Här och nu

Jag är fortfarande inne i en period där tiden bara svischar iväg. När jag körde från körsången i Uppsala ikväll, såg jag ljusslingor på hus och i träd. Är inte det lite tidigt? Det är väl inte jul riktigt än? Men som sagt, tiden går fort och snart är vi där.

Just nu repar vi inför höstterminens gästartistbesök. Det är Kikki Danielsson, som kommer på besök till kören.
Och sista gången den här terminen, ska vi ha en liten konsert för vänner och bekanta.
Vårens stora konsert har vi i Berwaldhallen. Då ska Martin Stenmarck uppträda tillsammans med oss.
Visst har jag häftiga grejer att se fram emot?

Arbetslivet är fortfarande inne i en intensiv period. Vi i vårdplaneringsteamet vårdplanerar för glatta livet.
Det är mycket känslor i omlopp, för vi träffar ofta människor i kris. När stora olyckor eller katastrofer inträffar, sätts stora resurser till. Men när enskilda människor hamnar i kris, har samhället inte alls denna beredskap.
Då står den lilla människan rätt ensam.

Ibland känns det som om alla dessa öden gräver hål i min hjärna. Att man sen träffar en kollega, som precis har gått i pension och som ett brev på posten drabbats av en svår sjukdom, gör ju inte precis att tankeverksamheten minskar.

Nej, här och nu är det enda rätta. Lev här och nu. Vi har inte den blekaste aning om vad morgondagen för med sig.

Efter pausen

Har haft en ofrivillig bloggpaus denna vecka. Någon tid för bloggande har icke infunnit sig.
Ett par dagar spenderades i huvudstaden. Vi var ca 20 personer från arbetet, som konfererade och diskuterade i dagarna två.
På kvällen gjordes en guidad spökvandring i Gamla stan. Vi såg gamla hus och trånga gränder. Fick höra om blodiga slag och bestialiska mord. Dessvärre syntes inget spöke till.

Några arbetskamrater hyser stor skräck för spöken. Jag är naturligtvis motvalls och gillar spöken och hade sett fram emot att stifta närmare bekantskap med ett storstadsdito.

Efter dessa intensiva dagar har veckan rullat på i samma takt. Mycket på jobbet och superrolig körsång i torsdagskväll.
Denna termin kommer kören att få besök av Kikki Danielsson, så nu repar vi "Bra vibrationer" för fullt.

Min moder har anlänt till ett korttidsboende, och där var jag på besök igårkväll. Hon pratar mycket om att "åka hem", men när man pratar närmare om vad hem är, så är det inte lägenheten hon pratar om, utan något helt annat hem.
Jag har inte lyckats klura ut vad hon menar, men det är förmodligen något som ligger långt tillbaka i tiden.

Kattpojken Isai, har också varit på äventyr denna vecka. Han blev nämligen kastrerad i måndags och det har förlöpt helt utan komplikationer.
Han är lika vild och glad som förut, och som vanligt ständigt hungrig. Nu finns det en risk för övervikt, efter kastreringen, så en mer noggrann kosthållning är nog att föredra.

Helgen kommer att innehålla en del sång, en del besök hos mor och en stor del kattgos.
Och bloggläsning, inte minst!

Det löser sig

Jag har två hobbies eller fritidsintressen eller vad man nu ska kalla det. Det ena är att gå på chiball på onsdagkvällarna, det andra är att sjunga i kören på torsdagkvällarna.

Sen är naturligtvis gos med katten ett stort intresse och att läsa böcker. De här grejerna är mina andningshål. Det är där jag hämtar energi. Lust och glädje.
Är så tacksam över att jag har dessa energigivare. Tillvaron har varit extremt energislukande den senaste tiden, med hög arbetsbelastning på jobbet och privata bekymmer med min mor.

Idag lättade minst en stor gråsten från mitt bröst. När jag hälsade på min mor på sjukhuset, frågade hon nämligen mig om jag tyckte att hon skulle söka ett annat boende.
Det var som om hon hade ett ögonblick av klarsyn. Som om hon just då kände och insåg att boendet i den egna lägenheten inte längre var något alternativ.

