söndag, augusti 15, 2010

Betraktelse om män

Vi diskuterade en sak häromdagen, maken och jag, om hur medelålders män mer och mer förefaller att ägna sig åt en allt intensivare jakt på statusprylar. Maken arbetar i den privata sektorn i storstan och där träffar han på fenomenet titt som tätt.

I min bransch, den kommunala vården, förekommer män i liten utsträckning och de som finns verkar inte deltaga i den jakten i så stor omfattning.

Maken berättar om män som köper nya cyklar och att det inte är ovanligt att cyklarna är i 50 000 kronorsklassen. Eller nya bilar, ofta största tänkbara jeepmodell. För att inte tala om TV-apparater. Då ska det vara tunnast möjliga, med största möjliga skärm, á 30 000 kronor.

Sen ska naturligtvis frun bytas ut. Mot en betydligt yngre variant. Och nya barn ska skaffas. Och nya villor ska köpas.

Allt ska vara störst och vräkigast, utom frun och TV:n, där är det tunnast som gäller.

Fasen vad tråkigt, tänker jag. Att alltid vara på jakt efter något man tror är bättre. Att spendera pengar man både har och inte har på döda ting.
Ja, en ny fru är inte död förstås. Men utbytbar är hon, det gäller att komma ihåg. När mannen inte kan leva upp till åldersskillnaden och vill gå tillbaka till gamla frun, som plötsligt duger. Åtminstone tills nästa unga kvinna dyker upp.

Ni kanske tycker att jag raljerar, men icke då. Det är sorgligt, men sant. Fast naturligtvis finns det undantag, massor, massor med trevliga och goa män, som ser andra värden i livet, än jakten på status.
Fast den statusjagande mannen får vi nog dras med länge än.

12 kommentarer:

Znogge sa...

Inte helt osökt så kommer jag att tänka på livskriser när det blir så. Husses arbeskamrat som nollade för ett år sedan har köpt cab, börjat springa på fik och handla märkeskläder för stora summor!

Men mitt i allt kan det vara bra att tänka på att gräset inte alltid är grönare på andra sidan...

Kram

Trollpackan sa...

Det finns ju även kvinnor som jagar status, det är ju inte förbehållet bara det ena könet, men de kanske inte köper "tekniska pryttlar", utan det är väl mer lyx, resor,smycken,kläder osv..

Nej, det finns ju viktigare saker i livet att tänka på. Ingenting blir ändå värt någonting om du inte har hälsan och är frisk.

Caja: sa...

Intressant det där...eller inte...en aning skrämmande för en som mer än gärna vill ha sin "gamla" man, halvrostiga cykel och tjocktv kvar i evighet ;-D

Må väl/caja

Å sa...

"Gräset är bara grönare på andra sidan om man glömmer att vattna hos sig själv."
Synd att det finns dom som inte kan se sig om och vara nöjd och glad, här och nu och ta vara på det.

Kram,
Å

Nonna sa...

Tyvärr ligger det massor i detta. Hela livet verkar vara en tävling för många, gudnåde om man inte har allt det bästa och mesta av alla innegrejerna, snyggaste frun och duktigaste barnen. Åldersfixeringen är stor - storhetsvansinnet större och kontokortskulderna störst!
Tur man står halvstadigt i myllan - än så länge!
Kram Nonna

Helga sa...

Så himlans sjukt att leva så. De missar liksom hela poängen ...

mimmione sa...

visst och glöm inte en ny Iphone, ett måste för en man i sina "bästa" år, min gubbe är dock inte sådan, han har ärvt sin mobil av barnen

messan sa...

Är det det som kallas medelålderskris:).Tror inte de blir lyckligare av dessa prylar och den unga hustrun men....de kanske känner sig lite yngre och de är lite heta på marknade än.
Jag behåller min goa!
Kramar

Cici sa...

Kanske ett sätt att försöka lura sig själv att man är odödlig.

Och sen är det ju det här med tävlingsinstinkten hos män. Det gäller att vara bäst och värst på så många områden som möjligt.

Frogprincess sa...

Ja... varför denna jakt?
Dock tycker jag att de flesta i min omgivning jagar statusprylar. Allt för att vara vräkigast.

Amlor sa...

Det är nästan, men bara nästan, att jag tycker lite synd om dom. Dom springer och springer men kommer aldrig fram..
Tragiskt också med alla dessa klädhysteriska kvinnor. Hela garderoben full med saker dom sällan eller aldrig använder.
Önskar jag kunde slänga på dom en näve harmoni men så enkelt är det ju tyvärr inte.

Bra inlägg! Väcker eftertänksamhet.

Ailas sa...

Det är sorgligt, mycket sorgligt... för innerst inne måste det väl handla om en inre osäkerhet som de måste kompensera till varje pris?

Jag har en närstående man som numera är inne på sin andra thailändska, drygt 20 år yngre än mannen själv. En kvinna klädd som en 13-åring, vett som en 13-åring och tunn som en 13-åring... Hur länge kan det vara kul?