Stopp en stund

Mycket händer ....
Återkommer

Nytt hem sökes

Nu har jag börjat. Försöken att hitta ett nytt hem till Isai. Annonser är utlagda på olika kattsidor.
Och här!

Så vet ni någon som går i kattfunderingstankar, så får ni gärna tipsa om mitt lilla vilddjur.

Mitt beslut

Nu kan jag lägga upp en bild igen. Vad roligt!

Bilden föreställer en katt. Som tror att han är en tiger. På bilden ser han ju väldigt snäll och beskedlig ut, men skenet bedrar. Han tror verkligen att han är en tiger. Och att jag är ett byte som måste infångas och helst ätas upp.

Nu har jag bestämt mig för att jag inte vill vara kattmat längre. Beslutet kom till i morse.
I godan ro satt jag och filosoferade på toaletten, när katten (tigern) smyger sig in genom den halvöppna dörren.
Vet inte om han har hallucinationer eller så, men han blev hysteriskt arg på fettklumpen som satt där på toan.

Så nu har jag mailat uppfödaren för att höra om hon kan hjälpa mig att hitta ett nytt hem till honom.
För han är uppenbart olycklig tillsammans med mig. Kanske behöver han en likasinnad. Den här rasen trivs väldigt bra med just likasinnade.

Sen ska jag bli hundmänniska igen. Det beslutet tog jag också i morse. Mannen som jag lever med, är ju som ni kanske vet en extrem djurhatare. Men nu ska jag följa mitt hjärta. Jag älskar hundar och jag blir olycklig om jag inte får leva med djur. Så knäppt och enkelt är det.
Punkt!

Nu strömmar livet

Nu strömmar livet mot mig mjukt

efter vindar som var hårda

Nu väntar gryningsljusets milda sken

att leda mig ur vilsenhet och tvekan

Nyss väckt av nattsvart morgontimma

tar dagens mildhet ömsint grepp

Mot mål som ristats djupt i hjärtat

finns vägar som för mig rätt

Mitt sinnes lust och längtan

är det som färdens riktning styr

Med själen full av sinnlig frid

får hjärtat ömt sin gåva

Egen dikt

Bildlös

Alltså, jag vet inte om det är jag eller bloggen som är dum. Förmodligen jag. Men det går inte att lägga ut bilder här längre. Jag klickar som vanligt på den lilla rutan ovan, där det står "lägg till bild", men inget händer! Tips någon??

Något som inte är så dumt, är att det finns en chans att katten faktiskt har blivit snällare efter inköpet av doftämnet. Jag har inte blivit biten på två dagar! Kan det verkligen vara sant att det funkar? Att han har blivit en rar och harmonisk katt, som inte längre ser matte som en fet råtta, som måste förgöras.
Ja, man kan ju alltid hoppas!

Nu ska den feta råttan snart styra upp sig och gå ut på lokal, med de två panchisvänninorna.
God kväll alla!

Feliway

Nu är Feliway inköpt och installerat! Det ska bli rysligt spännande att se vad det blir för resultat. Om katten blir mindre galen. Om husse blir mindre galen på katten. Och på matte. Om matte blir mindre sönderbiten. Om tapeterna blir mindre sönderrivna.

Allt kan hända. Kanske. Eller inget alls.

Nu ska jag iväg och chiballa!

Som vanligt

Idag är det en vecka sedan det förfärliga hände. Nästan precis så här dags ringde telefonen och jag fick veta vad som hade hänt.

Nu ska jag ta mig i den dock rätt obefintliga kragen. Rycka upp mig.

Våren är på ingång, solskenet flödar.

Den kastrerade katten har vårkänslor. Igår på lunchen hade vi en riktig mysstund. Då var han hur gosig som helst.
Igår kväll visade han andra känslor. Då tyckte han att jag var en fet råtta som han måste tugga på. Oskönt!
Idag ska jag köpa doftämnet, som förhoppningsvis kan göra honom lite lugnare.

Så ni ser. Allt är som vanligt igen.
Och jag är oerhört tacksam över att ni finns, alla cybervänner!

Denna vecka

Den här veckan. Så upp och ner. I tisdags morse förmedlade en telefonsignal att mardrömmen var här. Hennes döda kropp. På badrumsgolvet. Krossad skalle. Blod.