En annan sak har också gjort mig glad. Hon har inte varit till tandläkaren på många, många år. Tänderna har ramlat ut och hon är i det närmaste tandlös.
Häromdagen ringde jag till tandläkaren på sjukhuset och berättade hennes historia. Samma dag fick hon komma dit och har nu påbörjat en behandling av munnen. Fantastiskt bra service!
Och hon har glatt berättat för mig att hon har varit till tandläkaren. Jag låtsades förstås att jag var helt ovetande.

Så ibland löser sig saker. Det går vägen nästan alldeles av sig själv. Och jag känner en stor tacksamhet över att jag omges av så underbara människor. Härliga arbetskamrater och goda vänner, både i riktiga livet och på nätet.
Nu börjar jag se framåt igen!

Dags igen

Känner mig lite gladare idag. För igår började nämligen kören. Den lilla glädjespriderskan Caroline af Ugglas har en förmåga att träffa så rätt, när hon förmedlar sin sångglädje och energi.

Igår såldes även hennes senaste skiva och nyutkomna bok, till förmånliga priser. Boken började jag läsa direkt när jag kom hem. Det verkar vara en väldigt öppen och rak skildring av människan Caroline.

Nu blir det påfyllning av energi varje torsdag. Det tas tacksamt emot!

De e mycke nu

Just nu snurrar mitt liv väldigt fort. Det är mycket nu! Hinner inte riktigt med allt jag vill.
Som att skriva kommentarer hos er. Det hinns bara inte.
Men jag tar mig ofta en snabbrunda, för att hålla mig uppdaterad om vad som händer hos mina goa bloggvänner.

Nu är körsången slut för den här terminen och här kommer ett litet klipp från konserten i söndags!

Håll till godo!

Nytta o nöje

Igår var det så dags för konserten med stort K!
"Kör för alla", Caroline af Ugglas och Uno Svenningsson tillsammans på Berwaldhallens scen.
Vi var där en timme före start, för att hinna repetera med Uno. Den timmen gick rasande fort och plötsligt stod vi där öga mot öga med en fullsatt konsertsalong.

Det var hur spännande och roligt som helst. Sångerna satt som berget och både Uno och Caroline var inspirerade och gjorde ett suveränt jobb. För att inte tala om hur duktiga vi i kören var. Och det är lätt att bli duktig, med en sån fantastisk körledare. Hon peppar och öser beröm över oss. Har energi för tusen.

Och bara en sån sak, som att hon tejpat fast axelbanden på sin klänning med silvertejp, gör att man älskar den lilla människan.

Sen gav konserten ett rejält klirr i kassan för Stadsmissionens barn- och ungdomsverksamhet. Alla intäkter från Uppsalakörens konsert och Stockholmskörens två konserter gick oavkortat dit. Även vi i körerna, Caroline och musikerna hade fått köpa biljetter.

Så här kan vi prata om att förena nytta med nöje.

Snart dags

Imorgon minsann, är det den stora dagen. Dagen då kören ska uppträda i Berwaldhallen. Tillsammans med körledaren Caroline af Ugglas och gästartisten Uno Svenningsson. Och det ska bli sååå roligt!

Ikväll har jag försökt skrämma bort myggen, genom att sitta på altanen och sjunga igenom alla sångerna. De sitter skapligt, även om vissa texter är svåra. Tack och lov får vi ha texthäftena med oss.

Jag är säker på att det kommer att bli en magisk konsert och det är nästan synd att jag inte kan sitta i publiken!

Ut på galej

Ikväll ska undertecknad ta ut sina lurviga ben på galej!
Buss skall påstigas och i Uppsala skall avstigning ske. Där ska middag intagas i goda vänners sällskap, på en thairestaurang.

Sen är det körsång på programmet. Goda vännerna får fördriva tiden bäst de kan.
För sen ska sällskapet sammanstråla, för att gå till krogen Katalin.
Där ska sångfröken Caroline af Ugglas ha konsert.

Förhoppningsvis finns det någon buss som kan ta oss hem på nattkröken. Annars kanske det finns någon ledig parkbänk, som vi kan knöka ihop oss på!

Sträng fröken

Vaknar med lite huvudvärk idag. Det kan bero på uttorkning. För gårdagskvällens sångövning var en svettig historia. Sångfröken Caroline körde hårt med oss. Hon var en sträng fröken igår.
Trots att jag är kvinna, så kan det stundtals vara svårt att sjunga, le, hoppa och dansa samtidigt. Och lära sig svåra texter.

