Det närmar sig

Tiden rullar på och nu är det bara två veckor kvar att arbeta innan semestern.
På jobbet är det fullt ös, vill jag lova. Sjukhusen skickar ut patienter i parti och minut och vi i kommunen har bara att tacka och ta emot.

Jag har även åtagit mig lite andra arbetsuppgifter, ja jag vet, jag har svårt att säga nej och tror alltid att allt ska ordna sig. Och det gör det ju för det mesta.

Vi har ingen MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska), under den här och nästa vecka. Så det har blivit min uppgift. Plus att jag hjälper LSS-enheten med delegeringar till sommarvikarierna.

På hemmafronten väntar jag ivrigt på kattungens ankomst. Mannen i huset håller på och snickrar en myggdörr, så att vi ska kunna ha dörren öppen utan att katten smiter ut.

Nu tycker förstås mannen att det bara vore bra om katten skulle smita, men jag brukar påminna honom om att kilopriset på den lilla kraken vida överstiger kilopriset på oxfilé och att det vore en stor ekonomisk förlust om kattkraken försvann.

Att investera i en katt, ser han som en ytterst olämplig investering, men det är dock inte i spekulationssyfte, som jag ämnar köpa den lilla kattungen. Även om andrahandsvärdet kanske är rätt skapligt.

Nej, tanken på att dela bostad med en katt, har han fortfarande inte förlikat sig med. Och att han skulle bli tjenis och kompis med katten, finns inte ens på kartan.
Hundarna som vi har haft har varit mina, enbart mina.

Så vi får se om de två kommer att tolerera varandra eller om det blir en riktig catfight!