Snutte

Jag fick en utmaning, av Monica. Att lägga ut den 10:e bilden sen bloggstarten. Och det blev den här!
På käraste lilla vovven. Sigge var namnet. En hjärtsjuk liten krabat, som jag delade livet med under tio år.

Något snällare tror jag inte att det går att uppbringa. Den här rasen är nämligen gjord just för att vara snälla och gosiga. Små sängvärmare. Små trösteknytten.

Trist nog drabbas de ofta av rasbetingade sjukdomar, såsom hjärtfel. Och lilla Sigge var inget undantag. Halva sitt liv var han sjuk, men har man en matte som kan det här med att ta hand om hjärtsviktiga, så kan det ändå bli ett skapligt liv.

Han hade en hel radda med hjärtmediciner, som jag kunde laborera lite med, allt efter hur han mådde. Det var egentligen inte förrän under hans allra sista veckor, som han blev riktigt dålig.

Att jag tycker att det är tomt utan hund, har ni väl hört till leda, vid det här laget. Men så är det. Tomt och gosfritt. Att maken erbjuder sig och ställer upp för gos, är liksom inte samma sak. En man är inte gosvänlig på samma sätt som en hund, så är det bara.
Och inte viftar han på rumpan, när man kommer hem. Eller agerar fotvärmare i soffan.
Nej, jag saknar allt min lilla snutt!

Skickar utmaningen vidare till den som har lust!

Live from the holk

Vill ni se någonting rart? Då ska ni kolla in paret i den här länken. Livesändning direkt från sovrummet!

Personlighetstest

Jag gjorde ett personlighetstest. Det stämmer nog ganska bra, även om yrkesvalet blev ett annat.
Testa du med!

Dagens ungdom

Hörrni, man vet att man är gammal, när man reagerar på hur dagens ungdomar ser ut. Jag undrar om tjejer är stöpta i nån slags form? Är det nån makalös manick som har konstruerat dem?

Originalitet uppskattar jag, men dagens tjejer ser inte originella ut, bara tråkigt likriktade.
De har minikortkort kjol eller tunika, väldigt urringat, vitblekt eller mörkfärgad hår. Gärna med ful utväxt. Kraftig makeup. Och gärna rökande. Och piercingar till ve och förbannelse.

Nu låter jag som en hjärnlös morsa från stenåldern, men det är väl så, i varje generation, att de äldre ska klaga på de yngre. Nåt ska vi väl få roa oss med.

Killarna är inte mycket bättre, med sina byxor som hänger i knävecken och visande halva arslet.

Nej, dagens ungdomsmode är trist, trist och fult! Så de så!

Vill du jobba på bordell?

En legalisering av bordeller, pratar den här fp-kvinnan om. Då är min fråga om arbetslösa i sådana fall kommer att tvingas att jobba på bordell? Kommer man bli tvungen att lämna familjen i en stad och börja jobba på en bordell i en annan stad? Kommer samma villkor gälla för män och kvinnor? För gamla och unga?

Nej, det här är inget bra förslag. Tanken svindlar, tänk om jag blir arbetslös och måste infinna mig på en bordell för att få min försörjning. Eller om mina söner blir arbetslösa. Hemska tanke! Vi kanske kommer att jobba på samma bordell?

Nej, det här förslaget tycker jag att vi skrotar så fort det bara går. Förresten, är förslagsställaren själv beredd att arbeta på en bordell, i den händelse att hon blir arbetslös?

Och då sa...

Idag var jag på en trevlig arbetslunch på en restaurang i Uppsala. Diverse ämnen avhandlades under lunchen.

Till exempel nämnde en person att hon inte pensionssparar, utan hennes plan är att snyltgästa på begravningssammankomster. Det serveras ju ofta smörgåstårta på dylika tillställningar. Och det kan man ju äta sig mätt på.
Ja, du förstod väl att du gav mig en ypperlig bloggidé?

Och när vi pratade om död och begravning, var det en annan kollega som berättade att hon läst om en begravning i Amerika, där huvudpersonen = den döde, fått sin sista önskan uppfylld.
Under begravningsakten satt han nämligen uppallad på sin älskade motorcykel, iklädd full MC-utstyrsel.
Och där fick jag ytterligare en idé och replikerade att jag minsann vill sitta framför min MacBook, under min begravning.