Har man Carolines energi, är det säkerligen inte så svårt. Hon kör liksom i 180 knyck hela tiden. En annan hankar sig fram i 30, och får både motorstopp och punktering titt som tätt.

Men, men det ska gå. Helgen får ägnas åt Macarenadans och textpluggande. Och stämsång. För Caroline och hennes man har nämligen sjungit in alla stämmorna, för att vi ska kunna ladda hem dem. Så det låter tjusigt värre, när de sjunger i mitt vardagsrum.
Sen att jag då går in med min ljuva stämma och förstör alltihop, är en helt annan sak.

Var glada att ni inte bor grannar med mig. Att se mig dansa och höra mig vråla, kan inte vara för upplyftande.
Rätt var det är knackar väl polisen på dörren, i tron att någon, av ljudet att döma, misshandlas svårt i vårt hus!

Ut ur garderoben

Ni ser ju nu att jag har kommit ut ur garderoben. Totalt. Har lagt in en länk till min Facebooksida. Släppt alla spärrar alltså.

Idag har det varit premiär för en annan sak också. Jag har nämligen varit på modevisning. Inte illa, jag som är den mest omoderna man kan tänka sig.
Vi damer i syjuntan åkte till Carlforsska gymnasiet i Västerås ikväll och tittade på hantverksprogrammets modevisning. En av damerna har en dotter, som går mode- och designlinjen där.

Det visades upp allehanda kreationer, allt från rena fantasydräkterna till brud- och balklänningar. Tjusiga frisyrer och vackra blomuppsättningar. Allt designat och tillverkat av eleverna på de olika linjerna.

Efter modevisningen blev det en fika på stan. Och en stunds prat och skvaller. Sånt måste ju också hinnas med.

Imorgon kväll är det övning med kören igen. Det är alltid veckans högtidsstund. Och snart är det konsertdags. I Berwaldhallen den 23:e maj. Uno Svenningsson är gästartist.

Om någon är intresserad av att komma och lyssna då, så får ni maila till mig. Biljetter måste nämligen köpas i förväg under någon av våra körövningar i maj. Biljetterna kostar 120 kronor och intäkterna går oavkortat till Stadsmissionens barn- och ungdomsverksamhet.
Även vi i kören måste köpa biljetter åt oss själva.
Så hör av er, om intresse finns.

Svisch

Nu ska jag strax svischa iväg på en föreläsning om demens. Ur anhörigperspektiv. Det ska bli intressant och extra aktuellt för mig förstås, med tanke på min moder.

Ikväll blir det sen körsång i Uppsala. Det är en guldstund för mig. Älskar att sjunga och älskar körledaren Caroline.

Och imorgon är jag ledig. Så jag får försöka göra en riktig bloggvandring då. Känner att jag inte har hängt med i alla svängar, under den senaste tiden. Måste ju ha kontroll på er, kompisar.

Tjingeling!

Tralala

En sån bra dag! Imorse gick jag till min nya tandläkare. Jag har äntligen bytt tandläkare, för att jag egentligen aldrig känt förtroende för min gamla. Jag har gått hos en privat förut och faktiskt känt mig blåst på pengar ibland.
Nu gick jag till Folktandvården istället och fick en jättetrevlig, kvinnlig tandläkare. Hon var otroligt noggrann och hittade inte ett enda fel på mina tänder.
Den privata hittade alltid en massa konstiga fel, som kostade massor att åtgärda.

Så nu kändes det som om jag plötsligt fick en hel del pengar över. Och som av en händelse var det rea i min favoritaffär. En liten butik som säljer linne- och ullkläder av egen design. Så jag spenderade mina pengar där istället!

Och ikväll är det kören! Det är min favoritstund på jorden. Sjungstunden ger glädje och harmoni. Caroline af Ugglas är en fantastisk körledare. Hon har sån energi och är en sån glädjespridare.
Den 23 maj har vi konsert i Berwaldhallen. Då får ni komma och lyssna, ni som kan!

Nu!!!

Ikväll mina vänner, återkommer ljuset! Snödrivor ska icke längre besvära mig. Ej heller stormvindar och snödrev.

Vad är det då som händer ikväll? Jo, kören börjar. Den efterlängtade kören med Caroline af Ugglas.

