lördag, november 13, 2010

Rostig bitch

Idag är det en stor dag. Jag ska nämligen titta på en lägenhet på ett äldreboende. Nej, nej det är inte jag som ska flytta dit, utan det är mamsen som fått ett boendeerbjudande.
Så hon och jag tar oss en titt på lägenheten på eftermiddagen.

Men ska jag vara ärlig är jag väldigt kluven inför detta. För lägenheten och äldreboendet är nämligen beläget i samma hus som jag jobbar. Jättepraktiskt på många sätt, naturligtvis, men samtidigt är det kanske inte helt bekvämt för personalen att ha en anhörig så nära.

Å andra sidan är jag en väldigt snäll anhörig. Så länge allt fungerar som det ska. Men gudarna ska veta att jag kan vara en riktig bitch, om det behövs.
För då blir jag obekväm och jobbig, inte lätt att tas med.

Häromdagen sa jag till min jobbarkompis, att jag ibland skulle önska att jag var som en teflonpanna. Där inget fastnar, allt rinner ut.
Istället är jag som en rostig gammal järngryta, där precis allt fastnar. Och blir vidbränt.
Och ibland kan jag känna, att somliga vill slänga ut den här gamla järngrytan tillsammans med diskvattnet!

12 kommentarer:

4U2 sa...

Ja, inte är du ensam då? men järn är bra! Hoppas allt löser sig med din mammas lght, vad ni två tycker är det viktigaste.

Caja: sa...

Håller med föregående "talare"!!! Det är väl bra att det finns folk som bryr sig, vet hur du känner....HATAR orättvisor mot människor som inte kan prata för sig eller försvara sig! Skönt för din mamma att ha dig i närheten!!!

Tack för komplimangen om mina boots i min gästbok ;-) De är verkligen speciella och drar blickarna till sig när de är på! Tyvärr har jag ju en kropp som är totalsabbad så den gillar inte klackar men då och då har jag dem på några timmar..vill man vara fin får man lida pin, heter det ju och ibland stämmer det minsann!

Lördagskram till dig/caja

Znogge sa...

Jag tycker ändå att det låter som ett vettigt alternativ. Du kan jobbba och hålla koll. Kanske underlättar det lite? Sparar tid åt dig...

Kram

mimmione sa...

spelar ingen roll om det är i samma hus, känns det ok så kommer det att bli ok, min man med syskon hälsade på sin mamma på hennes äldreboende varje dag och tror att hon klarade sig så länge tack vare deras besök och omtanke,

Gunnar sa...

Jag föredrar järnpannor.Dom vinner i längden.
trevlig helg!

Susjos sa...

Jag är tacksam för att jag jobbar inom vården och nu är en anhörig,när pappa kräver vård. Det är bra att din mamma och min pappa har oss nu ;)

Cici sa...

Förstår dilemmat, men det måste ju ändå vara mycket praktiskt och positivt för din mamma som kan få besök ofta.

kloktok sa...

Ett klart dilemma, men kanske även en slags trygghet för både dig och mamma att du finns i närheten och kan rosta till om så skulle behövas!:)

Sköt om dig & ha en fortsatt trvelig helg.

Fridens & kram

Pia sa...

Jag minns när min morfar hamnade på ett korttidsboende, då hade han tre bitchiga döttrar som såg till att han hade det bra. Personalen behandlade inte honom(eller några andra boende) spec bra.. Men jäklar, när min mamma och mostrar såg det.. då blev det banne mig ändring!

Så.. med det sagt så hoppas jag att lägenheten blir bra. Det är ju perfekt att ha henne så nära, det blir smidigare för dig att slippa långa resor till något annat boende..

Men jag kan också förstå vad du menar med att allt fastnar!! Teflonminne vore bra ibland!

Skönt att få in henne på ett boende där hon är "under kontroll", så du slipper gå omkring med den där oron i kroppen.

Kram på dig!!!

Åsa! sa...

Inte är det någon rostig järngryta! Det är viktigt med människor som orkar protestera och orkar stå upp!

Bibban sa...

hehehe åh gamla järngrytor som är så bra, där blir det aldrig fel. Lycka till med titten, det är inte helt lätt inför ett sådant val, jag vet !
Kram Bibban

Bildgatan-Avsändare Margareta sa...

Vilken underbar liknelse du gjorde, gillar den skarpt.

Teflonpanna får man vara ibland men inte när det gäller ens föräldrar (eller barn). Jag förstår dina tankar kring att ha mamma i samma hus, men jag skulel tro att fördelarna överväger. Tycker någon att du är besvärlig så vet du direkt att du agerat rätt, så är det oftast -tyvärr.

Sedan när du blir demensminister kan du fixa till allt det där besvärliga och göra det till det normala. Jag håller på dig (och din mor) att du ska känna att du gör rätt.