Livet går upp och ner hörrni. Dalar och toppar om vartannat.
Min lilla svärmor fick för några månader sedan två nya barnbarnsbarn. Två nya små knyten, som precis kommit till denna värld.
Själv är hon just på väg att lämna vår värld. Hon åkte in på sjukhus för ett tag sedan, i sviterna efter en jobbig vinterkräksjuka.
Nu har en läkare precis meddelat att man inte kan göra något mer. Det är förmodligen bara dagar kvar av hennes liv. Min man, som nu befinner sig i Köpenhamn, fick just det beskedet. Och jag hörde i telefonen hur ledsen och tagen han var.
Nu hoppas jag bara att tågen går som de ska, så han kan ta sig hem imorgon som planerat. Igår fick han ta buss ner, istället för flyg.
Det känns tungt och sorgligt. Min lilla svärmor, ja hon är verkligen pytteliten, är nog den snällaste och mest oförargliga människa som finns. Jag har aldrig hört henne säga ett elakt ord.
Jag är glad att mina barn har hennes gener i sig. Bättre kan man inte tänka sig.
Tack och lov har min man många syskon, så de kan dela bördan och sorgen tillsammans, de närmaste dagarna.
Annars är det mest askan, som allt kretsar kring. Jag blir lite beklämd över att Islands befolkning uppmärksammas så lite. De bor och lever mitt i askhelvetet. De måste ta in sin boskap i trånga utrymmen. Och tänk på alla hästar som springer fria, hur ska de klara sig?
Jag har ju varit på Island en gång och hade ett tag planer på att åka dit i vår igen. Nu var det min snålhet som hindrade mig från att boka en resa dit för ett tag sedan. Och tur var det.
Men jag känner för islänningarna, redan hårt prövade och så nu detta. Att leva i klimatet på Island är tufft i vanliga fall, även om det är en fantastiskt vacker ö, hur det är nu kan man inte föreställa sig.
Det här är kvällens deppiga tankar, från en lite avslagen och matt gräsänka.
11 kommentarer:
Jag förstår att det är tufft för er, jag har själv gamla föräldrar och en dag så står man inför det faktum att tiden är ute. sorgligt en tanke jag har är: dom har levt länge och upplevt en massa bra saker. Men hur länge dom än levt så blir man ledsen. tänker på er
Kram Bibban
Det var tråkiga nyheter och nog hade ni behövt vara tillsammans. Hoppas maken kommer hem som planerat.
Kramar!
Sånt är ju livet men det är alltid sorgligt då det sker. Men hon måste vara ganska gammal som har barnbarnsbarn och hon kanske känner sig ha levt sitt liv.
Jag bodde 90 mil bort då min mamma gick bort och det kändes inget vidare att inte kunna vara vid hennes sida den sista tiden.
Det var tråkigt att höra.
I bland är det inte långt mellan glädje och sorg.
Kram Okki
Varmaste kramen till er!
Livet har sina uppförsbackar onekligen. Vad härligt med en sådan god relation med svärmor...., och att du kan glädjas åt att dina barn bär en liten bit av henne i sina gener...
Men jobbigt att inte kunna vara tillsammans med mannen din när livet kör ihop sig.
Allt gott och varma kramar!
Hej
Trist när nån man håller av är på väg bort. Det tillhör ju livet men är inte mindre tungt för det.
Var rädd om Dig!
Jag har också tänk på Islänningarna...här ventileras mest hur jobbigt vi har det som inte har flyget att tillgå....märkligt!
Oj, sorgligt att din svärmor snart kanske kastar in handduken. Fast vi ska ju alla den vägen vandra. Ändå är det ju kanske jobbigt för just din familj. Hoppas du ser ljus i tillvaron ändå, Imse.
Känner också för islänningarna.
Blir så less på medierna. De rapporterar om hur katastrofalt det är att flygen inte går. Precis som om vi resenärer är jordens mittpunkt som allt ska kretsa kring. Håller med dig om att vi borde fokusera på islänningarna och deras liv just nu.
Önskar dig en fin helg!
Vinterkräksjukan var illa i år! Det är ett som är säkert. Jag förstår att den måste varit svår för äldre... Hoppas maken hinner hem...
Tänk att det var en vulkan som lamslog så stora delar av flygtrafiken! Tala om sårbarhet.
Många kramar från Pennelina!
Ja förstår att det känns tungt när en kär svärmor är på väg bort... Hoppas din make kommer hem fort.
På tal om Islänningarna... folk har t o m mage att skämta på deras bekostnad pga vulkanutbrottet - det är fräckt!
Skicka en kommentar