måndag, januari 25, 2010

Rasbiologins historia

Under ett samtal med yngste sonen, framkommer det att vi båda, helt ovetande om varandra, intresserat oss för Rasbiologiska institutets historia, uppgång och fall. Ibland faller äpplet inte långt från päronträdet.

Institutet startade 1922 i Uppsala och bedrev sin verksamhet fram till 1959. Alla politiska partier stödde institutets tillkomst. Det var världens första statliga institution för rashygieniska frågor.
Dess verksamhetsidé känns som en mycket obehaglig del av Sveriges historia.

Forskningen utgick från att den vita rasen, var överlägsen andra raser. Man förespråkade eutanasi, avlivning, av vissa grupper, samt sterilisering av till exempel utvecklingsstörda.
Under den här perioden var Sverige ett mycket Tysklandsvänligt land och det är ingen överraskning att institutets idéer anammades av nazisterna i Tyskland.

Denna vecka, den 27:e hyllas offren för förintelsen. Tänk då på vilken del vårt land hade i det som skedde under krigsperioden. Och låt oss se till att inte ge dagens följare av dessa ideal, plats i vårt framtida Sverige.

19 kommentarer:

Anonym sa...

En mycket intresant del av vår nertystade historia.I min släkt finns det överlevande både från svenska "sinnessjukhus" och från Polens förintelseläger.
Kan rekommendera boken "Farfar var rasbiolog" av Eva F Dahlgren samt "Hon älskade" av Helen Henschen.Båda finna i pocket.

Glöm inte bort filmen "En riktig människa" som handlar om tvångssteriliseringen.

Mycket kan sopas under mattan men en dag så måste man lyfta på den.

Hälsningar Farmor K

Pinglan sa...

Man t o m steriliserade epilektiker i Sverige på den tiden.

Hoppas aldrig nazismen får fotfäste igen.

Ha det fortsatt gott!

Osloskånskan sa...

Hemskt. Fruktansvärt. Får INTE ske igen!

messan sa...

Det ska jag verkligen vara med och se till. Det lovar jag! Jag har så svårt att förstå att någon kan sympatisera med det. Ösäkra varelser.
Kramar
Satt in på läkare utan gränser också...tar en annan om några dagar.

Markattan sa...

Osloskånskan skickade mig hit, vilket jag tackar för. Just nu för jag ett mindre krig mot Sverigedemokraterna. Häng gärna på, jag vägrar sitta tyst fram till valet och sen se dem förstöra demokratin.

Markattan

Cici sa...

Lite får man betänka att forskningen stod på en annan nivå, man trodde nog att man gjortde det rätta, tyvärr. Nazister är något annat. Båda sorterna ska vi göra vårt yttersta för att omvända. Någonstans måste ju deras medmänsklighet finnas, kan man tycka och hoppas.

UllaJohanna sa...

Det är egentligen inte klokt vad människor är kapabla till att göra mot varandra... Skrämmande...

Znogge sa...

Så illa får det verkligen inte bli igen. Samtidigt så var det många i Sverige som var allt annat än Tyskvänliga...

Att folk kan sympatisera med vissa saker i dag går över mitt förstånd...

Storarvid sa...

Det är för bedrövligt hur mi människor behandlat varandra. Min pappa var i det militära under andra världkriget, han berättade ofta om allt elände som han fick veta pågick ute i världen och även här hemma. Han berättade liksom för att varna oss andra nästkommande generation för vad som kan hända om vi inte lär oss aceptera och respektera andra människor som de är. Även om han var det mest svenska, en ursvensk bonde, i 5:te generation på gården så kunde han bli urförbannad på de som talade illa om andra när det inte fanns fog för det eller på grund av någons hudfärg eller häkomst och påpekade ofta vikten av att stå upp för det man tyckte var rätt. Ett arv och tankeställare han troligen fick efter tiden i det svenska försvaret då han troligen vettskrämd för tysken ofta fick ligga och trycka ute i snödrivorna.

Maggan sa...

Hur konstigt är det inte ibland, jag har precis skrivit mitt inlägg och avslutar med att tala om tyskarnas blonda och blåögda idealmänniska. Innan jag läste det du skriver...
Märkligt men vi kanske har en gemensam våglängd vi kommunicerar med utan ljud.
Kram på dig
Maggan livsglimtar

Pennelina sa...

Tittade in, läste och nickade ofta...

Kram på dig - så här i farten :-)

Å sa...

Tack och lov känns denna tid väldigt avlägsen men det är viktigt att vi ändå minns och påminns så att vi inte hamnar där igen.
Länge leve mångfalden!!!

Åsa! sa...

Ja vi är inte sådär väldigt oskuldsfulla här i Sverige trots allt. Det är för mig helt obegripligt att vissa partier kan växa och gro i Sverige idag, 2010.

UnderCover sa...

Amen!

Sarah sa...

Nej, usch!! Förstår inte hur vissa kan förneka att det har hänt! Skamligt!! Bra inlägg, förresten. Kraaam!

Cici sa...

Då jag var ung skulle man ofta ha med sig ett personbevis till skolan och där stod det alltid u.ä. efter mitt namn. Det betydde att jag var född utom äktenskap, vilket tydligen var viktigt för alla att få veta. Jag gick ut skolan 1961, alltså inte hundra år sen som man skulle kunna tro.

Susjos sa...

Ack ja,och ända fram till 1979 betraktades homosexualitet som en mental sjukdom i Socialstyrelsens klassifikation över svenska sjukdomar!

Pia sa...

Fruktansvärda saker har hänt, fruktansvärda saker händer fortfarande ute i världen. Allt måste upp till ytan för att stötas och blötas..
Väldigt bra inlägg!!

Bildgatan-Avsändare Margareta sa...

Hua, obehagligt. jag har läst om det där tidigare, fast inte forskat. Har för mig att jag skrivit något om det i något sammanhang.

Tyvärr tror jag att vi får en obehaglig sanning i höst.