Tror jag ska sluta bloggpausa nu. Det var inget roligt. Och ingen hund är i sikte. Tyvärr.
Idag träffade jag en bloggare, Barbakvinnan. Det var kul!
Även om jag, som har så svårt att känna igen ansikten, först inte fattade vem hon var.
Jag tror att alla jag möter är anhöriga till någon patient. Jag vill ju inte göra bort mig inför dom direkt. Så jag brukar låta dom börja prata först. Då kanske jag kan lista ut om det är en dotter till Elsa eller Ivar, som jag har framför mig.
Eller om det är mina grannar.
Nåja, Barbakvinnan har tydligen svårt för namn, men när vi hade klurat ut vad vi hette, så förstod vi vilka vi var!
12 kommentarer:
Dina grannar. Den var bra. Och det ju tur att ni kom på vilka ni var.
Du är för härlig.
Ha det bra
Kram
häftigt ju..kul att du inte blev borta allt för länge då hade jag efterlyst dig via interpol;)
kram
Underbart en själsfrände, jag känner inte helelr igen människor, jag är så pinsam, jag kan hälsa på samma människa flera ggr utan att känna igen dom, kul det är att få till svar: men vi har ju träffas flera ggr.
Ja du Imse, jag har alltid haft lätt för ansikten och namn som tur är i mitt yrke, men så fick (valde) jag en make som inte alls har den förmågan så jag förstår hur du känner det! I makens fall finns den en helt sanslös historia där han höll på att "sänka kusinen" genom butiksgolvet just pga detta. Hoppas du känner igen henne nästa gång??!!Tur att du är tillbaka jag hann nästan ringa 112.
Kram NOnna
Välkommen tillbaka! Ingen hund i sikte... Hmmm... Hur som helst är det trevligt att du är här igen!
Kram!
Välkommen åter!
Vad kul att det inte kändes roligt =). Långtråkigt utan bloggen?
Vad kul och du har liksom jag svårt att komma ihåg vem den och den är. Jag kan känna igen ett ansikte men inte förstå varifrån. Har man ett jobb där man träffar mycket människor eller överhuvudtaget ett stort närverk är det bra att låta andra prata först.
Jag har ju flyttat och det känns så fridfullt och lugnet har belägrat sig över mitt bloggande.
http://bildgatan.wordpress.com
Haha..du mysfia!! ibland kan en dag kännas som ett år. Bra att du "combackar" Själv lånar jag mannens dator i små glimtar så jag får hålla igen på skrivandet allt vad jag kan.. Tur att jag har diktsidan. Varma comebackkramar och lite blötpussar från gänget
Vad kul!
Huvudsaken är väl att hon vet vem hon är och att du vet vem du är.. annars blir det problem!! ;o)
Du är himla välkommen tillbaka
Det var trevligt att ses och nästa gång ska inte jag svamla så mycket om namn för då måste jag bara komma ihåg. Eller så får jag skriva komihåglapp 'asg*
Skicka en kommentar