Idag hade min mamma packat en kasse på sjukhuset. Hon skulle gå hem, sa hon. Men det kan du inte, försökte jag säga, du får komma till ett korttidsboende ett tag. Tills armen blir bra.
Jag vill bo hemma på xxx-gatan, säger hon. Oändligt sorgligt.
Och det är så smärtsamt, så smärtsamt....
12 kommentarer:
Tufft förstår jag...När viljan finns men allt inte fungerar. Kropp och själ hänger inte med...
Kram
Usch ja, måste göra så ont i dig!!
KRAM ♥
har man inte själv varit i din situation så är det nog svårt att riktigt fatta hur det kan kännas - själv har jag ej behövt befinna mig i den situationen du befinner dig - därför kan jag heller inte riktigt förstå - så är det - ska jag vara tacksam för att jag inte har det som du? - ja kanske - men istället borde jag ju rimligen försöka mej på att leva mig in hur du har det utgående från den beskrivning du givit här på din blogg - men lätt är det inte för en utomstående som aldrig behövt uppleva något liknande...
Själv har jag varit med om såna saker och jag försökte tänka så här: OM jag själv blir så "förståndsbefriad" att jag inte längre kan se till mitt eget bästa då vill jag att man och/eller barn gör det åt mig. Jag har t.o.m pratat med barnen för den dagen är det ju lättare för dem.(om de minns det??)
Att det sen inte är solklart och lätt är ju naturligt men försök fokusera på att ha hennes eget bästa för ögonen. Bra bemötande på korttids och utsikten att det är för en tid kommer att hjälpa er.
Kramar från Nonna
Usch ja, vad jobbigt det är! Kramar till dig!
Kram.
Förstår att det gör ont, så ont. Försök att inte få dåligt samvete, detta är ändå den väg som är bäst att gå efter omständigheterna.
Styrkekramar!
:(
Så ledsamt när människor inte förstår sitt eget bästa liksom...
Var rädd om dig.
Kramen
jobbigt gäller nog bara upprepa, upprepa, upprepa, det jobbigaste är bara att det inte hjälper att upprepa.
Hej Imse. Åh ja stackars henne och stackars dig så ont det gör i själen men vad skall man göra det går ju inte.Man får försöka prata bort dem om det går fast samtidigt förklara för dem ändå kanske fungerar det bitvis med minnet ibland men ja det är tufft att bli gammal och skada sig dessutom
Styrkekram till dig min vän/caja
Fredag Hej Imse.'
bara in och skickar dig lite extra kraft så du klarar dig igenom detta men det gör man konstigt nog. Vi kvinnor har en inre styrka som visar sig när den måste det det är märkligt man tror det inte men så är det.
Skicka en kommentar