lördag, oktober 23, 2010

Efter pausen

Har haft en ofrivillig bloggpaus denna vecka. Någon tid för bloggande har icke infunnit sig.
Ett par dagar spenderades i huvudstaden. Vi var ca 20 personer från arbetet, som konfererade och diskuterade i dagarna två.
På kvällen gjordes en guidad spökvandring i Gamla stan. Vi såg gamla hus och trånga gränder. Fick höra om blodiga slag och bestialiska mord. Dessvärre syntes inget spöke till.

Några arbetskamrater hyser stor skräck för spöken. Jag är naturligtvis motvalls och gillar spöken och hade sett fram emot att stifta närmare bekantskap med ett storstadsdito.

Efter dessa intensiva dagar har veckan rullat på i samma takt. Mycket på jobbet och superrolig körsång i torsdagskväll.
Denna termin kommer kören att få besök av Kikki Danielsson, så nu repar vi "Bra vibrationer" för fullt.

Min moder har anlänt till ett korttidsboende, och där var jag på besök igårkväll. Hon pratar mycket om att "åka hem", men när man pratar närmare om vad hem är, så är det inte lägenheten hon pratar om, utan något helt annat hem.
Jag har inte lyckats klura ut vad hon menar, men det är förmodligen något som ligger långt tillbaka i tiden.

Kattpojken Isai, har också varit på äventyr denna vecka. Han blev nämligen kastrerad i måndags och det har förlöpt helt utan komplikationer.
Han är lika vild och glad som förut, och som vanligt ständigt hungrig. Nu finns det en risk för övervikt, efter kastreringen, så en mer noggrann kosthållning är nog att föredra.

Helgen kommer att innehålla en del sång, en del besök hos mor och en stor del kattgos.
Och bloggläsning, inte minst!

10 kommentarer:

Znogge sa...

Herr Hund är kastrerad men har inte lagt på sig ett gram så alla gör det inte. Han äter normalt foder och det fungerar fint. Men visst måste man vara uppmärksam på dem...

Kram och välkommen tillbaka!

Marianne Johansson sa...

kom att tänka på detta 'att komma hem' - i frikyrkliga sammanhang - i det språkbruk som kan förekomma där - själv emanerande från sådana sammanhang och sådant språkbruk - så fick jag en alldeles speciell association... associationen har absolut inget ogästvänligt eller främmande över sig - tvärtom faktiskt - att äntligen 'sort of' komma hem - vad kunde inte kännas skönare - för den som känner sig vara en främling...

Inna sa...

Låter som du haft en bra fullspäckad vecka! Inte hinner man blogga då inte! Tack för fint inlägg hos mej...jaaa syskon är en gåva, man tar för givet bara när man alltid bara haft dom...vet ju inte hur det känns utan...
Stor Kram!

Caja som sa...

"Alla tycker att spöken är något onaturligt, men att skicka ett fax tvärs över jordklotet på mindre än två minuter tycker vi är helt naturligt"/NN

Önskar dig välkommen hem till en härlig helg/c

Nonna sa...

Synd att du inte fick träffa ett storstadsspöke då du var på vandringen, men de kommer när man är som mest oförberedd.
Hem det kan vara första barndomshemmet eller hos "mormors" eller annat som passerat..inte lätt att veta.
Vår Smilla är ju steriliserad men smal som en sticka med otroligt tjock vit och blank päls, hon äter bara torrfoder då och då och Sheba (1 g/dag). Annan kost göre sig icke besvär.
Hoppas han håller sig slank!
Kram Nonna

Bildgatan-Avsändare Margareta sa...

Skönt för dig att din mor fått komma till en plats där det finns tillsyn och skönt för henne fast hon inte inser det. Det kan ju vara ett önskehem hon haft eller något annat som hon kommer ihåg.

Vad spännande med en spökvandring och det känns som att Gamla stan är en bra plats för något sådant.

Det är sällan jag sett en överviktig katt men visst finns de. Det beror ju på hur mycket de rör sig. Ha sköna mysstunder med katten, men .. glöm inte bort gubben. =)

Gunnar sa...

Det låter kul med spökvandringen. Det var väl synd att ni inte fick syn på nåt spöke.Kanske dyker det upp nåt nu på Halloween som väl infaller snart.

ingersord sa...

Jag har också fått en dos av Spökvandrarna i Gamla Stan....jag gillade det jättemycket...
Att flytta in till "Glömskans dal" är inte lätt....

Gubben sa...

Bara spöken som faktiskt spökar kan få mina nackhår att resa sig. Men, eländigt nog (?), har jag inte fått uppleva det ännu :(

Men jag minns hur vi som barn satt under trappan hemma och berättde spökhistorier, huga...

Susjos sa...

Och inte hann jag in till stan och spöka för dej...hihi,men du hade det nog kul ändå ;)