Och när vi ändå pratade om datorer, berättade ännu en person att hon läst om en man som fick välja mellan sin fru och sin dator. Han valde datorn...
Naturligtvis replikerade jag att jag skulle ha gjort samma val...

Nu kanske ni tror att det intogs alkoholhaltiga drycker under denna lunch. Och det gjorde det......inte. Det var bara vanligt vatten som rann ner i våra törstiga strupar. För vi jobbade ju. Och skulle sitta på möte hela eftermiddagen.

Tack och lov var det ett intressant möte, annars hade nog min knasiga hjärna fortsatt tänka på död och datorer.

Rena natta

Goder afton! Här bloggas det inte ett dugg. För klockan är många timmar och skönhetssömnen får icke gå förlorad.
Kan tillägga att kvällen ägnats åt skönsång. Därav denna brist på bloggning.
Nu skall horisontalläge intagas å det snaraste, då denna dag läggs till handlingarna och en ny väntar bakom knuten.

Hur många kramar får du?

Får du sexton kramar om dagen? Det säger The Scary Guy att vi behöver. Denne skräckinjagande man, har tydligen gjort succé med sin föreläsning i en Uppsalaskola.

Och på tal om kramar, vill jag passa på att tacka alla er bloggisar och fejjsbokisar, för alla kramar och uppmuntrande ord, som jag har fått under de senaste dagarna.
Räknar man alla dessa kramar, så är jag gott och väl uppe i mer än sexton om dagen. Nu vet jag ju inte om cyberkramar räknas som riktiga kramar, men jag kan säga att de värmer gott i alla fall.

Själv är jag just nu en dålig kommenterare, även om jag far runt på era sidor, så lämnar jag inte alltid spår efter mig.

Tid känns lite som en bristvara för tillfället. Det är alltid något som ska fixas eller göras. Och man ska sova och äta mellan varven också.
Och kramas förstås. Minst sexton gånger om dagen!

Ett trevligt mail

Igår fick jag ett så trevligt mail. Inte den vanliga typen, med bilder mer eller mindre ekivoka. Utan detta mail var rena kärleksförklaringen.

Avsändaren var någon vid namn Svetlana. Hon tyckte att vi var som gjorda för varandra. Hur hon nu kunde veta det?

Sen kallade hon mig gentleman. Då tog jag lite illa vid mig. För särskilt manlig tycker jag inte att jag ser ut. Även om jag inte är särskilt noga med att raka benen och helst traskar omkring i jeans och gympadojjor. Men nån man är jag ändå inte.

Så hennes önskan att få dela livet med denna gentleman, kan jag nog tyvärr inte uppfylla.

Nej, kära Svetlana, du får leta vidare, för jag avstår från att inleda ett förhållande med dig.

Är gult fult?

Livet får gå vidare, trots att en älskad människa inte finns mer. Men hon finns ju ändock kvar, i alla minnen och i allas hjärtan.

Hon var en riktig mammafigur, svärmor. Inte bara till alla sina barn, utan även till sina barnbarn och sina barns partners.

Själv är jag nog ingen riktig sån där mammafigur. Mer en filur. Eller påskkyckling. Som idag när jag har gått omkring i lila skjorta och knallgula Converse.
De gula skorna väcker viss munterhet.

Röda skor har jag en svaghet för, men det här är första gången som jag har ett par gula.
Gult har aldrig varit någon bra färg för mig. Det kan väl bero på att jag är en tvättäkta blondin, även om kalufsen numer är mer åt det råttgrå hållet. Och gult har aldrig känts riktigt bekvämt på mig.

Nu ska jag leta reda på några lämpliga psalmer. Svärmor var inte det minsta kyrklig, men jag kan tänka mig att hon skulle föredra de lite äldre psalmerna. Det gör jag med, för den delen.
Och inte tror jag att hon skulle vilja ha det högtidligt och allvarsamt, utan det enkla och fina, det vardagliga, var sånt som hon uppskattade.

Är det någon som kan tipsa mig om psalmer?

Ödets nycker

Har suttit och vakat hos svärmor hela natten. I morse fick hon så somna in.
Och nu är det dags att åka iväg på dop av ett av hennes barnbarnsbarn.
Livets ytterligheter.

Det liv som går vidare i generation efter generation.
Sov gott, du lilla, betydelsefulla människa.

Kiss me

En lektion i kyssandets ädla konst!