Filmgalen

Ytterligare en galning! Så rolig!

Galet

Det här är ju bara så hejdlöst roligt!

Anar ugglor...

Jag har en förkärlek för ugglor. Det började för längesedan, när jag fick ärva en uppstoppad Kattuggla!
Sen dess har jag samlat på ugglor i alla möjliga former och varianter.

Här ovan är till exempel en uggla på ett renhorn.

Jag har några fina ugglor från Uppsala-Ekeby. Den lilla rutiga och prickiga ugglan längst ned, är nog min finaste Ekebyuggla.

Jag har också en uggla tatuerad på ena axeln.

Nu för tiden köper jag sällan nya ugglor. Jag har så många redan och får knappast plats med fler.
Jag är ju en ekorre när det gäller andra saker också. På en bild skymtar en del av min mortelsamling. Har också en hel del porslin och keramik från 50-talet.

Min man är dock inte ett dugg road av min samlariver. Han skulle med glädje slänga ut rubbet.
Fast skulle han göra det, är risken stor att han åkte med själv!

Sabotage

Tur i oturen, när det gäller branden, som jag skrev om i mitt förra inlägg, var att den inträffade tidigt på dagen. Törs inte tänka på vad som kunde ha hänt om den inträffat på kvällstid.
Nu fanns ingen människa i lokalen, varken i restaurangen eller i ishallen i samma byggnad.
På kvällstid är ju ishallen full med vuxna och barn.

Det var också ytterst nära att branden spred sig till ishallen, nu blev det enbart vattenskador i de lokalerna.
Svägerskans kiosk och restaurang, däremot, är totalt förstörda. Hon hade många julbord inbokade, samt utfodring av hungriga hockeyspelare och konståkare, som tränar, tävlar och är på läger i ishallen.
Nu kommer hennes verksamhet att ligga nere i flera månader.

Något som försvårade släckningsarbetet var att brandposten, på andra sidan gatan, stängdes av mitt under släckningen. Brandmännen, från två brandkårer, blev plötsligt utan vatten. Det betecknas som sabotage och är polisanmält.

Hur kan man göra så? Ishallen är ju en mycket stor byggnad och röken vällde ut. Alldeles intill ligger också det stora idrottshuset med tillhörande simhall.
Så stänger någon av vattnet!

Eldhärjat

Nu är det lite sorg och bedrövelse här. Min svägerskas restaurang har gått upp i rök, helt uppbrunnen. Mitt i värsta högsäsongen. Frysarna var fulla med julmat, inför alla julbord.
Inget finns kvar.
Och häromveckan skar motorn i hennes bil. Kan man säga att hon har oflyt nu?

Minnen

Det här är min första hund. En labradorkille, som levde sitt liv i 180 knyck.
Någon mer levnadsglad varelse får man leta efter. Ständigt på jakt efter nya pinnar och nya vattendrag.
Älskade alla och blev mycket älskad tillbaka.
Fast det är 20 år sedan han dog, så pratar våra vänner fortfarande om honom.






Här är jag. Året kan vara 1980. Jag var en smal, tvättäkta blondin, med stora glasögon.
Blondinen finns kvar, men går mer åt det råttgråa hållet idag. Glasögonen är ett par storlekar mindre. Kroppen, dessvärre, är ett par storlekar större.


Soffan har vi fortfarande kvar i vardagsrummet. Sliten förstås, men ack så kär.
Tiden går, hörni!

Tidningsomslag

Gulliga Katrin, har tipsat om en kul sida. Man kan göra egna tidningsomslag där.
Det här är ett par av omslagen jag gjorde.

Överst LillaVovven.
På nedersta bilden står jag på färjan mellan Manhattan och Staten Island.
Mössan, en röd fuskpälsmössa, har jag köpt i hamnen.
Det var fruktansvärt kallt i New York i januari i år. Någon av dagarna var det till och med köldrekord.
Hotellrummet var naturligtvis svinkallt. Vi fick sova med kläderna på.
Vi blev även tvungna att inhandla långkalsonger och halsdukar, för att överhuvudtaget kunna gå ut.

Men människorna var varma och trevliga. Och hjälpsamma. Det kom alltid fram någon och hjälpte till, när vi stod och läste kartan i gathörnen.

Ingen shopoholic

Den här bloggen verkar leva sitt eget liv. Nu har plötsligt texten på inställningssidorna och kommentarsidan blivit engelsk. Jag har inte gjort ett dugg. Den är inställd på svenska, så jag fattar inte hur det kan ändra sig. Någon som vet?
Tur i alla fall att det står på engelska, hade varit svårare med kinesiska.
Sen brukar det också ibland, stå i min profil att jag bor i Afghanistan! Men det gör jag inte, det är jag alldeles säker på.

