söndag, januari 24, 2010

Hudkrasch

Nu har vintern kommit till det stadiet att den har börjat irritera min hud. Krackelering och eksem på armar, ben och i hårbotten. Jag skulle kunna dränka mig i ett oljebad och det skulle bara säga slurp! Den torra huden skulle slicka i sig oljan i ett nafs.

Igår fick jag väldiga komplimanger av en väninna, för att mitt ansikte är relativt slätt och knappast består av några rynkor. Jag är dock ingen som stör mig på rynkor, tvärtom kan jag tycka att det är mycket vackert, så skulle jag få en och annan rynka i ansiktet, skulle det inte göra mig något.
Och den torra huden på armar och ben, skulle jag gladeligen byta ut mot ett skrynkligt ansikte.
Men man får ju inte välja.

Väninnan själv bekymrade sig för hängande hud på halsen. Jag kunde dock svårligen se någon hängande hud på hennes hals, men alla har vi ju nåt som vi störs av.

Själv störs jag av en fet mage och en stor näsa, men eftersom jag är ansiktsblind, så hinner jag glömma hur jag ser ut mellan gångerna jag ser mig i spegeln. Vilket innebär att jag inte heller går och funderar särskilt mycket på mitt utseende.

Jag får lägga krut på att odla min insida istället. Och på insidan är jag en snäll, elak, humoristisk, ironisk, lugn, passionerad, oanständig, pryd, normal och onormal typ. Typ.

13 kommentarer:

Frogprincess sa...

Jag är inte heller rädd för några rynkor i ansiktet. De hör till.

anne sa...

Är du ansiktsblind på fullaste allvar?

Är du atopiker sedan barnsben eller är den torra huden och exemen något rel nytt?

Jag har inte sådana problem även om jag är duktigt torr med klåda och skräp om jag inte gör något åt det För närvarande är jag helt såld på Bodyshops bodybutter, det ger en sådan härlig lättnad. Antar att det inte fungerar om man är parfymallergiker.

imse sa...

Jomenvisst är jag ansiktsblind.

Den torra huden har nog tilltagit genom åren. Värst är det på vintern förstås.

anne sa...

På vad identifierar du människor då? För du gör det väl med samma automatik som alla andra? Röst, kroppspråk?

Intressant det där.

Helga - precious sa...

Du är så klok... vem bryr sig om några rynkor egentligen.

Rolig är du också :)

imse sa...

De flesta nära vänner, släktingar och bekanta känner jag igen även på ansiktena. Men till exempel grannar som jag träffar på i ovana situationer, kan vara svåra att känna igen. Grannar som alltid har samma mössa, hund etc känner jag ju igen på det. Men de får inte byta mössa. Eller hund.
Ansiktsblinda känner annars igen folk på klädsel, genom att titta på händer, fötter, skor osv. Allt utom ansiktet!

Cici sa...

Så intressant! Jag har aldrig träffat en person som är ansiktsblind. Varför just ansikte?

UnderCover sa...

Det där med vintertorrhud känns igen å gillas inte i UnderCoverland heller. Var är våren?

Om man är nöjd med sin insida brukar det synas på utsidan. Vette17 om det är lika om gillandet är tvärtom...

Svamlar?!
Vem? Jag?

Osloskånskan sa...

Du platsar fint i mitt gäng.

Citrus sa...

Du är ju bara för härlig, tänk att vara ansiktsblind och glömma vad man sist ev irriterade sig på när man såg sig i spegeln.
Jag är som din väninna irriterad över kalkonkråset jag har fått under hakan. Det skulle även du se fast du förhoppningsvis glömmer det på en gång.
Kram sköna mö

Uffematten sa...

Knepigt att inte känna igen folk, men ibland kan det kanske vara lika gott?!

Förstår inte alls den här rädslan för åldrandet... Klart det syns när man blir äldre! Och det är väl inte fel?

Har kommit fram till att insidan är MYCKET viktigare än utsidan.
Särskilt viktig i förhållandet till magarna. För dom är INTE ett dugg viktiga! Dom bara väger, dom jäklarna!

Susjos sa...

Du får glida ner i bad fullt med olivolja kära du! Mumma för huden ;)

Veiken sa...

Vintern är inte snäll mot huden. Jag smörjer in mig som en galning varje dag och det enda som hjälper är att våren gör sitt intåg! KRam