Vad bra att så många tycker om mitt nyårslöfte. Det här att jag ska ha ett roligt år i år. Det gör mig bara mer och mer övertygad om, att det här är ett löfte som jag kommer att hålla.
Något som är roligt, är ju att sitta vid datorn. Vilket jag gör nu och då. Mest nu. Nästan för jämnan. Det leder till att jag sällan tittar på TV. Ett bra musikprogram eller en engelsk deckare, är väl det som främst kan locka mig till TV-apparaten.
Nu har jag dock sett två andra program och där funnit två personligheter, som jag totalt ändrat uppfattning om.
Den första är naturligtvis Ranelid. Säg den svensk som inte har en åsikt om den mannen.
Jag tycker lite synd om honom. Det är som om han har fastnat i sitt ältande. Han var 27 år när han opererade sin läpp sista gången. Förstår inte att han kan lägga så mycket energi på att gå omkring och fundera på sin läpp, så här många år efteråt.
Sen kan jag inte förstå varför han lägger så stor vikt vid Skugges åsikt om hans bok. Han har ju vunnit fina priser och är en respekterad författare. Varför är det då så viktigt vad Skugge en gång skrev om honom och hans bok?
Han verkar jättetrevlig, intelligent och artig. Ser mycket bra ut. Varför då gå omkring och vara bitter?
Den andra stora personligheten, som jag tänker på, är drottning Farah från Iran. En fantastisk dokumentär om henne visades igår. Hon är, inte bara en otroligt vacker kvinna, utan har också en inre skönhet och ödmjukhet, som förvånade mig mycket.
Vilken stor sorg det måste vara att inte kunna återvända till sitt land och till sina rötter. Att se hur illa landet har utvecklats, vad gäller till exempel synen på kvinnor.
Jag blev så berörd av henne, i det känslomässiga ögonblick när hon vidrörde den iranska blomjorden.
Det här är också roligt. Att kunna ändra sin syn på människor, till något positivt.
För här är det positivitetsinsamling som gäller!
25 kommentarer:
Jag har missat bägge programmen, men tror på det du säger. Fram för mera positivitet!
Nu bidde det nästan lite scary här.
Jag kunde skrivit exakt samma själv:P
Så min kommentar blir: Jg tycker som du!:)
Kram goaste Imse och klart vi ska ha KUL i år!:)
/Lallis
mm så är det nog :)
Det skadar då inte att vara mer positiv:)
Önskar dig en god fortsättning på det nya året!
Mvh & kram
Jag måste ha missat något med denna Ranelind, en sådan där människa som hela tiden väcker känslor hos människor eller?
Själv såg jag en film om pingviner som gick igår, vilka kämpar!
Måste oxå ha missat denna Ranelid, vem han nu är...
Är urusel på att titta på tv och tyvärr blir det lite sittande vid datorn oxå, pga av nack och ryggproblemen jag har!
Men men, the life must go on... ;-)
Kramar!
Det är underbart att komma in här till din positiva blogg! Och sånt smittar, så länge det är ärlig och välsinnad positivitet - som din!
KRAM ♥
Eeh, nää - jag tittar nog också för lite på tv...vet inte vem någon utav dem är - så just nu känner jag mig lite lätt pantad ;) Får väl slita mig från datorn!! Kraaam!
Jag tycker om Ranelid och jag tror inte att det är bitterhet utan något mycket djupare än så.. kränkt i själen och det är en svår känsla, en djup känsla. Det hjälper inte med ära och berömmelse, det kan inte lyft den sårade känslan och maktlösheten över att sina barn fått bära den tyngsta bördan måste varit jättejobbigt!
Men visst lite fåfäng är han på ett märkligt frånvarande vis...
Så här tyckte jag då !
Kramen ♥
Jag ändrade mig LITE ang. Ranelid. Han är fortfarande så förbaskat överlägsen, fast han är noga med att poängtera sin underdånighet. Ingen i världen ..........som jag, upprepar han ofta. Trots det, tyckte jag att han klättrade någon pinne på min stege! Kram
jag har inte missat något av de båda programmen - betr ranelid har jag kommenterat hos mvg igår - rörande guckuskon! - betr farah - så tyckte jag det var mest intressant hur hon filmaren upplevde det hela...
Jag sitter också hellre här än framför tv:n... eller... jag har min laptop vid tvn eftersom sambon så ofta sitter där...
Jag har faktiskt aldrig hört talas om denna drottning...
Hmmmm du skriver så bra o klokt.....min man brukar retsamt kalla mej för "positivitetsminister" ibland tror jag han blir lite trött.......;) Men det är nog mest bra!
