Jag fick en fråga i kommentarsfältet till mitt förra inlägg, om jag hade någon lösning på problemen, som jag skrev om. Nää, kan jag säga. Jag skulle önska det, men tyvärr, tyvärr.
Fast lite idéer och funderingar har jag ju förstås. Annars skulle jag inte vara ZvammelImse.
Hjärnan är oftast överbefolkad av konstiga och mer eller mindre realistiska idéer.
Häromdagen träffade jag ett par, som bott i Sverige i över 30 år. De var båda analfabeter och kunde inte ett ord svenska.
Nu är de i det läget att de behöver hjälp och omvårdnad i hemmet. Men man har ingen acceptans för att det kommer hem hemtjänstpersonal. Istället måste parets barn ge upp mycket av sina egna liv och få anhöriganställning, för att sköta föräldrarna. Det är inget högavlönat arbete precis, och de har egna familjer att försörja.
Men det är någonstans där man måste börja. Med språkkunskaperna. Att kunna språket och att kunna läsa, är på något sätt A och O. Först då kan man tillgodogöra sig det nya landets seder och bruk.
Att man vill bo tillsammans med sina landsmän, har jag förståelse för. Men att vara helt isolerad och inte ha kontakter med den inhemska befolkningen, tror jag bäddar för problem.
När det gäller språk, så har vi 5 minoritetsspråk i Sverige: finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch.
När det gäller de 3 första språken, är vi på vissa håll i landet skyldiga att, vid myndighetskontakter, kunna kommunicera på dessa språk. Regeringen utser s.k. förvaltningsområden, det är de geografiska områdena där denna skyldighet finns. Och jag vet att till exempel min arbetsgivare tar seriöst på det här och diskuterar vilka vägar som finns att gå, om vi skulle bli utsedda till förvaltningsområde.
Men det är inte de här språken som ger de största problemen. I min kommun har vi många personer som pratar främst syrianska och bosniska, samt även somaliska, arabiska och persiska. Och det är de språken som skapar problem. Även kulturella och religiösa problem, då värderingarna skiljer sig oerhört från de svenska.
Det här är problemområden som man inom vård, omsorg och skola måste ta tag i och börja arbeta aktivt med.
6 kommentarer:
Jag tror också det är A och O att lära sig språket för att bli en del av samhället.
Kommunikation är trots allt grunden i alla relationer.
Kram
Ja språket är det absolut viktigaste oavsett vilket land man flyttar till.. och oavsett om man är tvungen att flytta till ett annat land eller om man har valt det själv.
Ja, språket och läskunskap är a och o.
Jag har också funderat på hur det blir nu när allt fler invandrade äldre måste ha hemvård.
Ha en härlig måndag!
Läser snabbt igenom dina "två sista" mycket viktiga inlägg!
Djäklar att jag måste jobba idag! Annars hade jag kunnat skriva hur långt som helst!
Viktiga saker du berör!
Som du vet så har jag en annan lite seriösare blogg, tror jag? (ler)
Har haft mycket vårdfrågor upp där, men det är svåra saker att ge klara och tydliga svar på, fast det är lika viktigt att faktiskt belysa problematiken! Det är ju faktiskt en del av debaten det med!
Återkommer!
Ska försöka få fart på min andra blogg med www.jernsaxen.blogspot.com , kanske kan jag väva in din "frågeställning" och ditt inlägg där?
Vi "hörs"!
Ha en fin vecka!
kram ifrån peter!
Det är, precis som du också antyder i dina senaste inlägg, mycket viktigt att de här frågorna kommer upp på agendan. Undrar bara var på den politiska kartan (förutom SD) man vågar ta upp frågorna på allvar!
Jo, det är mycket viktigt med språk... Vet av erfarenhet att många arbetskraftsinvandrare som kom hit inom industrin på 60-talet inte behövde lära sig svenska. Jobbet krävde inte kommunikation på det viset och många landsmän fanns ofta på samma avdelning. är grymt svårt att lära sig ett nytt språk på äldre dagar. Det är ett problem det här och vet tyvärr ingen lösning... Kanske anställa fler med invandrarbakgrund som kan de olika språken? Nä, kommunerna har ju sparbeting. tänkte inte på det!:P
ha det gött.
Fridens liljor
Skicka en kommentar