Vänner

Nyårsaftonen bjöd på mycket god mat och trevligt sällskap. Vi är ett gäng, som har hängt ihop sedan ungdomen. Vi har festat, semestrat, delat sorg och glädje under många, många år.

Festen igår kom dock av sig något, när en av deltagarna plötsligt reser sig upp, slänger ur sig en inte allt för vänlig replik och tar sitt pick och pack och går hem. Partnern reser sig upp och lommar efter.
Vi andra satt som fågelholkar. Vi förstod absolut ingenting. Ingen visste om ilskan var riktad mot någon speciell, mot alla eller mot oss, som värdar. Det kändes i alla fall väldigt, väldigt tråkigt. Vi har aldrig varit med om något liknande. Vi har känt oss sammansvetsade och kunnat prata och diskutera om vad som helst.
Jag hoppas i alla fall att den här personen lämnar en förklaring så småningom.

Några direkta nyårslöften har jag inte avgivit. Äta mindre och motionera mera borde man förstås lova, men sånt har jag så svårt att hålla.
Däremot har jag tänkt att jag ska börja använda kjol lite mer. Bli lite kvinnligare i klädseln. Inte alltid gå omkring i jeans och tröja. Ett sånt löfte borde jag kunna hålla, samt försöka ta hand om mig själv och lyssna på kroppens signaler.

Men nu vill jag bara veta hur min vän mår, vad det var som gick så fel. Kan jag, så vill jag ställa allt till rätta.