara så här gott!