Ande och själ

Ska det vara en ande? På flaska. Allt kan man tydligen sälja. Till och med buteljerade andar.

Jag tror dock att jag avstår, även om jag är intresserad av allt som är övernaturligt och konstigt. För jag är inte riktigt säker på att de där flaskorna verkligen innehåller andar.
Tror liksom inte att man kan stänga in andar sådär. De vill nog vara fria och om de mot förmodan blir instängda i flaskor, så kan de säkert ta sig ut när som helst.

Och det skulle ju kännas väldigt fånigt att betala flera tusen kronor för flaskor med vatten. Andefattigt på nåt sätt!

Hörni gott folk, tror ni att våren är på väg nu? På riktigt?
Jag tyckte att det kändes lite så i luften idag. Och Uppsalavägen var alldeles ren och fin. En ren fröjd att åka på.
Jag hade inte ens mössa på mig idag. Varken min tjocka, vildvuxna kalufs eller min torra hårbotten mår bra av mössa.
Men vi ska inte hoppa över bäcken än. Termometern visar just nu på minus 15 grader. Så några mössdagar till, lär det nog bli.

Idag trotsade jag för övrigt både vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag åt nämligen en semla. Trots att jag är diabetiker och mjölkallergisk. Och deltager i ett viktminskningsprojekt på jobbet.

För det är så här, att i min lilla byhåla, finns det ett litet bageri, som drivs av en ung man. Han är mycket framgångsrik och prisbelönt.
I det lilla bageriet bakas det massor med surdegsbröd. Underbart gott.
Och annat smaskigt bröd, som till exempel semlor.

Och när jag gick förbi där, på hemväg efter jobbet, kunde jag helt enkelt inte motstå frestelsen. Så det blev semla till kvällsmat. Vilket är ytterst ovanligt, för här lagas det för det mesta nyttig och redig mat.
Men semlor kan också vara nyttiga, åtminstone för själen!