onsdag, april 14, 2010

Mitt liv

Planeringsdag imorgon. Jag borde ha läst boken om salutogent tänk. Den finns med som en punkt på agendan.

Salutogent betyder hälsofrämjande. Vad är det som gör att vissa personer bibehåller god hälsa, trots fysiska och psykiska påfrestningar?

Jag tror att det är inställningen. Inställningen till livet, till sig själv och sin omgivning.

I mitt jobb som vårdplanerare träffar jag nya människor varje dag. Med svåra och tunga diagnoser.
Det står helt klart för mig, att de som har en positiv livsinställning klarar påfrestningar mycket, mycket lättare än de som ser saker från den mörka sidan.

Häromdagen träffade jag en 82-årig man, med en 6-7 svåra diagnoser. Hans mål var att få fjällvandra i sommar, som han gjort varenda sommar i åratal.
Och jag är helt övertygad om att han om några månader är uppe i fjällen igen.
Hos honom fanns en gnista, ett hopp och en aldrig sinande förmåga att tro på sig själv.
Och humor förstås. Vi skrattade gott flera gånger under mötet.

Att älska att leva och att älska sig själv. Det är gåtans svar. Det är livets mening. Så svårt att uppnå, så tung väg att gå för att komma dithän.
Men så eftersträvansvärt. Så otroligt värt mödan.

Och vi ska alla den vägen gå. Vi ska leva. Vi ska dö. Vi ska älska andra. Vi ska känna omsorg och ta hand om andra. Först våra barn, sen våra föräldrar. Nånstans där tappar man så lätt bort sig själv.

Nånstans där måste man hitta sig själv igen. Hitta kärleken till sig själv.
Hitta den där gnistan och hoppet. Hitta fjälltoppen helt enkelt. Njuta av den bedårande utsikten, för att inte tala om den bedårande insikten. Insikten om att man faktiskt har ett helt liv att förvalta. Och att man är förbaskat bra på det.
Att man duger precis som man är. Att ingen annan skulle kunna vara en själv, bättre än man är själv.

Det är en gåva att få träffa alla dessa människor i jobbet. Att ta till sig deras erfarenheter och lärdomar. Att känna att en 82-årig gubbe faktiskt förändrat mitt liv litegrann.

16 kommentarer:

Okki sa...

Vilken underbar "gubbe".
Jag blir oxå impad av människor som lyckas ha en sån positiv inställning till livet, trots svårigheter. Försöker ... men det är svårt.
Kram

Znogge sa...

Jag håller delvis med dig men inte helt! Min pappa var alltid positiv och kämpade som en galning men det hjälpte inte ett dugg mot cancer i levern.

Kram

Mia S sa...

Med fler positiva och osjälviska personer skulle vi ha ett bättre samhällsklimat.. det är det som är meningen med livet kanske, att lära sig tänka positivt även när det känns negativt...tror jag. Det är svårt att skratta och känna sorg samtidigt...
Kram kram

Tigris Predikantan sa...

Ja, jag tror jag föll en dag från stegen som den 82-årige mannen du skriver om använder .... mkt hände under kort tid och ... ja, det bidde som det bidde ... Men, jag har inställningen att jag skall tillbaks till den stege och att jag också skall bli en av de "där gamla" med flera diagnoser som lever livet!
*ler*

imse sa...

Znogge, jag kanske uttryckte mig lite klumpigt. Jag tror man klarar att uthärda svår sjukdom bättre om man har en positiv inställning. I sin svåra sjukdom mår man bättre, om man är den där positiva människan.

Znogge sa...

Men jag förstod hur du menade! Med en positiv livssyn blir allt eller i alla fall det mesta lättare. Men det finns en gräns...

Kram!

Cici sa...

En positiv livssyn kan naturligtvis inte hindra sjukdomar från att bryta ut och kanske bryta ner en människa. Men är man av den sorten att man har en positiv livssyn underlättar det många gånger att stå ut. Och ger men upp på ett tidigt stadie på grund av en motsatt karaktär, kan det säkert påskynda sjukdomsförloppet.
Men det är helt klart underbart att i äldreomsorgen få träffa dessa livsoptimister. Bara det inte blir så att vi som arbetar där tar bättre hand om de "trevliga" vårdtagarna bara för att det är så mycket lättare.

gladmymlan sa...

ja, den mentala biten är allt! visst kan man inte bara säga tänk positivt till en med svår cancer...men i vilken situation man än befinner sig i livet, hungrig sjuk, fattig, smärtor, så går ju allt mkt lättare om man är positiv än om man vältrar sig i det som är jobbigt!
nu menar jag inte vältra sig genom att prata om det, för det måste man,
men om man kör sitt race ändå, oavsett, så har man bättre chanser till ett åtminstone mer meningsfullt liv!

en positiv inställning kan aldrig vara fel... nyckeln är som du säger, att ta till vara varje stund, och att tänka framåt, försöka ha lite mål i livet, och att inte låta ens diagnoser dra ner en i skiten...

kram på dej!

Pinglan sa...

Vilket underbart inlägg! Tack för de orden. Det finns hopp om livet när jag läser så optimistiska rader.
Önskar dig en härlig dag!

Åsa sa...

Så fint du skriver och så sant! Det handlar om inställning hela tiden, i allt man gör. Du kloka människa! Kram

messan sa...

Inställningen till livet är a och o.Att älska sig själv och att göra det man tycker är kul och njuta av livet.Med psitivt tänkande kommer man långt:)!
kramar

Charlotte sa...

Håller med Znogge.....det finns en gräns tror jag hur mycket en sjuk människa orkar...
Min mor har genomgått 6 olika cancer och 12 operationer, hon är en otroligt positiv kvinna...hon tänker INTE dö i cancer!

Min bror var 26 år när han dog i cancer,han fick 6 månader, han 'orkade' i ett år över den utsatta tiden, sen var gränsen nådd för honom.

Så visst klarar man sej längre om man är positiv :-)

Kram!

Nonna sa...

Det är ju så klart så att nyckelordet är =KÄRLEK, till sig själv och alla andra. Att sen inte alla får fortsätta i detta jordeliv är en annan sak men kom ihåg det är kroppen som dör inte själen!
Vi kommer tillbaka varv efter varv med ökad kunskap för varje gång.
Sköt om dig Imse och alla dem du möter, positiva och mindre positiva.
Kram Nonna

Humlina sa...

Vackert och sant skrivet Imse.
Och visst har ens inställning betydelse för hur man orkar kämpa med det svåra, det smärtsamma och tuffa.För det är ju just i det svåra som man verkligen behöver tanka och fylla på med extra livskraft, den positiva kraften så inte den negativa tar över Vårrusigakullerbyttakramar

Susjos sa...

Härligt inlägg!
Sug i dej min Glad Award också,finns inne hos mej att hämta om du vill :)
Kram!

kloktok sa...

:)
Så klokt du reflekterar! Var trevligt att läsa.
Är trevligt att möta dessa förnöjsamma kloka människor med så mycket sjukdom/svårighet både bakom och framför sig. De kan verkligen dela med sig av stor livsvisdom!

Trevlig helg.
Fridens & kram