Tillfällig comeback

Min tillfälliga bloggcomeback för ett tag sedan, blev just tillfällig. Tids- och energibrist har sett till det.

Att jag är upp över öronen fylld med arbete på mitt jobb, leder till att orken till så mycket annat inte riktigt infinner sig.

Många svårt sjuka patienter ska tas om hand av kommunen och det är mycket att styra upp där.

Sen står vinterkräksjukan för dörren. Eller rättare sagt, den är innanför dörren på vårt lasarett. Vilket gör det extra komplicerat att vårdplanera ut patienterna.

Jag fick be mitt team dra i handbromsen för ett tag sedan, vi hade så många vårdplaneringar att jag bara inte orkade längre. Jag märkte att kvaliteten försämrades och min hjärna gick på högvarv.

Och när vi började prata om det, kände vi alla fem samma sak.

Jag har ju varit inne i väggen en gång förut, och vill inte under några omständigheter hamna där igen.

Vad det gäller min diabetes, så mår jag mycket bättre. Insulinet har verkligen gjort susen. Jag håller fortfarande på att trappa upp dosen, för jag är inte nere i acceptabla värden än.

Dessvärre finns ett annat problem, jag har under några år märkt att jag hör sämre och sämre. Så till slut gick jag iväg och testade hörseln. Och mycket riktigt, jag har en hörselnedsättning. Skulle tro att den är en följd av min diabetes.

Så om ett par veckor ska jag till en audionommottagning och se vad de kan hitta på för hjälpmedel.

Jag ser dock fram emot att få ett hörselhjälpmedel, för det är ansträngande att försöka höra vad folk säger. Jag sitter ju i samtal med patienter hela dagarna och misstänker att min pressade situation delvis kan bero på detta.

Det var allt för denna gång.

Kramen och pussen!

Nu är jag arg igen ...

Jag fick börja med insulin för några dagar sedan. Och fick en smärre chock. Jag blev så pigg! Tröttheten var som bortblåst. Dimsynen likaså. Kommer ihåg att jag upplevde samma fenomen, när jag fick insulin under en av mina graviditeter.

Dock ropade jag hej, en aning för tidigt. För det tar tid att få in rätt dos. Jag fick sluta med en av mina blodsockertabletter, samtidigt som jag började med insulinet. Och när effekten av den tabletten gick ur kroppen, steg mitt blodsocker igen och tröttheten kom tillbaka.

Så nu har jag ökat på dosen lite mer än farbror doktorn ordinerat. För tålamod kan jag ha i många sammanhang. Men jag har svårt att öka på saker så där lite bitvis.

Snabbt och effektivt ska det vara, i alla sammanhang. Sån är jag.

Annars är jag mest uppretad över hur vårt landsting sköter de svårast sjuka. Eller inte sköter ...

Utan kastar ut patienter till oss i kommunen. Trots att landstinget har specialistkompetensen. Man har geriatriker, psykiatriker, logopeder, kuratorer, psykologer etc etc.

I kommunen är sjuksköterskan den med högsta medicinska kompetensen.

Och vi ska ta hand om de riktigt svåra fallen. Den ekvationen går inte ihop.

Nej, det här retar upp mig så vansinnigt. Jag skriver avvikelserapporter, men känner inte att det leder någonvart.

Någon kanske kommer ihåg att jag skrev brev till 18 landstingspolitiker angående cancervården. Jag fick svar från 1 ....

Det visar vilket engagemang de har som styr över landstinget. Eller brist på engagemang, rättare sagt.

Funderar faktiskt på fullaste allvar att engagera mig politiskt. Tyvärr vill jag inte gå med i det parti som svarade mig, utan jag får se mig om efter ett annat lämpligt parti.

Ger inte upp

Det här med bloggeriet ligger fortfarande i viss mån i träda hos mig. Ork, kraft och tid räcker inte alltid till.

Snälla är ni, som ändå tittar in och kommenterar de få inläggen.

Hoppas energin är på återkomst snart. Kören har startat i veckan och det, om något, är ju en energigivare av hög klass.

Låtlistan för hösten är fantastisk och vi kommer att få besök av Oskar Linnros under en kväll. Vi har alltid, under höstterminen, besök av någon känd gäst, som vi sjunger några låtar med.

Sen ställer vi upp i Julkörskampen igen. Förra året vann vi. Naturligtvis går vi in för seger även detta år.

I vår ska vi ha en stor konsert på Hovet. Några riktiga kändisar är tillfrågade om de vill deltaga. Spännande! I våras hade vi konsert med Martin Stenmarck.

Mitt jobb är en energislukare. Jag ska planera in hemsjukvården, för i många fall extremt sjuka personer. Eller också ska jag säga att vi inte kan ta emot dessa patienter i hemmen. Tuffa beslut.

De som vill vårdas i hemmet i livets slutskede, försöker jag alltid ordna till det för. Men det är mycket planering för att få ihop det. Speciellt om det är avancerad apparatur inblandad och om det måste finnas sjuksköterskor närvarande hela tiden.

Sjuksköterskor växer som bekant inte på trän.

Tur att jag är envis som en åsna och i princip aldrig ger upp.

Kronisk sjukdom

Att ha en kronisk sjukdom, i mitt fall diabetes, är något som påverkar hela ens livsföring. Att alltid tänka på vad jag äter och att jag äter. Att äta 11 stycken tabletter/dag. Att känna att sjukdomen försämras hela tiden.

Allt det där präglar hela livet. Vetskapen om alla komplikationer som förmodligen kommer, ger en känsla av hopplöshet ibland.

Diabetesen påverkar mina ögon mycket. Har haft en näthinneavlossning och för höga sockervärden ger direkt dimsyn.

Det påverkar orken, det ger värk i lederna. Det försämrar hörseln. För sockret finns överallt, inte bara i blodet, utan det lagras i hela kroppen.

Njurar, ögon och sårläkning på fötter och ben, är det som påverkas mycket av diabetes. Oerhört många får amputera sina fötter. Eller börja med dialys när njurarna slutat fungera.

Förra veckan sattes jag in på ytterligare en tablettsort. Den har nu lett till så hemsk magkatarr att jag inte kan fortsätta med den. Smärta ända upp i matstrupen, gör att jag knappast kan äta eller dricka.

Så det blir ny kontakt med doktorn i morgon.

Magkatarren från helvetet har fått mig i ett fast grepp.

Mat och musik

Igår var det 1:a oktober. Och vi sitter ute och grillar och äter veganlunch. Hos yngste sonen i Stockholm. Ett något försenat födelsedagsfirande var det. Den unge mannen är som andra unga män en upptagen man. Därför kunde x-maken och jag inte fira honom förrän igår.

Bättre tur med vädret kunde vi inte haft. Sol och värme hela dagen.

Kvällen tillbringade jag i en annan storstad, Västerås. På konsert med Eldkvarn, närmare bestämt. Kezzi tog andre sonens flickvän hand om.

Eldkvarn vet hur en slipsten ska dras. Skickliga musiker och medryckande låtar.

Även idag har det varit fullt upp. Jag har haft matlaget här på middag. Kalops blev det. Till efterrätt serverade jag ugnsstekta äpplen med vaniljsås. Rejäl husmanskost, alltså.

Veckan som gick ägnade jag mycket tid och energi åt att planera tillvaron för en ung, mycket svårt cancersjuk patient. Det är de sista dagarna/veckorna i denna persons liv och att få till det så bra som möjligt var en utmaning. Men det gick bra. Jag tror alla blev nöjda.

Då kände jag hur oerhört viktigt mitt jobb är. Och att jag aldrig vill jobba med något annat.