Jag vet vad jag pratar om

I mitt inlägg om Saudiarabien, har jag fått kommentarer från en person, som hävdar att jag inte vet vad jag pratar om.
Tyvärr har inte personen länkat till någon sida, så jag har ingen aning om vem det är. Men jag skulle bara vilja framhålla, att när det gäller just den här frågan, så vet jag mycket väl vad jag pratar om.

Mellerstaösternkrisen har jag varit intresserad av så länge jag kan minnas. Och jag kan verkligen säga att jag har läst spaltmeter om konflikten.
Däremot har jag inte rakt av köpt svenska mediers rapportering i ämnet. För där kan man i de flesta fall läsa att Israel är den stora boven.

För naturligtvis är det i en konflikt av den här digniteten två sidor som strider. På båda sidor har många civila offer skördats genom åren, vilket också alltid är ett resultat av krigshandlingar.
Den senaste israeliska offensiven var ett svar på angrepp från Gazas håll. Men det är sällan sådant rapporteras i media, utan där framställs ofta Gaza som ett oskyldigt offer.

På Hamas officiella agenda står utplåning av Israel som mål. Den arabiska världen är oerhört stor och man vill alltså även lägga, det i det här förhållandet lilla landet Israel under sina fötter.
Hamas program finns upplagt på internet, både på svenska och engelska, så det är lätt att gå in och läsa vad deras krigshandlingar syftar till.
Man kan också läsa att till exempel homosexualitet betraktas som ett brott.

Saudiarabien är det mest islamistiska landet i mellanöstern. Sharialagar styr landet. Kvinnosynen är extremt strikt och starkt reglerad i sharialagen. Kvinnans plats är i hemmet och man tillåter till och med giftermål med flickor från åtta års ålder.
Sen finns det länder som till exempel Egypten, som har en lagstiftning som bara delvis grundar sig på sharia.

Att det någonsin skulle kunna bli fred mellan Hamas och Israel har jag svårt att tänka mig. Ingendera part är villig att kompromissa med den andre. Och att Israel inte vill kompromissa tycker jag är helt förståeligt.

Israel verkar också mer och mer tappa sitt stöd från tidigare bundsförvanten USA, i och med Obamas välvilliga inställning till den muslimska världen.

Islamismen sprider ut sig i världen, det är alltså den politiska grenen av islam, vilket gör åtminstone mig oroad.
Islam i sig är en tro och lära, som jag inte på något sätt kan förlika mig med. Bland annat för den föråldrade kvinnosynen och för att man inte accepterar andra trosläror.
Blandar man sen in politiska värderingar och låter unga människor bli självmordsbombare, så väcker det än mer avsky hos mig.

De som ensidigt försvarar Hamas agerande i Gaza, borde ta sig en funderare på vad det egentligen är, som de försvarar.