Snart så....Jodå, jag har haft katt förut. Min man var lika mycket emot det då, som han är nu. Han är och förblir en djurovän av rang. Det kommer aldrig ändras. Finns inte ett djur i världen, som kan charma honom.
Så den storörade katten får hålla till godo med matte. Som är desto mer lättcharmad.
Idag har vi fått en diagnos. På mor min. Som väntat visade alla testerna att hon har en frontal demens, minnet är i stort sett intakt, men de logiska, tänkande funktionerna är kraftigt nedsatta.
Bromsmedicin fungerar inte alls på den här typen av demens, utan det är bara att gilla läget, helt enkelt.
Hon har ingen som helst sjukdomsinsikt och kunde inte alls ta till sig provresultaten.
Visst är det tragiskt att hon har fått en sådan allvarlig, kronisk sjukdom, men samtidigt är det som en befrielse att hon har fått en diagnos.
Jag tror att det blir lättare för både mig och övriga familjen, att acceptera hennes tokerier, när vi nu vet exakt vad det beror på.
Men det är ingen lätt uppgift. Att hantera personer med frontallobsdemens är oerhört krävande. Många är de gånger då jag faktiskt mer eller mindre önskat livet ur henne.
En positiv sak med henne är i alla fall att hon är en stor djurvän, så att hon kommer att låta sig charmas av den storörade katten, är jag helt säker på.
16 kommentarer:
Jag tror det är den svåraste formen för demens, att hantera för anhöriga. Ett ledsamt besked, men kanske ändå gott att veta...kram
Kan tänka mej att det här var inte det svar ni ville ha, men bättre att veta.
Som du skriver: att det blir nog lättare att acceptera alla 'tokigheter'.
Skönt iaf att de är djurvänner :-)
Kan förstå att du längtar nu efter lilla kissen!
Kramar!
Det är ingen diagnos men önskar sina anhöriga eller sig själv, men som man ändå måste acceptera. Och det kanske ändå blir lättare att hantera när man vet att det är en sjukdom bakom och inte bara "tokerier".
ja, då vet ni iaf vad det beror på
Frontallobsdemenserna är fruktansvärda!
Känner med dig...
Kram
Helt okej, att önska livet ur folk!
Lite mental "ventil" behövs alltid!
Har tagit hand om min Pappa som haft 4 riktigt svåra år, men helt otroligt nu är i princip "kärnfrisk", men han är inte dement på något sett, jag känner till problematiken!
Ha en fin helg!
Kram ifrån Peter!
Inte trevlig diagnos, men likväl bra att veta. Nu gäller det att du skaffar avlastning innan du bränner dej!!
Skönt med svart på vitt. men tufft förstås...hoppas du har avlastning! och tur att hon e djurvän mor din :)
Inget roligt besked...just att frontallobsdementa kan fungera relativt bra i vissa situationer och vara totalt distanslösa i andra. Tufft...känner verkligen med dig! Kram!
Så tråkigt. En diagnos förändrar inte situationen men kan ändå göra att det känns en aning lättare att bära....
Styrkekramar,
Å
Har ingen erfarenhet men bara ordet demens gör att jag tycker det känns jobbigt. Som du skriver är det ändå skönt att få en diagnos.
Tur att mor din är djurvän då har du i alla fall en bundsförvant i släkten och det kommer hon säkert ihåg, att hon gillar katter.
Kan förstå att det är dubbla känslor inför den diagnosen. Men nu vet ni och kanske att det kan bli lättare att få den hjälp ni behöver.
Styrkekramar!
Det där låter som en jobbig variant. Min mamma hade "vanlig" demens ett par år innan hon gick bort. Det var jobbigt men det som din mamma har verkar värre.
Det var tråkigt för er och mor din, men samtidigt så är det förstås en slags lättnad också. Så trist att det finns sjukdomar öht!
Kram i sommaren och ha det så bra i solen!
Tufft med din mamma och hennes diagnos. Men ett stort grattis till en fyrtassad vän som snart smyger in. Katter är toppen!
Kram
Ber dig kika in på en blogg som jag fann innan, tror att den skulle kunna vara något för dig. Tack för bra texter, ska laga middag nu men återkommer om ork/värk tillåter senare ikväll annars i morgon.
www.himlastigen.blogspot.com
Må väl/caja
Skicka en kommentar