torsdag, augusti 26, 2010

700 meter

Kan ni tänka er hur de instängda gruvarbetarna i Chile har det? Att sitta fast därnere på 700 meters djup.

Jag tycker att det verkar obegripligt hemskt. Och som den sjuksköterska jag är, funderar jag förstås över männens hälsa.
Förmodligen blir de kvar där nere ända till jul. Det är en lång tid och hälsan kommer naturligtvis att svikta för många av dem.

Vad händer om någon får en hjärtinfarkt? Eller blindtarmsinflammation? Vad händer med tarmfunktionen? Hur löser de hygienskötseln?

Oj oj, det finns massor med frågor. Förhoppningsvis får vi svar så småningom.

11 kommentarer:

Susjos sa...

Jag har också funderat på just dessa ting. Läste just att flera av dem är överviktiga,och måste gå ner i vikt för att kunna komma upp därifrån. i brist på mat så bör det ju gå bra!
Läskigt värre är det,tufft för dem därnere...

veiken sa...

En sån fasa. Sitta därnere och inte kunna göra något mer än att vänta....

Jonas sa...

KAn bara hålla med... De jublar för att de lever men... gör de det när de väl kan komma upp??

Znogge sa...

Jag varken kan eller vill tänka tanken för jag inser att det är något som kan knäcka den starkaset av starka.

Amlor sa...

Visst är det hemskt! Jag fick en smärre chock när jag läste det och trodde jag läst fel. Vilken fasa!

Filifjonkan 1 sa...

Hej Imse ja du sen då finns ju klaustrofobi me so utvecklar sig mer n gärna i det läget de sitter i ryser arma människor hoppas det går fortare att få fram dem. Man skall vara tacksam var dag man får leva och inte råkar så illa ut som en de krakar gör, Carpe diem du vet..

ingersord sa...

Jag klarar nästan inte att tänka på dem. Jag får panik bara vid tanken av att vara instängd...
Själv har jag grubblat på vad som händer om en dör...

Cici sa...

I dag på radions nyhetssändning sa dom att det var på 7000 meter dom satt fast. En nolla mer eller mindre kan ha stor betydelse. Vad som är rätt vet inte jag.

caja sa...

Jag tror att mångas tankar går till dem nu och lång tid framöver, åh vad hemskt det måste vara för dem där nere och även för deras nära ovan jord. Hur klarar psyket denna enorma påfrestning som det måste vara att vara instängd..länge...länge. Nä arma människor, mitt ljus har tänts mer än en gång för er redan.....

Må väl/caja

Åsa! sa...

Jag har tänk på precis samma frågor. Vilken fruktansvärd situation!

cadulina sa...

Jag är själv från Chile. Får senaste nyheterna från chilensk tv.
Tack för omtanken för mina 33 landsmän som sitter fast i gruvan. Dem har börjat få särskild kost nerskickat, brev och kläder.
Det är otroligt att se hur dem behåller humöret uppe och det betyder jättemkt för dem att höra att folk tänker på dem.
Många av dem är troende och det är gripande att höra hur dem fortsätter att lovprisa o är så tacksamma.