Jag ser ljuset i tunneln. Livsandarna vaknar till liv. Våren är på intåg. Nu ska snart mössor och vantar gömmas längst in i garderoberna.

Ursäkta min galenskap, men nu börjar livet leka igen.

The best

Lyssna och njut. Från gårdagskvällens musikupplevelse med kören och Frida Öhrn.

Vill ni?

Bild Jan Stenmark

Nu är konserten avklarad och jag tror att den gick bra. Man hör inte själv hur det låter, när man står mitt i kören och sjunger. Men det verkade som om publiken uppskattade framförandet.
Jag blev i alla fall laddad med positiv energi, inför den kommande arbetsveckan.

Hörni Bloggisar, skulle ni vilja gästblogga hos mig? Bloggen behöver förnyas och handla mindre om körsång, ångest och hundlängtan. Jag kommer att bjuda in er alla, så håll utkik i era kommentarsfält.
Ni bestämmer själva om inläggen ska vara långa eller korta. Om det ska vara bilder eller text.
Allt är tillåtet, utom rasism och kränkningar.
När ni får frågan från mig och vill ställa upp på de här tokerierna, så kan ni gå in på min profil och leta upp min mailadress, som ni ska skicka inläggen till.
Hoppas att ni är med mig!

Struntar i staken

Hittad bild

Jag struntar i staken ikväll!
Det får bli morgondagens uppgift istället. Orkar inte rafsa runt i källaren, för att hitta någon stake nu.
Utan ikväll är det sångövningar som står på programmet. Dels mina egna, dels idoldeltagarnas betydligt vackrare stämmor.
Hur är det, har ni fått upp staken?

Lyckorus

Ikväll har jag varit och sjungit med kören igen. Nästan aldrig känner jag mig så glad och upprymd, som efter körkvällarna. Körsången sätter fart på endorfiner och oxytociner, efteråt älskar jag hela världen, körledaren Caroline och till och med mig själv.
Caroline är en underbar människa, som bjuder på sig själv och sprider glädje och energi.

Skulle jag någon gång få för mig att skaffa en fru, skulle det vara en sån som hon. Nu är ju inte det något som är direkt aktuellt, eftersom jag redan har en man, men man vet ju aldrig vad framtiden har i sitt sköte. Ooops!

Ibland undrar jag om det inte skulle vara lättare att leva med en kvinna. En kvinna som också har vallningar och svettningar, så man kan få ha dörrar och fönster öppna precis som man vill. Och bordsfläkten igång.
De flesta kvinnor verkar också vara djurvänner, så en hund kunde kanske ingå i konceptet?

Nåväl, nu har jag fått min lyckodos för den här veckan. Tack och lov får jag fylla på den på söndag, då vi sjunger utanför Uppsala slott klockan 16.
Kom förbi, vetja!

Release me

Jag fortsätter mitt drömska tema. Visst är det här en underbar låt och en fantastisk röst, som man kan drömma sig bort till.
Och det bästa av allt, kören ska sjunga den tillsammans med Frida en kväll i december!

Jag och mina muskler

Om man sjunger så att man får ont i magen, så måste det ju innebära att man har magmuskler!
Jag har magmuskler! Nånstans där innanför alla valkarna finns det faktiskt muskler.

Och har ni vägarna förbi Uppsala slott på första advent, kan ni få titta på, inte mina muskler, men väl kören. Och lyssna förstås.

Puss på Caroline som är en sån duktig körledare och glädjespridare!

Cool dam i skogen

Idag har jag gjort en insats för det uppväxande släktet. Jag har nämligen stått vid en kontroll i skogen. Och låtit scouter leta efter föremål, som inte borde finnas i naturen.
En helt okey sysselsättning en sån här gråtråkig dag. Inte var det speciellt kallt heller. Hade mina grova jaktkängor på mig, så jag frös inte ens om fötterna.

Så den här helgen får helt klart godkänt.
Igår var jag till Kista galleria, där de ugly bootsen, som jag visade i förra inlägget inhandlades. Sen åt jag god libanesisk mat i gallerian.
Av alla utländska matkulturer är det just det libanesiska köket som jag föredrar. Goda kryddor, men inte för starkt och mycket grönsaker. Och inte särskilt mycket ris. För ris är inte min favoritmat.

Nu ska jag plugga låttexter och coola handviftningar, inför körövningen på tisdag.
För här har ni damen med attityd!