söndag, augusti 08, 2010

Satt på prov

Nu är vi hemma från lägret igen, jag och katten. Ja, katten har mestadels vistats i stugan, eftersom vädret var så lynnigt, med mycket regn.

Jag ångrar lägervistelsen av hela mitt hjärta. En semestervecka la jag ner på något, som mest liknade ett arbetsläger.

Det finns nämligen en liten falang inom scouting, som driver sin verksamhet med någon sorts militärisk disciplin. Och för första gången hamnade jag i en lägerby med sådana människor. Man blandar ju oftast kårer från olika orter, vi var runt 50-60 personer i vår by.

De här människorna, från en annan ort i Sverige, tog direkt kommandot och utnämnde sig själva till ledare över byn.
Vi var bara ett fåtal scoutledare från vår ort och hamnade på något vis i underläge. Vi fick ta hand om deras barn också, för de var som sagt enbart byledare, som gav order.
Så för oss och barnen blev det ett läger, där vi fick slita extremt mycket. Från ottan till sena kvällen.

Att laga mat över öppen eld, tre gånger om dagen, till så många personer tar tid. Liksom att bära ved och vatten långa sträckor.
Terrängen i Tiveden är oerhört kuperad och svårforcerad.

Många gånger kände jag att jag ville åka hem, men det skulle ha inneburit att barnen blev lämnade i sticket, så jag härdade ut.
Barnen har varit helt underbara. De fick slita som djur, men har klarat alla påfrestningar galant. Jag kunde inte berömma dem nog igår, när vi tog avsked.

Själv tillhör jag den största falangen inom scoutingen. En falang där vi med glädje, humor och mycket lek lär oss saker och utför praktiska sysslor.

Men vad vet jag, det kanske var nyttigt, både för barnen och oss vuxna, att prova på det här synsättet och framför allt känna att vi klarade av att leva under sådana här omständigheter.

Nu är semestern slut och att återgå till jobbet efter den här veckan, känns som rena barnleken.

15 kommentarer:

Znogge sa...

Tänk så olika det kan vara! Jag föredrar helt klart din linje ;-)

Kram och välkomna hem, båda två!

Bloggarmorsan sa...

Stackars ungar! )=
Stackars dig. Och stackars katten...
Kram

Pinglan sa...

Vad bra att du ändå pallade med lägret.
Kul att du känner å positivt inför jobbet.
Ha en skön söndag och jag önskar dig en bra start på jobbet igen.

Trollpackan sa...

Jag hade gått i strejk redan efter första dagen, och tagit upp det till diskussion.
Har jag semester så har jag, och ska jag jobba på den så vill jag veta det innan, för att kunna välja något annat;)
Scouterna ska vara glada för att du är med i deras kår tycker jag! För det där är vad jag kallar för "ideellt arbete", och ska belönas.

Cici sa...

Så konstigt att ni accepterade situationen. Du verkar ju ha skinn på näsan.

imse sa...

Svar: Vissa personer är svåra att rå på. Och man får ödsla enormt mycket energi på att nå dem. Det var så jag kände det. Energin behövde jag till barnen.
De här hade makt- och kontrollbehov. Såna kan eggas av att man ifrågasätter och den glädjen ville jag inte ge dem.
Och det var bara frågan om en vecka.

Boddan sa...

"Rena barnleken" - haha du är allt för rolig du ;o)

Polargrevinnan sa...

Välkommen hem och jag förstår att du måste vila upp dig. Jag var på samma läger 1976 och bodde då i tält med barnen. Och regnade gjorde det men ungarna var underbara.
Jag känner igen mäniskorna du beskriver. Militärisk diciplin var just rätta orden. Det finns en del av den här sorten i scouting och de är inte roliga för någon. Jag slutade med scouting mycket på grund av en ordföranden av nämnda sort.
Jag har själv kommit hem från landet och kunde ibland bli trött på det omoderna hushållet. Samtidigt tycker jag att det är skönt att diska under bar himmel och att gå hundra meter och hämta vatten - tankarna går ofta till de som bor i tältläger på grund av diverse naturkatastofer.
Om du är intresserad så gå in på min blogg och rösta på var jag ska resa. Jag avlutar "grejen" i morgon kväll.
Vakna nu i morgon sträck på dig,stig upp och vrid på kranen, sätt på kaffet - och njut innan du går till ett "vilsamt" arbete.
Klappa kissen från mig.
Kram Viola

Åsa! sa...

Det låter lite väl hårt för att vara i min smak. Militärstuket har aldrig tilltalat mig, fy bubblan för att bli tillsagd vad man ska göra!

UnderCover sa...

En del människor önskar man att man kunde stänga av, skicka hem, sudda bort. Och det konstig är att så'na där så gott som alltid "vinner"

Välkommen hem :o)

Amlor sa...

Det lät inte vidare trevligt. Jag har mycket svårt för den typen av människor. Strongt av dig att palla läget.
Ha det gott!
Kram :-)

Ejsans värld sa...

Tråkigt att det inte blev den "lyx" du tänkt dig. Jag har aldrig varit scout och då inte heller på läger.
Men nog trodde jag man delade på sysslor och kom överens om inte annat om vem som ska göra vad.

Hoppas Iasi hade det fint där.

Du får "koppla av" när du kommer tillbaka i de gamla gängorna på jobbet där det nog går annorlunda till.

Kram

ingersord sa...

Gick det verkligen inte att tala dem till rätta????
Vad fick nu barnen med sig efter ett sådant arbetsläger...???
Önskar dig en lugn start på arbetsåret.

Kalmardamen sa...

Välkomna hem, både du och katten!

Usch, ett "arbetsläger", kanske förlorar ni några unga som fick nog.
Tur, att du orkade stanna.
Föredrar helt klart din falang.
Var i min ungdom på ett scoutläger i SMU:s regi.
Där var det bra, inget arbetsläger!

Kram!

Anonym sa...

hah. jag brukar behandla såna människor på ett annat sätt; om jag kommit fram till att människorna inte går att prata med så brukar jag bara lyssna - och sedan organisera det som det passar mig oberoende av dessa människor.

hur ofta får man inte använda meningen "jo, ja, jag hörde att du pratade, jag visste bara inte att du bestämde" :)

väl notera att det är en väldans skillnad att vara överens om något och att bli beordrad av någon som "egentligen" inte bestämmer mer än vad man låter dem.

//Tinky