Onsdag besök hos begravningsbyrån. Overkligt. Är det på riktigt?

Torsdag tillbaka på jobbet. Rastlösheten driver mig. Gör en vårdplanering som nog är den bästa vi gjort. Fylls av stolthet och positiv energi. Sjunger i kören på kvällen. Mer energi, men tårar i ögonen under en av låtarna.

Fredag, lycka på jobbet då vi får reda på att teamet permanentas. Vi får fortsätta med vårdplaneringsjobbet. Aldrig har jag känt att jag är så rätt kvinna, på rätt plats.

Hela veckan har dominerats av kramar och vänliga ord. Det har lyft mig. Det gör att jag går vidare. Det gör att det här som trycker i mitt bröst inte tillåts göra allt outhärdligt.

Jag är fylld av tacksamhet!
Tack.

Den svåra vägen (till mor)

Så vände sig vinden en stund

och framåt blev bakåt och uppåt blev ner.

Livet rasade samman

och vägen blev oöverstigligt svår.

Men hinder ska rivas och mörkt ska bli ljust.

Sorgen ska skingras och minnen ta plats.

För i hjärtat finns en boning

där såna som du lever kvar.

Egen dikt!

Tack alla underbara vänner för omtanke och fina kommentarer!

Så kom sorgen

Det är en mycket tung dag. Min mamma hittades död på badrumsgolvet imorse. Jag återkommer när tankar har lättat och styrkan åter finns på plats.

Segt gummfläsk

Om jag ska vara helt ärlig när det gäller det här kattkriget, så har det faktiskt minskat i intensitet under de senaste dagarna. Sen vi började med smärtlindringen. Nafs i tår och händer har det varit, men inga regelrätta anfall.
Så nu kör vi medicinfritt några dagar för att se vad som händer.

Det kanske är så att han faktiskt har ont någonstans? Eller också kanske han har insett att matte trots allt inte är någon jättefet smaskig råtta. Att det liksom inte är någon större idé att tugga på det där sega gummfläsket.

Eller också är det bara ett tillfälligt eld upphör. Han kanske gör upp strategier för en kommande attack?

Fast det bästa vore ju om vi helt enkelt blivit polare igen.

Harmoni och kattkrig

Nästa steg i kattkriget blir inköp av Feliway! Det ska ge en mer harmonisk katt, sägs det. Om det kan ge en mer harmonisk matte, ska jag låta vara osagt.

Tror dock inte att husse blir mer harmonisk. Hans tålamod med katten tar snart slut. Ja, han blir ju inte biten, som jag blir, däremot drabbas han av kattens intresse för tapetrivning.
En hobby som katten har och som han ägnar sig åt med stor hängivenhet, när han inte anfaller matte.

Vad är det för djur vi har släppt in i vårt hem? Hjälp!!

Flirt

På kattfronten intet nytt. Ja, nån större fight har det inte varit. Utan lite småtuggande på matte. Jag är väl rysligt god!
Jag fortsätter att ge honom smärtlindring ett par dagar till. Men jag tror inte att smärta är problemet. Det är nåt annat som ställer till det i den unge herrens huvud.

Annars har jag varit lite arg idag. Eller väldigt arg, rättare sagt. På ett sjukhus, som behandlat en svårt sjuk gammal dam mycket kränkande. En avvikelserapport är författad och skickad. I sådana fall är jag inte nådig. Spar inte på krutet.

Igår var en annan dag. Då blev jag smått förälskad i en annan patient. En ytterst charmig herre i 90-årsåldern. Han hade glimten i ögat, ja lite småflörtning hade han allt i ögat också. Jag kunde nästan ha tagit med honom hem.

Så är mitt jobb som sjuksköterska i vårdplaneringsteam. Från den ena ytterligheten till den andra.
Jag älskar mitt jobb.

Komma ut

Angående detta med att "komma ut". Jag vet inte om det är något fel på mig, men det här med vem som delar säng med vem, om det är med en man eller kvinna, det är totalt ointressant för mig.

Visst kan jag ha fördomar om vissa saker, men när det gäller detta är jag totalt befriad från fördomar.

Jag tycker bara att det är härligt med kärlek!