Idag åkte jag till "Nisses", efter jobbet, för att julhandla. Från denna stora butik kom jag ut med fyra julkulor och en packe servetter!
Jag är en hopplös shoppare!
Sen blir jag, precis som småbarn, alltid kissnödig och fruktansvärt hungrig, när jag är i stora butiker. Får ägna större delen av tiden åt att leta reda på en toalett, samt köpa något att äta.

Nej, jag och stora affärer är ingen lyckad kombination!

Tillägg den 8/12: nu står det på svenska igen och jag bor fortfarande kvar i Sweden!!

GPS= ganska pantad sångare= världsartist

I den här artikeln i DN, kan man läsa att genomsnittssvensken spenderar 5500 kr i julhandeln och att GPS blir årets julklapp. Är det verkligen så?
Då är jag ingen genomsnittssvensk och knappast någon annan jag känner heller.
Handlar folk på kredit eller har man verkligen så mycket pengar att julhandla för?

Och vem behöver egentligen en GPS? Jag kan förstå om yrkeschaufförer uppskattar detta hjälpmedel, men vi vanliga bilförare, behöver vi en sådan tingest? Är det inte bara ytterligare en leksak för vuxna?

Något som jag också förvånas över, är varför den våldtäktsmisstänkte artisten kallas för världsartisten i pressen?
Jag menar, en världsartist borde ju vara någon som är känd i hela världen. Är den här mannen verkligen det? Jag tvivlar.
Möjligen att han blir det, om han hamnar bakom lås och bom efter rättegången.

Debut

Jag lär nog aldrig bli någon stor författare. I och för sig har jag aldrig försökt att bli det. Jag kanske har oanade talanger? Vem vet?

I alla fall tänkte jag att jag kunde prova på att bli Haikupoet. Nu tror jag ju inte att Nobelpriset i litteratur kommer att gå till någon europeisk kvinna inom de närmaste hundra åren. Men i alla fall. Någon utmärkelse kan man ju kanske få.

Så därför, här kommer min Haikudebut. Kvalitén är oerhörd. (Obs! Självironi):

Det regnar småspik.
Jag är blöt om fötterna.
Snart är julen här.

Adventsljus

Idag är det första advent. Jag har förvånat mig själv de senaste dagarna. Jag har till exempel gjort i ordning en ny adventsstake med fyra blockljus, jag har gjort en blomgrupp med röda och vita Kalanchoe, prydnadskål och mossa.
Med mera, med mera. Jag har alltså fått ändan ur, och fått en hel del gjort de senaste dagarna.

Det har nämligen precis i dagarna, gått upp för mig att det snart är jul. På julklappsfronten däremot, händer det just ingenting. Förutom att jag köpt ett ljus var, till mor och svärmor. Se bilden. Det är en bekant till mig som tillverkar ljusen. Förutom dessa, som är gjorda i form, så handstöper hon ljus också. Otroligt vackra ljus. Och hon har bråda tider nu, kan jag säga. Hennes hem är överfullt av ljus, i alla möjliga färger och former. Och det ska säljas och levereras till olika julmarknader.

Idag ska jag själv besöka en av dessa marknader. En liten marknad någon mil utanför staden. Jag gillar inte stora julmarknader, med trängsel och stök. Kan nästan få panik, när jag kommer till sådana ställen.
Tyvärr arbetar jag, när min favoritmarknad äger rum, den 15:e. Så jag får åka till den här istället.

Men julklapparna då. När ska jag handla dessa? Och vad? Två söner i 20-årsåldern vill ju inte bara ha strumpor. Det ska helst vara något annat också, lite dyrare liksom.

Har svårt att tänka mig att de skulle uppskatta att att få varsitt ljus!

Större än "Idol"

Hon gjorde det, Amanda. Hon visade var skåpet ska stå.
Jag har sällan eller aldrig känt såna rysningar och frysningar, som igår, när Amanda framförde Hallelujah. Visserligen är det en av mina absoluta favoritlåtar. Men Amandas version tog fullständigt andan ur mig.

Hon kändes så enormt sårbar, så vidöppen och full av känslor. Vilken gåva att kunna förmedla känslor på detta sättet.
Det spelar ingen roll om det förekommer falska toner här och där. Hennes artisteri är någonting mer, någonting större.

Hon kommer aldrig att kunna waila fram en s.k. powerballad, men vad gör det. Hon berör mycket, mycket mer, hon kryper in under skinnet på en. Hon kommer åt varje skrymsle och varje vrå i ens själ.

Hon är så mycket mer än en "Idol".