Hjärtat

I fredags var jag som sagt till en smärtläkare. En mycket klok och förståndig kvinna. Hon såg direkt det, som jag borde ha sett själv. Jag har ju faktiskt varit sjuksköterska i snart 28 år!

Ni vet att jag har gnällt om att jag känner mig så ful och tjock. Det tyckte hon också! Ja ful, sa hon väl inte direkt. Men tjock eller rättare sagt svullen.
Jag har den senaste tiden känt mig som en höggravid flodhäst, ungefär. Svullna fötter, ben och fingrar. För att inte tala om svullen mage. Och extrem trötthet.

Självklart får man ont, när man är så där svullen. Cirkulationen försämras, nerver kommer i kläm.
Och varför blir man så svullen? Ja, förmodligen är det hjärtat som inte jobbar som det ska.
Jag har mycket hjärtsjukdomar i släkten, på min mammas sida.

Första åtgärden är att få bort svullnaden. Hon skrev ut vätskedrivande tabletter och en effektiv värktablett.
Resultat? Jag har minskat flera kilo, över helgen. Det är så lätt att andas! Jag visste inte ens om att jag hade svårt att andas. Värken har också minskat.

Men nu gäller det att utreda vad det är för fel på hjärtat. Jag har nu suttit i ett par timmar och ringt runt till olika vårdinrättningar. Både privata och landstingsdrivna. Mestadels har jag mötts av telefonsvarare. Där jag kom fram, tog man inte emot nya patienter.

Men skam den som ger sig. Jag får fortsätta att ringa. Man måste vara frisk, för att orka vara sjuk eller hur det nu är man säger.