Sönderbiten

Nej, katten verkar inte det minsta sjuk, sa tant veterinären. Inget fysiskt i alla fall.
Men för säkerhets skull ska han få smärtstillande under en vecka, för att se om det möjligtvis är så att han trots allt har ont någonstans.

Jag tror dock att det är något annat som är fel. Alldeles nyss låg han bredvid mig i soffan, där jag sitter och skriver. Jag pratade lite med honom och klappade honom ytterst försiktigt. Då far han upp och sätter tänderna både i min hand och min arm. Ögonen är vidöppna och öronen lägger han bakåt. Det är inte på lek, kan jag säga.

Så, så roligt har vi!

Snart rapport

Kattrapport kommer!
Nu ska jag chibolla!

Fettiskvinnodagen

Tänk att vi har fått en egen dag! Vi kvinnor med former. Fettiskvinnodagen! Hörni, vi firar den idag med en semla till!

Imorgon får jag min dom, hos veterinären. Eller rättare sagt, tigern får sin dom. Har han någon fysisk krämpa, som gör honom bitsk eller sitter det i huvudet på honom?

Självklart hoppas jag att det är något, som med enkla medel går att åtgärda. Annars får jag lov att hitta ett nytt hem till honom.
Så är det.

I morgon

Tack så mycket för de kommentarer och goda råd, som jag fick efter förra inlägget.

Isai, 11 månader är en strålande vacker Cornish rex. Men någonting är uppenbart alldeles fel med honom.
Nu måste jag ta reda på vad som felas. Det blir första steget. Boka en veterinärtid.

Morgondagens uppgift blir det.

Hjäääälp!

När jag skaffade katten för snart ett år sedan, trodde jag att jag skulle få en härlig och mysig individ att gosa med.

Att burra ihop sig i soffan med. Njuta av det lilla livets spinnande. Få lukta på den mjuka pälsen.

Inget blev så. Han är en tyrann. Kel och gos är inget han finner något nöje i.

Istället gör han dagliga utfall mot mig. Lägger de långa öronen bakåt, fräser, tar sats och hoppar upp och biter mig i armar eller ben.

Och bara mot mig. Maken är som ni vet, icke en djurälskare. Alltså finns han inte ens på rangordningen för katten. På kattens ranglista finns naturligtvis han själv på första plats. Sen finns ....ingenting ....ingenting ....osv. Sen finns jag.

Vad ska jag göra?

Pengar, pengar

I den här artikeln får en familj som har svårt att få ekonomin att gå ihop, lite goda råd. Jag hoppas verkligen att de tar till sig råden.

Det förekommer nog en hel del lyxkonsumtion i familjen och man tar sig gärna fram med stora bilar, fast man bor mitt i Stockholm.

För att inte tala om allt resande, som belastar natur och klimat, som de annars gärna vurmar för.

Och matkontot ska vi bara inte tala om! Jisses! De borde kunna få mat levererat från något äldreboende istället. Fast det är klart, då kanske de varken får ägg eller kaffe.

Nä, Lyxfällan får nog lov att göra en handgriplig insats där!

Chiballdags

Och ni som undrar vad Chiball är för något, kan titta här!

Byta färg

Nån kanske undrar vad i hela friden hon håller på med? Den här bloggerskan. Ändrar och grejar här inne hela tiden.

Jo, det var så att jag inte trivdes med Löfbergs lilafärgen som jag ändrade till igår. Och nu har jag provat alla möjliga varianter, men hittar ändå inget som känns rätt.

Men just nu får det se ut så här. Chiballträningen väntar.

Vårrus

Någon kanske undrar vad som har hänt här. Det är sig inte riktigt likt härinne. Jag försökte mig nämligen på att vårstäda. Byta gardiner och måla om lite. Vet inte om det blev så lyckat. Egentligen.

Men det får vara så här ett tag, tror jag. Eller inte? Fru Velig är jag.

På tal om nåt helt annat, så var det en person som sa "medicillinen" till mig idag. Flera gånger. Risken finns nu att jag i fortsättningen, när jag ska säga "medicinen", istället kommer att säga "medicillinen". För vissa ord liksom fastnar. I hjärnkontoret. Och blir kvar där väldigt länge.

Men så. Känner inte ni också för att vårstäda lite? Att förnya er, både till kropp och blogg?