Liv eller död

I media debatteras nu livligt rätten till sin egen död. Om man ska få hjälp att avsluta ett liv, som man själv bedömer som meningslöst.

Det här är en extremt svår fråga och jag förstår lagstiftarnas huvudbry. För hur ska man dra gränserna? Ska även en person som inte är totalförlamad, men likväl oförmögen att ta sitt liv, kunna få hjälp med det?

Och vem ska hjälpa dem? Vilken läkare vill ta på sig det ansvaret, efter händelserna med barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus?

Det är lätt att tänka att en person själv måste få bestämma över sin död, att det bara är att ge en spruta så man somnar och sen dra ur kontakten. Och det vore också lätt att göra. Och i många fall ett helt riktigt handlande.

Men samtidigt, i mig väcker tanken tvivel och många frågor. Lite rädsla också. Om vi i förlängningen tar på oss rätten att avgöra vems liv som är värdigt. Vem som ska få leva eller inte.

Jag är glad att lagstiftarna inte så enkelt låter sig övertygas om vad som är rätt eller fel. En lag i den här frågan, måste vara supertydlig. Vilket lagar oftast inte är. Det får inte finnas minsta risk för misstolkning.