Kramis!
Livet är väl lite upp och ner - positivt ibland och negativt ibland och det speglar väl lite hur man skriver. Jag håller med dig framför mera skratt.
Jag såg Ranelid, som jag har tyckt varit lite väl ego och uppblåst. Hans berättande om sin barndom och hur han har kämpat med sitt skrivande danar hans personlighet.
Han växte i mina ögon, han är en konstnär i ord men jobbig att lyssna på för länge, om man ska ta det till sig vad han säger.
Målande konstnärer - tavlan är tyst och jag kan betrakta den hur länge som helst, ja, du förstår min tankegång.
Jag såg filmen om en drottning för en tid sedan. Vi har en biograf här som visar s.k. kvalitetsfilmer och det är billigt att gå dit.
Ett tragiskt människoöde, och intressant, vi ser glamouren och inte avigsidorna. Jag beundrar också hon som gjorde repotaget, då med tanke att hon varit revoltör
i Iran.
Du skriver att TV-tittandet har minskat och att du bloggar istället. Samma här, men jag har kommit på att jag läser mindre, något jag skall ändra på.
Skulle egentligen bara säga hej och önska dig god fortsättning och så blev det ett lång kommentar.
Kram Viola
Oj dom programmen har jag missat, hoppas det går någon repris. Ja jag är fast här vid datorn sedan jag startade bloggen för drygt någon månad sedan ;) knappt jag lagar mat ens. Nej nu överdrev jag, men tv har jag inte sett på länge, men dessa två program lät intressanta. Det med Ranelid är väl stjärnor på slottet?
Det känns som om jag måste försvara Ranelid i var och varannan blogg jag läser. Varför hänger folk upp sig så på hans sätt, läs hans böcker i stället! Han har skrivit om sin barndom, om invandrarfientlighet, om sin son, om kärlek. Han skriver på ett speciellt sätt, lite poetiskt, omtagningar, men ömsint.
Farah Dibah var ju väldigt populär i västvärlden då hom gifte sig med shahen av Iran, något som dagens ungdom knappast vet något om. Däremot är det ju populärt nu med "Hairspray" och där finns ju Farah Dibah-frisyrer som var ett jättestort (!) mode på 60-talet. Jag såg filmen förra gången den gick, dock inte från början, men det var väldigt rörande då hon mitt i en intervjuv fick ett telefonsamtal från England att hennes dotter hade hittats död.
Lycka till med nyårslöftet- önskar att jag vågat avlägga ett likadant,men det skulle nog inte hålla så länge,tyvärr, har inte riktigt den mentaliteten.
Gillar din inställning! Det är ju jättebra att man kan ändra uppfattning om en person.
Önskar dig en fin dag!
Å nej, vad synd att jag missade den dokumentären. Den ville jag ju se..
Imse/inger säger; jag är kluven om Ranelid men visst är det en klok man och duktig. Dock kan han låta lite fixerad vid sin egen person, men han slåss med sina demoner.
Håller med Cici att man ska sluta öda energi på det som man retar sig på och ta till sig det som ger positiva vibbar....
Farah Dibah har sitt livsöde, intressant det också, som så många andras.
Har oxå missat det mesta på TV:n...tur det finns svt play! Men TIDEN räcker inte alltid till....
Fast ,hm,datorn knycker en massa tid!
Hej Imse ja det är två stora personligheter båda två om än olika varandra. Men tv-programmet om henne såg jag då det gick förut det var rätt intressant . Med tanke på hur kvinnornas status är i hennes hemland så var det ju en bedrift av henne verkligen.
Jag måste verkligen kika när reprisen från Ranelids utspel är, missade programmet trots att jag visste att det var hans dag. Lik dig så gillar jag mannnen och kanske ska jag låta det vara osett så jag får fortsätta med det.
Det andra programmet har jag inte heller sett, men tidigare har jag förstått att den kvinnan har huvudet på skaft.
Ska bli kul att komma tillbaka under året till detta positivitetsrum.
Ja mer positivitet!!
Det vill jag förmedla tex med min blogg. Positiva tankar å mycket skratt!
Underbart med ett år fyllt av "roligheter".
Blir glad av att gå in här på din blogg och läsa.
Kram
Positivitet är superviktigt!!
När det gäller Ranelid så tror jag att det sved rätt hårt för honom att höra sonen säga att han ville byta efternamn!! DET kan inte ha varit roligt att höra.
Han växte i mina ögon, inte så att jag är helfrälst, men jag tyckte att man fick se en helt annan sida av honom. Det tyckte jag var positivt!
Kram!
Skicka en kommentar